#5-7 Björnakullakärret på Store Mosse

 Ytterligare en varm dag men inte lika klar och betydligt friskare vindar. Det kändes skönt med de friska fläktarna. Åskväder var utlovat framåt kvällen, men som vanligt blev det inget av. Det drog säkert mera norrut. Ikväll är det riktigt kvavt inomhus.

I eftermiddags packade jag ryggsäcken och drog ut på cachejakt igen. Det finns ganska många geocacher runt och på Store Mosse. Mossen är ett av mina favoritställen och jag har gjort många vandringsturer på den, både korta och långa. Nu var det ett tag sedan sist. För knappt ett år sedan  gick min bloggkompis Anna-Lena och jag här. Då såg vi flera olika orkidéer. Nu återvände jag till Björnakullakärret. Jag tänkte att eftersom alla andra växter blommar flera veckor tidigare i år så borde orkidéerna göra det också. Visst fanns det orkidéer. De blommade fö fullt och det gjorde också tätörten med sina blå blommor.

 Kärret ligger längst söderut i nationalparken och sträcker sig ned till Herrestadssjöns norra strand. Det blåste rejält och gick vågor på sjön. Med hjälp av mobilens GPS lyckades jag hitta min femte cache som var en stor platslåda nerstoppad i en plasthink. Det var smart. Då kanske den håller sig torr i det blöta området. Jag signerade loggboken och återvände till spången.

.

 Det finns ett utlopp från kärret ut i sjön. Där får man passera på en bro. De gula näckrosorna blommade i vattnet nedanför. Sedan fortsätter spången och man passerar gula svärdsliljor. Inne bland träden blommade hjortronen med vita blommor lite här och där. Det blir nog inte så många hjortron i år

 Efter ett tag delar sig spången. Man kan fortsätta till höger ut på mossen upp mot Lövö eller ta vänster genom skogen upp mot samma plats. Jag tog varken det ena eller det andra. Jag ställde in GPS:n mot Växudde rakt söderut och gick i obanad terräng mot nästa cache. I örjan fanns det gott om nerfallna träd att kliva över. Sedan kom jag upp på åsen som utgör udden som sticker ut i Herrestadssjön. Det växte stora mattor av mattlummer där.

 På uddens spets blåste det ordentligt. Vågorna slog in över stenarna från två håll. Det var skönt med lite svalka och en vattenpaus efter den jobbiga vandringen ut dit. Sedan satte jag igång att leta. Jag finkammade området som GPS:n indikerade, men utan resultat. Efter en halvtimme var jag beredd att ge upp. Då hittade jag cachen där jag inte tänkt på att leta. Visst stämde ledtråden fast jag inte förstod det tidigare. Jag kunde logga den med lättnad. I cachen fanns ett s  k spårbart föremål, en Travel Bug. Det är ett föremål som förflyttar sig mellan olika cacher. Just denna kom ursprungligen från England och började sin resa 2008. Nu har jag 14 dagar på mig att placera den i en annan cache så att den kan fortsätta sin resa. På Internet kan man följa resvägen.

 När jag väl kom tillbaka till den spångade leden bestämde jag mig trots allt för att fortsätta genom skogen upp till Kvarnaberget. Där finns ett utsiktstorn och ytterligare en cache. Först gick stigen på plan mark men sen började den stiga. Uppe vid tornet måste jag förstås klättra upp titta på utsikten. Man kunde se en del men träden har vuxit sig höga och skymmer en del. Maken och jag gick här för många år sedan. Då var de lägre. Cachen var inte så svår att hitta och loggades snabbt.

 Färden fortsatte sedan nedför berget och ut på mossen. Det går en genväg så att man kan ta sig tillbaka till Andersberg där stigen utgår ifrån. Nere på mossplanet började vidderna breda ut sig. Det var trots allt ganska torrt på spången. Tranbären blommade med sina små rosa blommor. Det var kvalmigt men vinden svalkade en del. Hela rundturen är 5 km lång, men avstickaren ut till udden var nog ca 1 km. Så totalt gick jag nog 6 km idag. Det kändes skönt att jag orkade det. Hela det här läsåret har jag varit krasslig och tappat mycket av ord och kondition. Den här turen visade att jag är på väg tillbaka. Visst var jag trött men skönt trött.

 Cacherna som jag hittade är nu loggade på webbsidan. Den Travel Bug som jag hittade heter Kevin the Coxswain och flytten är också registrerad.

 Det kändes riktigt bra att kunna logga alla tre cacherna som jag tänkte leta reda på. Tidigare har jag alltid misslyckats på några försök. Idag har det kanske lossnat. Eller så var dagens fynd lättare an vanligt.

 Det tar nog ett tag att lära sig geocaching och bli riktigt bra på det. Men nu flyter det lite bättre. Snart hoppas jag att kunna placera ut några egna cacher som andra kan få leta efter.

Engelsmannen Kevin fick följa med mig hem. På hela turen idag mötte jag inte en enda riktig människa. Alla kanske firade nationaldagen på annat håll. Men det här var mitt firande av Sverige.