En lov på sista lovdagen

Så här på jullovets sista dag tog jag en lov och åkte hem till mamma. Man får lov att besöka de gamle ibland. Hon blir alltid glad när vi kommer och hälsar på. I fönstret hade två fina blommande lökväxter med många utslagna klockor.

Vi satt och språkades vid en bra stund vid köksbordet. Det är där hon brukar sitta och titta ut på fåglarna och lösa lite korsord. Men när någon kommer och hälsar på, går tiden lite fortare brukar hon säga. Idag hoppade vi över fikat för vi fikade hemma innan jag åkte.

Efter besöket i barndomshemmet fortsatte jag mot Rydaholm. Jag tänkte ta de cacher vi hoppade över i fredags. Solen visade sig lite, men den var på väg ner mot trädtopparna vid horisonten.

Den första gömman hade jag besökt tidigare, men då satt skruvarna lite hårt och jag fick stå på tå för att nå. Vid det tillfället gav jag upp efter ett tag, men idag hade jag med mig riktiga verktyg. Även om min skruvdragare är liten och inte särskilt kraftig, så klarade den av uppdraget den fick. Idag satt skruvarna lite lösare dessutom. När jag vecklade ut loggremsan, lyste det gult emot mig. Det visade sig att mannen i grannbyn varit på platsen tidigare samma dag och loggat Lite skruvad även han.

Bilen fick stå kvar bakom det lilla pumphuset medan jag traskade tvärs över vägen och in på motionsspåret vid Häggas. Jag mötte tre motionärer i början, men sen var där folktomt. De kanske tyckte att det var väl kyligt, men det höll sig strax över nollan i alla fall.

Den senaste av Sandolfs cacher i serien Välkommen till Rydaholm var Lövsångaren. Just nu fanns ingen lövsångare i närheten. De håller väl till långt härifrån just nu. Mitt uppdrag var att kolla holken så att den var städad efter flytten. Det borde jag ju klara av efter att ha städat ur sonens lägenhet i Malmö ganska nyligen. Låset var lite knepigt men jag fixade det ganska snabbt. Även här var det gulmålat i loggen. Det var näst sista gömman i Rydaholm. Det finns en ologgad och den är gammal men knepig. Det är en musikmyst, som vi försökt lösa utan att lyckas till 100% än. Vi får väl ta nya tag så småningom.

Eftersom mysten inte var löst, fortsatte jag i stället mot Ryssby på småvägarna genom de småländska skogarna. Mittemellan orterna fanns en cache som hette Jordförbättring. Där stannade jag för att leta i kylan, men någon liten plastnano hittade jag aldrig. Den har inte hittats på flera månader och det är bara de två som FTF:ade som lyckats. Den kanske är borta, vem vet. Jag fortsatte färden mot Ryssby. Där hade jag också en ologgad inte långt från RV25.

Förra gången jag passerade på en cachingtur var mitt i växtsäsongen. Det bär mig emot att traska tvärs över åkrar med växande grödor så jag avstod att försöka logga Fingrarna i syltburken. Idag växte det inte mycket. Det var lite frostigt här och där i gräset som jag gick över mot gömman.

Gömman fanns i en gammal jordkällare. Den stod öppen och den hade nog inte använts på ett bra tag. Över ingången hängde ormbunkar som en lugg i pannan på en kille med beatlesfrisyr.

Dagsljuset nådde inte in till jordkällarens inre så ficklampan fick tjänstgöra som sol. Den lilla trälådan hittades ganska enkelt och fick följa med ut i dagsljuset ett tag.

Det var en låda av välkänd modell. Jag har loggat sådana förut, men som flera av de tidigare loggarna skivit så var den uppbruten. Det var ett hål rakt in i ena gaveln och loggremsan var bara istucken där. Jag behövde inte klura alls för att komma åt den. Det är synd när gömmor blir saboterade. Det förstör ju nöjet för de som kommer för att logga. Här gick det alltså mycket enklare än det var meningen.

Utanför ingången växte det spännande grå lavar på de gamla stenväggarna. De var lite ludna och alldeles silvriga i färgen. De var vackra att titta på.

När jag gick tillbaka till bilen passerade återigen förbi Jeppagården. När jag gick åt andra hållet, lekte några grabbar på gårdsplanen. Nu hade de nog gått in för att värma sig. Det kan vara lätt att skylla sabotaget på busgrabbarna, men jag tror nog mer på nån otålig geocachare. Tyvärr är inte alla lika rädda om gömmorna. En del vill in i dem till varje pris även om de blir förstörda.

