Spännande runda

Tidlösa

 Imorgon ska det regna hade vi hört. Därför tänkte vi ta en mc-tur idag. Så blev det inte för maken lyckades inte få igång hojen. Det var något glapp någonstans. Så var det med det. Vi får hoppas på fler vackra höstdagar med sol och torra vägar.

TB Damien the Demon Duck vid dammen

 Jag passade på att fotografera lite när solen var framme på förmiddagen. Maken och svärfar rensade bland grenarna på fruktträden. Det hade samlat sig en hel del travel bugs (förkortat TB) i min låda. En TB är en liten grej med en bricka fastsatt och som reser mellan olika geocacher. Jag har plockat upp dem i cacher jag besökt och ska lämna dem vidare i andra. En del av dem har speciella mål för sin resa. Min egen TB Pilgrim befinner sig i Finland hos någon geocachare där. Det är kul om de som flyttar en TB laddar upp bilder på TB:s webbsida. Därför plåtade jag dem jag hade ute i trädgården idag.

Fjäril i solen vid taybäret

 Senare i eftermiddag skulle det komma ett par för att hämta några av våra kattungar. När det nu inte blev någon mc-tur, sa maken att han kunde ta hand om det själv om jag ville ut på en geocachingtur. Han är ju inte lika intresserad som jag. Fast han kanske bara ville bli av med mig ett tag, vem vet. Jag åkte en lång runda och kom hem ca 4 timmar senare. Då var alla fyra kattungarna borta och kattan gick runt och jamade.  Mannen i paret som skulle hämta kattungar hade en bror som också var kattälskare. Han tog två och paret tog de andra två. Det var skönt att de fick ett hem. Annars hade vi varit tvungna att ta bort dem.

Slättö sand än en gång

 Dagens geocachingrunda inleddes med ett besök vid en gammal cache som jag loggat för länge sedan. Där skulle finnas en TB hade jag sett. Cachen loggas inte så ofta och den förra TB:N jag plockade där hade varit där i 9 månader. Därför tänkte jag rädda den som fanns där nu från samma öde.

Första målet var annars Slättö sand. Det har blivit många besök där i sommar eftersom jag håller på med en earthcache om Slättö sand. En earthcache är ingen låda man loggar utan en geologiskt intressant plats där man kan lära sig något om geologi. För att få logga denna på nätet måste man utföra vissa uppgifter. Det kan vara att svara på frågor eller göra mätningar. Någon av uppgifterna måste vara konstruerad så att man inte kan lösa den utan att ha varit på platsen. Det är ganska hårda krav för att få en earthcache publicerad och jag har fått revidera min flera gånger. Nu hoppas jag att den ska bli godkänd. Jag stannade till där för att kolla en sak en gång till. Därefter stannade jag vid en annan cache, men jag kunde fortfarande inte hitta den. Den kanske är borta eftersom föregående cachare också misslyckades.

Gubben i stubben

 Färden gick sedan vidare över Ås upp till Reftele. Där stannade jag vid skolmuseet. Cachen hittades ganska snabbt. Den var precis där jag trodde den skulle vara. Jag hittade en rolig stubbe i närheten av cachen. Kan ni se gubben i stubben? Han kanske är cacheväktaren.

Lite kusligt ställe för en cache

 Nästa ställe var lite kusligt. Bredvid vägen fanns ett övergivet och övervuxet hus. Jag vågade mig inte in i det fallfärdiga huset som en del andra cachare. Det behövdes inte för cachen fanns utanför. Huset var visst en hembränningscentral förr och förföll när ägaren åkte in för brottet. Kvar fanns en ståtlig blodlönn som säkert stått vid infarten. Nu var tomten övervuxen av sly och stormarna hade knäckt gamla träd som låg kors och tvärs. På stenarna växte många olika sorters lavar som såg spännande ut.

