Bloggträff på isen

Sjöisar lockar med sin blanka spegel och sina viddar. Idag fick jag ta en promenad på Örsjöns is tillsammans med mina bloggkompisar. I vinter har jag inte varit ute på isarna tidigare. Det har förstås varit för mycket snö uppepå men nu har den smält bort. Det kanske är dags att pröva Rannäsasjöns is någon dag. Tillräckligt tjock är den i alla fall. Idag var isen omväxlande blank och knagglig. Med broddar på kängorna gick det bra att gå. Det blåste lite men inte så farligt. Naren bet värre på morgonen när hunden och jag var ute på vår första runda.

Är det Örsjöodjuret som visar sig?

Det var Bobo som bjudit in oss andra till bloggträff. Trots att hon jobbade på förmiddagen hade hon hunnit fixa pajer till lunch åt oss med mintpäron till efterrätt. Vi andra var ju lediga och kunde bara dyka upp till dukat bord. Det var efter lunchen vi gav oss ut på isen. Det kunde behövas en promenad efter en så god lunch. 

Vackra vita vidder

Spännande isformationer reser sig 

Det är alltid roligt att träffa vänner och pratas vid öga mot öga. Även om vi utbyter en hel del via bloggar och Facebook så är det trevligt att ses ibland. Det var ett tag sedan sist. Då var det sommar och vi var här och prövade betonggjutning. Det hinner hända en hel del mellan gångerna och vi hinner prata om allt möjligt under en vintereftermiddag som den här.

Efter promenaden smakade det gott med kaffe och semlor. Värdinnan skulle öva med kören och vi andra vände bilen hemåt igen. Nu får vi se fram emot nästa träff framåt sommaren.

En fin present fick vi också av Bobo. Det är en kalender med inspirerande tankar för hela året. Den innehåller många tänkvärda ord och ska få stå här på mitt skrivbord så att jag kan läsa något varje dag och bli glad över alla uppmuntringar. Tack, Bobo! Dagens ord lyder så här:

Ingenting som hjärtat ger bort är förlorat; det lever vidare i andras hjärtan. 

Det stämmer bra med tanke presenten vi fick. Vi pratade idag bland annat om att ge leenden till människor man möter. Då får man många leenden tillbaka. Så är det. Varje leende har betydelse inte bara för en själv utan också för alla som ser det. Glädje smittar av sig. En positiv attityd jämnar vägen. Om man inte känner sig så glad, kan man pröva att le mot sig själv i en spegel. Hur fånigt det än känns så brukar det fungera. Man blir lite gladare.

Imorgon ska jag åka med svärfar till stan så att han kan uträtta lite ärenden. Sedan fortsätter vi hem till min mamma för att fika med henne. Det är också ett sätt att sprida lite glädje och själv bli glad. Sedan är lovet slut och helgen tar vid. Vart tog lovet egentligen vägen? Jag har väl inte hunnit göra allt jag tänkt, men det finns ju fler dagar.