Nu var jag ganska nöjd med dagens resultat och vände Fabian mot norr igen. Vi tog E4:an hemåt Värnamo. Jag hade lovat maken att fixa hämtmat på vägen hem. Idag orkade vi inte laga middag själva. Jag tog mig in till Chaplin och beställde två pizzor, en Caruso och en Capriciosa. Medan jag väntade, passade jag på att boka in ett nytt pizzaevent till Pi-dagen. Det är ju ett bra tag till dess, men det var lika bra att de fick skriva upp det i sin kalender. Nu är eventet inskickat till reviewern för granskning.

När jag kom hem, var jag riktigt hungrig och då smakade pizzorna fantastiskt gott. Det blev några bitar över som vi kan äta imorgon. Då börjar vardagen igen. Vi har studiedag och ska jobba på skolan. Eleverna kommer inte förrän i övermorgon. Sen är allt som vanligt igen.

Söndagssol, underhåll och pussel

Solen sken när jag kom hem från gudstjänsten och både hunden och jag ville ute en runda. Det var lite kyligt i skuggan trots att temperaturen kröp upp strax över nollan. Men det var vackert när solens strålar lyste på trädtopparna längre bort. Plötsligt blev världen lite färggladare.

Dagen började annars med gudstjänsten i Missionskyrkan. Eftersom sonen och maken blev tvungna att åka på snabbvisit till Malmö så fick jag gå själv på gudstjänsten. Sonen hade nämligen fått napp på sin förfrågan om lägenhet i Växjö. Han får hyra en möblerad lägenhet några månader framöver av en tjej. Hon befann sig i Malmö och därför fick de göra en resa dit ner igen. Sen åkte de direkt till Växjö.

Jag kunde inte följa med för jag hade lovat att predika på den här gudstjänsten. Dagens tema handlade om Guds Hus. Det var också det min predikan handlade om, Guds Hus - en mötesplats mellan Gud och människor. Om någon vill läsa min predikan så finns en länk här:
Predikan: Guds Hus

Det var också nattvardsfirande som jag fick hålla i. Efter gudstjänsten åkte jag hem till Rannäs och fikade. Det brukar inte vara något fika efter gudstjänsten när det är nattvard. Så jag fick fixa kaffet hemma tillsammans med hunden. Det var efter det fikat vi gick till skogs i solskenet.

Innan solen försvann bakom horisonten åkte jag in till stan. Först blev det en hamburgare, sen var det dags för en underhållsrunda till tre av mina gömmor. Den ena var i Prostskogen. Jag hittade den på exakt rätt plats och loggen verkade okej. Det enda jag gjorde var att lägga i en ny penna. Nu hade det börjat skymma och solens sista strålar syntes bakom kyrktornet i Värnamo. Stadens ljus började tändas. Allt speglade sig i Prostsjön och skapade en vacker vy.

Därefter åkte jag in till Kopparkatedralen och placerade ut ett nytt första steg. Originalet hade blivit stulet eller bortstädat. Nu blev det en enklare variant. Den var snabbt fixad och så kunde fortsätta mot Piggy Pines. De senaste cacharna som letat efter henne har inte hittat den lilla grisen. Det gjorde inte jag heller så hon har väl blivit stressad av julhelgen och rymt sin väg. Hon kanske var rädd för att någon skulle vara intresserad av hennes skinkor. Det fick bli en liten ersättare. Så nu är alla gömmorna klara att loggas igen. Ibland måste man ta en runda och kolla upp sina gömmor så att de är i ordning. Innan jag åkte hem utförde jag desutom ett litet hemligt uppdrag.

Kvällsskiftet bestod mest av att elda i pannan och sitta vid datorn och logga de utförda underhållen av gömmorna medan jag väntade på att maken skulle komma hem efter sin långa dagstur runt södra Götaland. Lite te måste man ju ha så här på kvällskvisten, men det var visst en underlig figur som hamnade i temuggen.

Det var Robo-T, som fixade den rätta styrkan på kvällsteet. Under tiden satt jag och skrev lite beskrivningar och lite html-koder och snart så hade jag efter lite strulande fått till en ny myst, som jag kallade Rondellmyst #1 Pussel. Det var förstås utplaceringen av slutburken som var det hemliga uppdraget tidigare ikväll. Jag skickade in mysten kl 21:34 och tre minuter senare hade Toa Norik, en av våra reviewer, publicerat den. Det var snabbt jobbat. Det ska bli spännande och se vem som pusslar snabbast ikväll. Eftersom detta var #1 så får jag väl tota ihop en #2 så småningom. Det finns ju många rondeller i stan och det kan behövas lite fler mystar i Värnamo. Men det får bli en annan dag.

