Nedräkningen har börjat

Vi räknar ned och laddar upp inför julkonserten på lördag. En av sångerna som ingår är Carolas vackra julsång Himlen i min famn. Vi sjunger på svenska, men här sjunger hon själv på engelska.



Nu har alla julkalendrar och adventskalendrar kommit igång sin nedräkning som varar fram till julafton. Jag har inte sett årets julkalender på TV, bara några trailers. Såg på en blogg att bloggarens dotter hade kommenterat första avsnittet "Och var är julen?" Ganska ofta försvinner julens budskap i julkalendrarna och inte bara där. Ibland fokuserar vi på allt runtomkring i stället. Advent kommer mest att handla om att pynta med röda gardiner, ljusslingor och ljusnät i alla buskar och julbak.

I år har jag minimerat ljusslingorna utomhus. Jag fick inte ut dem innan snön kom och nu är buskarna översnöade. Ett litet ljusnät hängde jag ut idag på en buske vid husknuten. Maken blir väl glad om jag håller igen. Han brukar tycka att det blir för mycket och då har jag bara hälften av vad grannarna har. För varje vecka kommer det mer och mer.

Nu gillar jag alla ljusslingor som lyser upp i mörkret. Hos oss som bor på landet, utan gatljus, är det extra roligt att tända upp både ute och inne. Det är så mörkt på kvällarna annars. Ytterbelysningen utanför pannrummet har gått sönder. Så nu är det pannlampa som gäller när man ska ut och elda. Kan väl i och för sig passa. Men jag hoppas det kommer upp en ny lampa så småningom.

Idag fick jag gå hem från skolan. Fem minuter innan min första lektion skulle börja, ringer maken och vill ha hjälp med att starta bilen. Han fick inte igång den när han skulle åka till jobbet. Tur att man har snälla kollegor som tar mina elever. Vi hade halvklass så kollegan tog hela klassen och jag åkte hem. Tyvärr fick vi inte igång makens bil, så jag sa att han fick ta min. Därför gick jag hem. Döm om min förvåning när min bil stod hemma på gårdsplanen och makens var borta. Han som hade så bråttom till jobbet. Förklaringen fanns inne på en lapp. Han hade tagit fel på tiden. Han skulle inte börja förrän vid tre och jobba till tio ikväll. Han hade nog åkt bara en liten stund innan jag gick hemåt. För jag mötte honom inte. Tydligen hade han fått igång sin bil. Det blev en lugn hemmakväll för mig ensam med hunden.