Häftiga lavar på stenarna

En blodlönn mitt i skogen

 Den här hobbyn tar mig till så många spännande platser som jag aldrig skulle ha fått se om jag inte geocachat. Jag har bott i Forsheda i 27 år nu men jag tror jag upptäckt mer om trakterna häromkring de senaste månaderna än på alla åren förut.

Smålands stenar

 Bilen rullade vidare mot Smålandsstenar. Orten har ju fått sitt namn efter domarringarna som kallas Smålands stenar. De hette visst något annat tidigare men nu heter de så. Där skulle det finnas en multicache som inte verkade så svår. En multicache är en cache i flera steg. En sådan har jag inte försökt hitta förut. Jag hittade inte den här heller. När jag kom till platsen blev jag övervakad av några nyfikna grannar.  Trots att de stod en bra bit bort ville de inte släppa mig ur syne. Jag strosade runt ett tag och kollade in alla skyltar m.m. Det kändes inte så bra att börja kräla runt och leta med de hökögonen på sig. Så jag gav upp och åkte vidare.

Närmsta gömma fanns vid OK Vivills klubbstuga. Den var enklare att hitta och logga ostört trots att jag mötte och hejade på flera motionärer som joggade där. När jag skulle placera tillbaka lådan, kom två nya joggare, men jag tror inte de märkte vad jag höll på med. Vi hejade glatt på varann och gick åt varsitt håll.  Jag fortsatte vidare till stationsparken inne i Smålandsstenar. Där fanns också gott om folk och inget läge för cacheletande.

Skeppshults bruk

 Då drog jag vidare till Skeppshult. Där hittade jag totalt tre cacher. Den ena fanns vid bruket. Här mötte jag ytterligare en glad människa som jag hejade på när jag passerade honom där han stod och målade på en röd bod i närheten av gömman. Jag tror inte han märkte när jag loggade cachen. Den var i alla fall lättfunnen. Så var de andra två också.

Danhults kvarn

Från Skeppshult var det ju inte så långt hem till min blogg- och cachekompis Bobokusin i Danhult. Hon har lagt ut en cache vid kvarnen i byn. Jag funderade inte så länge utan gasade på längs 153:an. Jag hittade ju enkelt dit eftersom jag varit där ett par gånger redan. Jag behövde inte ens använda den tekniska utrustningen då ledtråden var solklar. Det var en fin gömma vid en underbar plats. Jag önskar att jag kunnat vara med för ett tag sedan då de körde igång kvarnen och malde mjöl på den.

Nu började det mörkna alltmer och det var dags att vända hemåt. Jag stannade till på parkeringsplatsen vid södra infarten till Smålandsstenar och gick över vägen in på industriområdet ör att leta efter en cache där. Det tog ett litet tag men den fanns där. Några mopedister vinkade glatt åt mig när de passerade mig. Jag vinkade glatt tillbaka. Många trevliga människor jag har stött på idag.

Nästa försök misslyckades. Jag förstod inte hinten och kanske började det bli väl mörkt för att kunna se bra inne i skogen. Ute vid vägen gick det fortfarande bra även om det var uppe i ett träd jag fann nästa cache vid Villstad kyrkby. Dagens sista var också placerad vid ett träd, ett jätteträd vid ett vägskäl. Vägen dit var kantad av träd och vackra vyer. Det blev en bra avslutning på rundan som slutade med 10 funna cacher.

Innan jag återvände hem tänkte jag stanna och handla ägg till makens frukost. Han hade noterat på tavlan i köket att de var slut. Jag stannade vid en öppen affär och upptäckte att plånboken inte fanns i ryggsäcken. När jag tänkte efter insåg jag att den nog låg i min andra väska där hemma. Jag hade alltså kört runt i flera timmar utan att ha körkortet med mig. Vilken tur att jag inte sett en enda polis som velat stoppa mig och be mig visa körkortet. Det blev inga ägg till frukosten. Han får väl äta yoghurt som jag.