Sveas blandade fruktkompott

Andra dagen på det nya året drar stormen Svea in över södra Sverige. Men vi låter oss inte avskräckas, Anna-Lena och jag, utan ger oss ut på en geocachingtur i alla fall. Det blev inte så farligt stormigt när det väl kom till kritan.

Vid elvatiden möttes vi på Vandalorums parkering och jag flyttade över till Anna-Lenas bil. Sen åkte vi mot Rydaholm, som skulle bli vårt första stopp. Här fanns tre cacher som var inlagda i våra GPS:er. Vi valde att ta den som var muggeltätast, Rydaholmsalnen utanför biblioteket. Denna aln har varit rikslikare en gång i tiden. Nu finns kopior lite här och där. Här var den uppmärksammad med ett konstverk och en geocache. Vi letade en liten stund och på något sätt hade nog Anna-Lena petat fram den för när jag vände mig om så såg jag den alnslånga skapelsen. Sen fick vi ta med den till bilen för vi behövde en pincett för att få fram loggremsan. Vi loggade och återställde när ingen tittade på. Det var en riktigt trevlig gömma som fick inleda dagens skörd.

Vi hoppade över de andra rydaholmsgömmorna och fortsatte mot Alvesta. Det fanns en för årstiden lämplig gömma som hette Gott Nytt År. Den hade lite hög terräng men verkade ändå nåbar. Vi fick förstås först ta oss över ett stort område med nedhuggen sly. Det är lätt att snubbla på de korta stubbarna, men vi klarade oss över till gömman.

Här var det bra att ha med en kompis som är reslig. Dessutom fanns hjälpmedel på platsen som kunde förlänga ytterligare några decimeter. Pinnar fanns det ju gott om, men det tog ett tag att få ut burken ur gömman. Till slut kunde Anna-Lena vispa ut den så att den landade framför mina fötter. Sen var det en baggis att logga och rätt enkelt att lägga tillbaka den.

En av de trillingcacher som släpptes vid Pulkaeventet i Vetlanda fanns i Alvesta, vvv.triangeldrama. Vi åkte dit för att logga den. När vi parkerat och började gå mot gömman, såg jag en bekant figur som också var på väg däråt. Det var bonkebenke, som stannade och väntade in oss när vi vinkade åt honom. Sedan letade vi gemensamt. Det blev jag som fick syn på den lilla burken och så kunde vi skriva in oss i loggen även här. Vi pratade lite och bonkebenke gav oss några tips inför fruktrundan. Sen fortsatte vi åt olika håll.

Huvudmålet för dagen var Fruktrundan. På vägen dit loggade vi en enkel gömma, Nodlebak, som kom i vår väg. Sen var vi framme vid parkeringen och fortsatte rundan till fots. Vi laddade med en banan så att vi skulle kunna orka med hela rundan.

Nu kommer det att bli lite spoilerbilder, men de här gömmorna var sådana att de inte hjälper så mycket. Det svåra var inte att hitta dem utan att komma åt loggboken. Gömmorna var alla roliga och en del riktigt krävande. Några var enkla men flera av dem var riktigt kluriga. Två av dem var multicacher. Den första vi gav oss på tog en stund, men till slut lyckades vi.

Om vi läst ledtråden lite noggrannare kanske vi sluppit leta på fel ställen. Nu ordnade det sig till slut ändå. Vi fick se lite fler intressanta platser helt enkelt. Nere vid sjön låg bryggorna klara för sommarens bad. Idag var det inte lockande med insjöbad, men om ett halvår kanske det kan vara aktuellt. Det höll uppe den större delen av rundan så vi slapp bli blöta, men vi hade garderat oss med regnkläder och grova stövlar på fötterna. De senare var bra att ha då vi hamnade i blötare terräng lite senare.

Terrängen var översållad av små eller stora stenar. Det märktes att vi var i det stenrika Småland. Ändå var det hyfsat lätt att ta sig fram på stigarna.

Frukter kan se väldigt olika ut. Tänk så glad man kan bli av att hitta en plastcitron ute i skogen, men om det är en final på en multi kanske det blir enklare att förstå.

Leden vi följde kallades Spånenleden. Vi kunde följa vägen utmed sjön och göra våra avstickare in i skogen när vi närmade oss gömmorna. Naturen var ändå ganska omväxlande.

