Själavårdande dagar

Det har varit lite tyst på bloggen, fick jag höra idag. Det finns alltså några som kollar. Jag var tvungen att hålla med. Ibland räcker varken tid eller ord till hur gärna man än vill. Man kan behöva stanna upp lite och vila från allt.

Den här helgen hade vi möjlighet att stanna upp ett tag. Det har varit själavårdande dagar i Missionskyrkan i Forsheda från fredag kväll till söndag kväll. Det passade bra att den här helgen låg mellan två fullmatade veckor. Jag har alla mina utvecklingssamtal, studiedag, planeringsmöte, föräldramöte, ledarsamling, styrelsemöte och säkert en möten jag glömt. Dessutom ska jag hålla NTA-kurs i Hillerstorp på tisdag. Då kan man behöva ladda om under helgen.

Jag var inte med hela helgen men det jag fick lyssna till var bra. Talare var Bernth Antonsson, som jobbar inom Helhet genom Kristus, en ekumenisk förböns- och själavårdsrörelse. Vi känner varann sen tidigare då vi gick på Kortebo Missionsskola ihop en gång på 70-talet. I fredags talade han bl a om vår bild av Gud och vår bild av oss själva. Idag handlade det om att höra den stilla rösten i sitt inre och att vandra vidare med Jesus.

Igår var jag inte med fast jag hade tänkt åka. På förmiddagen var jag ute oh gick en långpromenad med hunden. Det blåste rejält och vinden var kall. Det hjälpte inte att dra upp huvan. Jag blev nedkyld ändå vilket resulterade i värkande bihålor, ont i halsen och stelhet i nacken. Först tänkte jag att jag kunde hoppa över första passet och åka till nästa. Men det insåg jag efter ett tag att det inte skulle gå. Jag började frysa och huttra. Maken jobbade hela dagen så det blev till att ge sig ut och hämta in och tända i pannan. När han kom hem var det i alla fall varmt och skönt inomhus.

Idag var det betydligt lugnare vindar. Till och med solen kom fram lite svagt. Det var mycket skönare att promenera idag. Den milda temperaturen har gjort att barmarken tittat fram. Snart kan man gå till vedboden utan att behöva halka på isen. Gräsmattan, läs mossmattan, och åkrarna skymtar fram igen. Nackdelen är att det blir blött om fötterna och geggigt. Dessutom kommer en del dåliga samveten fram när man ser alla saker man inte fick innan snön kom.

Småfåglarna är tillbaka vid frömatarna i hagtornsträdet. De har varit borta ett tag. Delvis beror det på att vi varit lite för tröga med att fylla på när det blivit tomt. Men idag kom en hel flock och började picka i sig frön på gräsmattan nedanför fröbehållarna. jag försökte fotografera dem genom fönstret så bilden blev ganska så suddig. När jag kom för nära fönstret, lyfte hela flocken som en man. Efter ett tag var de tillbaka igen.

Fåglarna behöver sin mat och vi behöver vår. Det är lite tråkigt att sitta ensam vid matbordet, men äta måste man ju. Vi får ta en kvällfika ihop nu i stället. Vi behöver också mat för själen och det fick vi verkligen den här helgen. Den första samlingen handlade om att inse att Kristus vandrar bland oss än. Den sista hade temat Att vandra vidare med Jesus. Det är det som är styrkan i kristen tro. Vi har någon som är med oss varje dag vi möter. Vi har Jesus. Och vi har varandra i församlingen.