Ännu en höstjakt

Solig höstdag vid Hindsen

 Vissa höstdagar är för underbara för att tillbringa inomhus. Vi fick en sådan igår också. Både hunden och jag ville ut i solen. Vi drog iväg till Rusarebo vid Hindsen. Förra gången vi var här besökte vi ängen i naturreservatet. Det var en lika skön dag, men när vi skulle fortsätta längs strandkanten kom regnet. Nu stannade vi vid småbåtshamnen inne i viken och promenerade längs stranden.

Är det någon hemma? Vilken mörk håla!

 Rusarebo äng ligger ganska högt ovanför en brant med stora mossklädda stenar under bokarnas skugga. Här vill man inte klättra i onödan. Det är tur att det finns stigar att följa. Vi passerade en mörk håla. Undrar om någon bott i den.

Höghus för tickor

 I bokskogen avverkar man inte träd. Vi fick kliva över något nedfallet träd. Där fanns också döda träd som var värdar för tickor och andra svampar. Det fanns gott om olika sorters svamp. Vid stranden fanns det träd som växt horisontellt ut över vattnet innan de sträckt sig uppåt.

Bokskogen silar solljuset

 Själv har jag inte växt på höjden i alla fall. Jag har blivit tre centimeter kortare än jag var förr. Det konstaterades idag, när jag var på osteoporosmottagningen för undersökning. Det var med anledning av mitt handledsbrott som jag fick erbjudande om att komma dit. Jag fick ligga i en maskin som kollade min bentäthet. En och en halv timme tog undersökningen. De tog också 7-8 rör med blod som ska testas på olika sätt och ställde en massa frågor. Jag hade överraskande lågt värde i ryggen och höften och måste kanske äta kalktabletter och vitaminpreparat längre fram. Inte så kul, men bra att få veta så att man kan förebygga. Jag vill inte bryta fler ben.

Det är vackert i bokskogen

 Det fanns förstås en geocache vid strandkanten, men den hittade vi inte. Min GPS ville att jag skulle simma 50 m rakt ut i Hindsen och det ville varken hunden eller jag. Vi avstod och återvände till bilen. Det kändes inte så kul när vi gått ca 2 km att inte kunna slutföra uppdraget. Men så är det ibland. I tät skog, och dit hör kanske bokskog, har GPS:n svårt att ta emot signalerna från satelliterna.

Raka spåret hemåt

 När jag besökte Ohsabanan förra gången hoppade jag över geocachen i Bor. Men den här gången gjorde vi ett försök. GPS:n krånglade fortfarande en del och ville inte riktigt uppdatera vår position trots att det borde vara fri sikt på ett kalhygge. Vi gick en skogsväg och jag tänkte att vi kanske kan hitta cachen med hjälp av kartan och ledtråden. När vi närmade oss sökområdet, fick vi syn på ett par som stod en bit uppe i backen vid några stenar. Kvinnan hade en mobil i handen. De är säkert geocachare, tänkte jag. När de kom ner till vägen, frågade hon om vi var ute i samma ärende. Det var första gången jag stötte på några andra geocachare när jag varit ute och letat. Det var trevligt att prata lite. Jag fick också bekräftat att cachen fanns däruppe så jag kunde går dit och logga den.

Bors norra station

Sedan tog vi raka spåret till bilen. Det var längs järnvägsrälsen. Det är inte dåligt att ha två stationer i det lilla samhället Bor. Bors norra låg öde. Turistsäsongen är över och ångloken behöver inte längre vända och tuffa tillbaka mot Ohs bruk. De har gått i vinteridet. Men det har inte vi geocachare. Det blev bara en cache igår, men det blir säkert fler dagar med cachejakt framöver. Andra jagar snart älg, jag jagar geocacher. Vi har pratat lite om ett geocacheprojekt i skolan. Det är min kollega och jag i år 5 som funderar på att lägga ut några skolcacher i Forsheda och att skicka iväg några travel bugs som kan få resa ut i världen. Vi får väl se vad som händer framöver.

Idag var kalendern fullbokad. Först jobba med matteprojektet, sedan osteoporosundersökningen, tillbaka till matte- och NO-lektionerna i skolan, direkt till konferensen med hela områdets lärare, handla grejer till kvällens scoutmöte, hem och äta lite och vila en liten liten stund (tur att maken var ledigt och tagit hunden på långpromenad), åter till skolan för att säga hej till treans föräldrar på föräldramöte, nästa möte i missionskyrkan med min scoutpatrull. Vi fick ta hand om en patrull till vars ledare var sjuka eller bortresta. Det var vår tur att vara i köket så vi gjorde varma mackor och lekte levande memory medan de gräddades i ugnen.

Nu kan jag slå mig ner och ta det lite lugnt innan John Blund kommer. Imorgon traskar vi vidare, men då är det inte lika mycket på programmet.

Lite senare
Den var inte slut med jakten för den här dagen. När jag publicerat detta inlägg, klickar jag över till geocaching.com och kollar runt lite. Då upptäcker jag två nya ologgade cacher alldeles i närheten. Det är förstås grannen i Bredaryd som varit framme. Jag funderar om jag ska ge mig iväg på FTF-jakt. FTF står för First To Find. Jag har aldrig lyckats förut även om jag varit när någon gång. Men det är mörkt och regnigt, klockan är 22. Är det riktigt klokt att ge sig ut en sån här kväll? Sagt och gjort, jag studerar kartan, beskrivningen och hinten noga. Androidappen har ju krånglat lite på sistone. På med stövlar och jacka och fram med ryggsäcken. Visst, jag måste byta batterier i ficklampan. Annars hittar jag nog ingen cache. 


Bilen rullar snabbt in till Forsheda och Kyrkogatan ner ända fram till ån och det gamla brofästet. Där letar jag snabbt runt ett tag. Det finns flera gömställen som kunde vara aktuella. Efter ett litet tag anar jag den mer än jag ser den. Där är den. Spänningen stiger. Ska loggboken vara tom? Jaaa, det var den! Min allra första FTF är inhöstad! Jag kretar snabbt ner mitt alias och återbördar cachen till gömman. 


Ska jag fortsätta till den andra gömman också? Eller ska jag åka hem till sängen? Bilen vände nosen mot Åeke med vindrutetorkarna  i full fart. Vid bron över Storån hoppar några rådjur undan framför bilen. Cachen finns vid en annan bro. Jag stannar och börjar leta. Den kan inte vara så svår att hitta eftersom den hade en låg ranking. Det tar en liten stund, men sen ser jag den. Tyvärr var jag inte först. Mina grannar i Lanna har redan varit där. Men jag kom god tvåa i alla fall. Två cacher loggade en vanlig regnig måndagskväll, det är inte dåligt det. Nu får det bli sängen nästa.