Till våren kommer det att vara vackert här i hassellundarna. Nu var marken täckt av bruna löv, men när grönskan kommer och fåglarna hittar tillbaka kommer det att bli helt annorlunda här.

I en av de roligaste gömmorna gällde det att palla frukt, men det gällde att undvika den ruttna frukten och hitta den goda frukten där loggen fanns. Vi samarbetade bra och lyckades hitta rätt utan att behöva plocka ur alla frukter. Sådana gömmor uppskattar vi och ger favvopoäng på.

Här och där fanns det en del informationsskyltar uppsatta. Den här skylten berättar om Alkärret och om de växter som finns i den biotopen. Blött var det, men vi behövde inte gå ner i kärret utan fortsatte vägen framåt.

En av gömmorna misslyckades vi med. Det berodde mest på vädret. Vi kunde inte se vilka frukter som dolde sig bakom glaset för det var så mycket imma bakom. Vi gjorde ett tappert försök och fick fram rimliga koordinater så vi gick i den riktningen.

Vi hamnade i den mest eländiga terräng som kan tänkas, sly som piskade ansiktet, leriga diken att hoppa över, stora stenbumlingar med hal mossa, ruttna pinnar på marken att halka på. Vi förstod att vi måste vara fel för det skulle bara vara en T1,5. När jag läste loggarna, förstod jag att det fanns en checker. Jag kollade den i mobilen och den bekräftade att vi var helt ute och cyklade mountainbike. Vi tog oss med besvär ut på vägen igen och valde att fortsätta till nästa gömma. Den här ska nog tas en torrare årstid.

Ungefär halvvägs kom vi ut mot RV25/27. Där fanns en riktigt klurig gömma som jag letat efter tidigare. Den ingår inte i fruktrundan utan ligger vid en nedlagd rastplats. Jag hade fått lite tips som bekräftade att jag letat på rätt ställe, men vi kunde inte hitta gömman den här gången heller. Här blåste det dessutom så vi valde att retirera in i skogen igen och fortsätta längs fruktrundan.

Alla gömmor var inte så kluriga. Det fanns de gamla klassiska gömmorna också, men frukttemat var ändå genomgående. Här blev vi så sugna så vi passade på att plocka fram varsitt äpple att mumsa på medan vi fortsatte vandringen.

Den här delen av rundan följde tydligen den gamla pilgrimsleden för det satt små skyltar här och där på stolparna. Nu vände vi söderut igen.

Gömmor kan se väldigt olika ut. Vi hittade apan Bobbo som hade vissa problem med en banan. Vi kunde som tur var hjälpa honom och som tack fick vi logga ytterligare en gömma. Jag förstår att detta är en barnvänlig runda bara de orkar gå ett antal kilometer.

Så kom vi fram till en ridskola med stora röda byggnader. Vi mötte några av hästarna och deras skötare som varit ute en runda och var på väg in i stallet.

En del gömmor var stora, andra lite mindre och lättare att missa. Men om man vänder sig om, kan de plötsligt vara där framför näsan. Vid den här gömman blev jag plötsligt väldigt sugen på en kopp varmt fruktte.

Den sista delen av rundan gick vi på en stig genom en granskog modell yngre. Gömman skulle finnas andra sidan de täta granarna, men vi valde att angripa från ett annat håll.

Den sista gömman var också väldigt rolig men knepig. Här sattes våra matematikkunskaper på prov, men mattelärare som vi båda är så klarade vi uppgifterna snabbt. Det var sen det blev problem. Loggboken fanns högt ovanflr huvudet på oss och det var lite trassligt i lådornas inre. Till slut lyckades vi i alla fall med hjälp av mina knopkunskaper nå burken. Vi löste nog inte den här uppgiften på rätt sätt, men vi löste den trots allt och våra nick står på loggremsan. Det blir inga länkar till fruktrundans cacher, men om ni vill, så hittar ni nog dem på kartan ändå.

Detta blev dagens sista gömma. Eftersom vi inte löste den ena multin hade vi inte alla siffror till finalen. Vi fick lämna den utan att ha försökt oss på den. Det finns fler gömmor i Alvestatrakterna så vi får väl återkomma en annan gång. Nu var vi trötta i benen och rätt hungriga. Bilen vändes åt hemhållet. Jag blev avlämnad vid Vandalorum och hoppade in i min bil för att köra hem till lite lagad mat. Det hoppades jag att de hemmavarande hade fixat. Så var det också.

