När jag lyfter blicken från tangentbordet och tittar ut genom fönstret ser jag halvmånen hänga på sned på den mörka himlen. Lite till vänster blickar satelliten ned på mig. Jag undrar vilka bilder den skulle ge av vår jord just nu. De bilder som sänds ut via media idag handlar om bomber och terrordåd. Större delen av alla nyhetssändningar under dagen har ägnats åt självmordsbombaren i Stockholm. Man kan undra vad som får en människa att döda sig själv på ett så fruktansvärt sätt och samtidigt skada andra. Förstå det lär jag aldrig göra. Och Sverige blir aldrig mer sig likt.
Här är det bara kölden som är mördande. Isande kyla och blåst mötte oss på hundrundan även om solen spred sina bleka strålar över nejden. Himlen antog en vacker ljusblå ton. Snön på marken och de solbelysta molnen skimrade. Det var en vacker dag trots kylan.
När man varit ute i kölden är det skönt att komma in i värmen. Det är söndag med alla sina rutiner. Först besökte vi gudstjänsten och firade nattvard tillsammans med församlingen. Pastorn höll en bra predikan om frimodighet. Han berättade att det grekiska ordet för frimodighet också kan stå för öppenhet och offentlighet. Vi behöver alla aspekter av ordet. Jag tror på ärlighet, öppenhet och sanning och önskar att jag alltid frimodigt kan stå för det. Just nu känns det ännu viktigare än någonsin. "Ni skall lära känna sanningen och sanningen skall göra er fria," sa Jesus. (Joh 8:32) Om man bygger sitt liv på lögner, är man inte fri. Lögnen tål inte att öppenhet. Då blir den avslöjad. Men det är bara genom att avslöjas som den förlorar sin makt över oss. Det kan göra ont att bli avslöjad, men den smärtan går över. Att ständigt leva i rädsla för att avslöjas gör ont hela tiden. Sanningen lyfter bort smärtan men det kan göra fruktansvärt ont. Det är ungefär som att dra bort ett plåster som fastnat. En del drar långsamt och försiktigt. jag brukar dra snabbt. Det gör ont men då går det i alla fall fort över.
En annan söndagsrutin för mig är att ringa pojkarna och höra hur de har det. Dagens fråga handlade om när de kommer hem. Det verkar som att båda kommer hem framåt nästa helg. Det ser jag verkligen fram emot. Det är tomt och tyst efter dem. De har väl aldrig varit särskilt högljudda av sig. Men det bli trots allt mer liv här i huset när de kommer hem. Så kanske jag kan få lite hjälp med julförberedelserna också.
Söndagskvällen innebär annars att tänka igenom måndagens lektioner och kanske finputsa lite på dem. Imorgon har vi pysseldag. Vi får hoppas att det går bra med betonggjutningen. Den lär inte ta så lång tid. Det tar nog längre tid att städa upp efter. Vi har lite andra pysselsaker att göra också. Det är en rolig dag för oss som gillar att pyssla. De som inte är så pyssliga av sig ser nog inte fram emot dagen lika mycket. De kanske uppskattar filmstationen mer.
Det ger så mycket när man hör andra prata bra liknelser och beskriva ord som man inte är vana vid. Skönt att vara inomhus när det biter så. Själv har jag varit inne den mesta tiden av helgen. Håller på med förberedelser av olika slag. Och i kväll var jag och mannen med i ett luciatåg med många sånger. Det kommer mer om det på min blogg, när jag hinner skriva lite mer. Sitter nu med ett tjuotal deckare som ska läsasa igenom...altt från två sidor till 16/elev =)
SvaraRaderaÖppenhet - sanning, jätteviktigt. Ändå finns det många som inte tål att höra den. Sanningen ska kläs in så fint, att den blir till något annat. Det fixar inte jag riktigt, och därför finns det några människor som inte tål mej. Så kan det va´.
SvaraRaderaLite mindre kallt i kväll, men riktigt mördarkallt på dagen. Men fint! Läderstövlarna har för tunna sulor ... de passar bättre vid nollgradigt. För att vara "fin" får man lida lite pin.
Tyst när barnen flyttar, det blir det, men man vänjer sig. Nu för tiden är julen en rolig tid, för då kommer de hem några dagar. Sex skoldagar kvar ... få å på rätt lösa boliner .... det brkar vara så för mig när det är dags för terminsavslutnin. Barnen gillar det .... utrymme för lite extra ...