Julstök och katter

Sigge och Sammy

 Vi delar huset med en hund och ett antal katter. Hunden kom till oss för 6 år sedan drygt. Katter har vi alltid haft. Många katter har passerat genom vårt hus genom åren. Den första katten kallade vi Josef. Han följde med oss när vi flyttade ut hit till Rannäs för nästan exakt 20 år sedan. Den 22 december 1991 sov vi för första gången i huset. Det har hänt mycket sedan dess.

Bästa vänner

 Två av våra nuvarande katter är Sigge och Sammy. En gård på landet måste ju ha några huskatter. Sammy är min stora kastrerade hankatt, som bott här i många år nu. Han är smalrandig i grått och svart och riktigt mysig. Namnet har han fått efter Frodos vän i Sagan om ringen. Sigge är inte lika gammal men har samma färger dock lite bredare ränder i pälsen. Under hösten har han verkligen bonat in sig i köket. När vi kommer ner på morgonen jamar han och stryker sig mot benen på oss. Han buffar med huvudet och spinner så det dånar. Det gör Sammy också. De buffar varandra också. Båda är stora och tunga, men Sigge tar priset.

 Förutom att mysa med husdjuren har dagen ägnats åt mat och bak. Maken jobbade så jag hade huset för mig själv. Köttbullar trillades, janzon gräddades, julbröd och grova limpor bakades. När maken kom hem provsmakade vi köttbullarna och en liten janzon. De andra frystes in liksom bröden. En del av julmaten är alltså klar. I början av veckan gjorde jag senap. Min gamla mortel hade gått sönder så jag fick inhandla en ny. Det blev en i gjutjärn från Skeppshult.

 Jag märkte att vissa rörelser tog emot när jag skulle röra på handleden. Värst är vridrörelser. Skala potatis var jobbigt, men gick bättre efter ett tag. Hacka och skära är ganska okej. Knåda var lite jobbigt. Tur man har en köksmaskin. Jag trodde nog att jag skulle ha mera ont ikväll än jag har. Det kanske bara var lite nyttig träning för handleden det här.

Imorgon ska jag försöka göra lite julgodis. Det ska inte bli så mycket i år har jag tänkt. Men knäck och mozartkulor måste jag ha. Jag ska också baka en drömtårta nån dag. Det är tradition hos oss. Pepparkakor kan vi köpa, men en drömtårta och Drottning Kristinas julbröd med saffran ska vi baka till julfikat.

Min mörkröda amaryllis har slagit ut sina klockor på två av de tre blomstänglarna. Åtta klockor trängs i fönstret. Amaryllis är en ståtlig blomma som man inte tröttnar på som man gör med julstjärnorna. De är vackra nu men efter jul är de bara tråkiga. Amaryllisarna kan man ha länge. På sommaren sätter jag ut dem under rhododendronbuskarna. Men denna mörkröda är en ny lök som jag köpte för ett tag sedan. Det kommer en vit också. Så när den röda blommat över tar nog den vita vid.

Vid jul ger vi gärna bort blommor. I vår kyrka ger vi julblommor till de äldre. Jag platsar inte riktigt i den kategorin än för man ska ha fyllt 80 år. Än är det en bit dit. Men jag har ändå fått en julblomma. Igår när jag kom ut från affären och hade handlat mat, kom Ida i blomsteraffären springande och sa att hon hade en blomma till mig. Till mig? sa jag. Jag brukar inte få blommor så där med bud. Jag gick i alla fall till henne och hämtade blomman. Det var en julgrupp och på kortet kunde jag läsa att den var från en av mina elever som tackade för terminen. Det var snällt av honom. Man blir alltid glad av en sådan uppskattning. Jag kände mig inte riktigt förtjänt av den. Jag har ju bara gjort mitt jobb och inget extra. Alla får inte uppskattning för det arbete de lägger ned. Jag tänker på min bloggkompis som lade ner många timmar och kraft på luciatåget och som knappt fick ett tack. Hon hade väl varit värd en blomma eller en chokladkartong eller åtminstone en rejäl kram.

Vid jul är rätta tiden att visa tacksamhet. Vi ger varandra gåvor och presenter på samma sätt som de vise männen gav jesusbarnet sina gåvor. Vi delar med oss på samma sätt som Gud delar med sig av sina goda gåvor. Den största gåvan är Jesus för i honom ger han av sig själv till oss. De senaste åren har St Pauls församling i Aukland delat med sig av julbudskapet i filmer med barn som skådespelare. De är både roliga och tankeväckande. Här är årets film som börjar från första början.