Grått Nytt År

Det nya året började med regn och all snö som eventuellt fanns kvar försvann i ett nu. Vi tog det riktigt lugnt och började med en lång sovmorgon. Maken lånade min bil och åkte för att fixa en del som tagit slut för honom. Han tog sedan svängen om Ljungby och hämtade hem sonen. Då slapp jag göra det.

Efter lunch regnade det lite mindre och då gav vi oss ut, hunden och jag. Regnet avtog mer och mer och när vi kom fram till Lövö på Store Mosse, hade även duggandet upphört. Vårt mål var att logga årets fyra första cacher. De två första fanns vid den smala grusvägen fram mot Lövö. Jag stannade mitt på vägen. Den enda bilen vi såg hade vi mött tidigare och lyckats passera med några millimeter till godo. Hunden fick vara kvar i bilen. Det gillade han inte, men han skulle få ut och rasta sig senare.

Grusvägen var nygrusad inför det nya året kanske. Jag visste ju var gömmorna fanns eftersom jag varit med när de lades ut. Den första, Välkommen till Store Mosse Nationalpark, hittade efter att ha tagit några steg rakt ut i terrängen. Den kunde jag logga snabbt och så var cachingsäsongen 2015 inledd.

Sen fortsatte vi upp till Lövö P vid den lilla parkeringen. Här blev det lite knepigare då gömman hade frusit och det var lite svårt att få ur burken. Jag fick hämta ett verktyg i bilen, men då lyckades jag. Sen kunde jag logga utan några större problem. Det var lite is inuti men den skrapade jag bort. Vi parkerade inte där utan fortsatte ända fram till grindarna vid Lövö.

Det såg tomt och ödsligt ut på Lövö. Idag var här inga andra besökare. Nu fick hunden följa med ut och då blev han genast glad och skuttade omkring och nosade överallt.

Vi följde stigen på Lövö Runt-rundan. Första delen är ju lätt att gå och torr trots det blöta vädret. Det var bara på ett ställe det var lite geggigt men mina stövlar klarade det och Takkos tassar också.

Katrins två gömmor på rundan var vårt nästa mål. Vi fick lämna stigen ett tag för att söka upp den första, #1 Lövö Runt. Här gick vi ut på en udde vid kanten av mossen.

Vi hittade förstås den gömda burken. Fast den låg ganska synlig när vi kom. När vi lämnade platsen var den inte lika synlig men en van geocachare kan enkelt avslöja gömmans placering.

Det var alldles tyst på mossen. Inga fåglar och inga andra djur observerades. Det förändras snart när ljuset och värmen kommer tillbaka om några månader bara. Nu blir det ju ljusare igen för varje dag.

Rocknen höjer sig över mossplanet så här är det torrt och fint att gå bland riset, mossorna och lavarna. Vi fortsatte fram till #2 Lövö Runt. Där var skogen lite tätare och därmed lite mörkare. Det började skymma tidigt och jag fick plocka fram ficklampan för att kunna hitta burken. Den är lurigt gömd så även om jag visste var vi gömt den så tog det en stund att hitta den. Men den hade klarat sig bra.

Vi fortsatte inte hela rundan fram till mina två gömmor. Det är lite blötare partier att ta sig över om man ska gå hela rundan. Jag var inte ute för att kolla burkarna utan ville bara logga Katrins gömmor som inledning på det nya året. Vi sneddade genom skogen och kom fram till en inhägnad hage. Där följde vi staketet tillbaka till stigen vi kom på tidigare. Snart skymtade vi Lövö igen.

Det var en ganska lagom runda. Vi blev lite svettiga och varma av den raska promenaden tillbaka till bilen. Jag hade regnkläderna på men det regnade inte som tur var. Sen åkte vi hemåt igen. PÅ hemvägen stannade jag vid en av mina gömmor, Reading Comprehension, för att utföra lite underhåll. Loggremsan skulle vara fuktig och det var den även om man nog hade kunnat skriva på den. Jag torkade ur burken och lade i en ny remsa. Den senaste loggaren var en av mina gamla elever som skrev att han kunde logga den p g a sina språkkunskaper, en del tack vare CO (alltså mig). Det är roligt att få lite personliga loggar ibland.

Nu var vi klara med dagens cachingrunda. Vi körde raka vägen hem där det väntade risgrynsgröt till oss hungriga vandrare. Ja, hunden fick lite annat förstås. Men jag åt min gröt med glädje. Imorgon är det tänkt att det ska bli en lite längre runda, om inte det stormar för mycket förstås.