Tack för livet!

Snart kommer åkrarna att leva upp igen

Dags att börja jobba igen. Som vanligt kan jag mjukstarta med två lektioner. Det är vad jag har på måndagar. Sedan är det projektarbete som gäller. På eftermiddagen var det ingen konferens men vi fick gå på handledning och prata igenom ett fall tillsammans med en psykolog. Vi samtalade bland annat om vad vi kunde lära oss av allt som hänt så att inte samma sak behöver hända igen. Det kändes bra att avsluta fallet så. Då kan man lättare gå vidare.

Jag åkte sedan direkt till missionskyrkan för att träffa mini-uvarna och uv-scouterna. Det var bibelkväll och temat vi jobbade med var Tack för livet. Det fanns mycket som vi kunde vara tacksamma för i livet. Scouterna ritade och målade eller illustrerade temat på olika sätt. Innan vi gick hem hade vi vernissage och visade upp våra skapelser.

Solen smälter det kalla och ger livet en chans att gro

Det är alltid lika spännande att öppna en ny bok. Den kanske har en spännande titel och en intressant framsida. Det kan vara en författare som man läst  förut och därför har förväntningar på. men kommer den att hålla måttet? Den bok jag just börjat läsa kommer säkert att göra det. Det lilla jag hunnit ta till mig ger löften om många trevliga lässtunder. Det är inte en bok som man sträckläser. Den ska läsas lite i taget. Den heter Att älska livet mer än dess mening och är skriven av en favoritförfattare, Owe Wikström. Jag har tyckt om hans tidigare böcker. Den här är lite annorlunda eftersom tanken är att man ska läsa ett avsnitt varje dag i sju veckor. Underrubriken är Betraktelser och övningar. Han skriver som vanligt intressanta texter. Efter texten finns några övningar till eftertanke. De är till för att få oss att uppmärksamma, reflektera och handla utifrån det vi har läst. Övningarna har nämligen de rubrikerna.

Varje vecka har sitt tema. Första veckan har just det tema som även är bokens titel. Det kommer från en passage i Bröderna Karamazov av Dostojevskij, an annan favoritbok fast den inte är helt lätt. Utöver veckotemat finns också ett tema för varje veckodag. Söndagen är Ansiktets dag och måndagen Naturens dag. Jag ser fram emot att få läsa och reflektera utifrån Owe Wikströms texter de kommande sju veckorna.

I söndags handlade reflektionerna om att uppmärksamma nyanserna i medmänniskors ansikten när vi möts. Det passar väl ihop med det som vi pratade om på bloggträffen i torsdags. Ett leende ansikte får leenden tillbaka. Det är de möten vi har med andra människor som fördjupar och berikar våra liv. Det är något att reflektera över.

I dagens betraktelse uppmanas vi uppmärksamma naturens lågmälda ljud. Vi omger oss av så mycket ljud som kan distrahera oss från det naturliga. Även när jag går skogsrundan med hunden hör jag många ljud som kommer från mänskliga aktiviteter, skogsmaskiner, kyrkklockor, tåg och mopeder. Ibland kan man höra en jagande hund, ett av naturens ljud men det hör ihop med mänskliga aktiviteter. Naturens ljud är oftast lågmälda som skogens sus och bäckens porlande. Men de kan ge ro för själen och, som författaren påpekar, en övning i förundran. Nu ser jag fram emot tisdagens avsnitt för tisdagen är Glädjens dag.