Premiärer i vitt

Julros i snö

 Idag vaknade jag och tittade ut på ett snötäckt landskap. Jag hade som vanligt sovit dåligt och hostat halva natten. Inte hade jag märkt att den första snön haft premiär. Isigt var det på trappan och gångarna. Det blev en mycket kort runda med hunden. Maken var ledig och kunde ta ut honom lite senare. Det var visserligen ingen premiär för skrapning av bilrutorna, men tidigare har det bara varit frost. Nu var det is och snö.

Tomten Grå med snöluva

Utanför huset står en pinntomte och vaktar. Han är grå och idag var luvan och skägget mest vitt. Han gömmer sig bland grässtråna i krukan som också fått ett överdrag av vitt. Det gjorde inte mig så mycket att snön och kylan kom. Jag gillar det vita som försöker skrämma bort mörkret. För mörker gillar jag inte. Det blev trots allt lite ljusare idag. Det kanske ar för att jag var ovanligt sen till jobbet. Tur att det var måndag som brukar inledas med projektarbete. Jag styr över min egen tid då. Desto mer irriterande att upptäcka att Internet inte funkade på skolan. När sedan kollegan ringer till IT-avdelningen, meddelar telefonsvararen att vi ska skicka en felanmälan via Fronter eller mejl. Hallå, hur ska det gå till? Det är ju det som inte funkar. Tack och lov svarare de på telefonen också. Efter ett tag var allt frid och fröjd och jag kunde fortsätta jobba.

Snöbollspremiär

Att vara rastvakt på snöbollspremiären brukar inte vara någon höjdare, men det gick bra idag. Vi har en stor äng på andra sidan cykelbanan. Där får alla kasta snöboll. De som vill vara med får gå dit. Jag stod och iakttog dem ett tag. Det verkade gå schysst till. Kanske reglerna hade repeterats i klasserna på morgonen.

Team Red Firehearts på geocachingpremiär

 Nu när snön kommer blir det förstås svårare att geocacha. Men vi skyr inga svårigheter. Idag hade vi premiär för geocaching i klass 5. Jag tog med mig ett av våra fyra team och introducerade dem. Vi kollade hur man knappar in koordinater i GPS:n och tog oss till startplatsen för en Letterbox, som jag håller på att få publicerad på geocaching.com. När vi var ute hade den inte kommit ut och ikväll har jag haft täta kontakter med reviewern. Nu är det bara de sista koordinaterna som måste stämma och han har inte svarat än.

På väg mot geocachen

 En Letterbox är ju inte den vanligaste geocachen, men det funkade bra att börja med en sådan. Från startpunkten följde vi i den gamle kommissariens fotspår fram till gömman som bestod av en plastlåda. Den skulle föreställa en stulen kassalåda. Steg för steg tog vi oss fram i berättelsen. Jag placerade ut lådan på morgonen. Egentligen skulle jag ha gjort det i helgen, men jag orkade inte ta tag i det då. Nu ångrade jag lite att jag inte tagit mig i kragen för fotspåren syntes lätt i snön. Därför gick jag en lite annorlunda runda fram till gömstället, men där måste jag ju gå.

Vi hittade den!

Eleverna följde kommissariens väg och efter en stund kunde en av killarna plocka fram lådan. Vi öppnade den och tittade på innehållet. Sedan stämplade vi våra egna loggböcker med den stämpel som fanns i lådan. Varje elev hade med sig en liten anteckningsbok som vi ska använda som loggbok. Sedan skrev vi i lådans loggbok och satte våra tumavtryck där. Lådan placerades tillbaka och gömdes innan vi traskade mot skolan igen. Eftersom vi hittade den innan publiceringen blir det ingen FTF för teamen i klassen. Jag tycker att det är schysstare att den får gå till en som loggar på vanligt sätt efter publiceringen. Vi får hoppas att cachen kommer ut snart, gärna imorgon. På onsdag ska nästa team få ut och leta. Kan man få önska lite lite snö till över våra fotspår? Bara lite.

Eleverna gillade geocachingen, även de som kanske inte var så intresserade när jag berättade vad det handlar om för hela klassen för någon vecka sedan. En av killarna i dagens skattletarteam är väldigt intresserad och har redan skaffat sig ett egen konto. Han hade letat flera gånger efter en cache ute i Torskinge men inte hittat den. När jag berättade för klassen att man aldrig avslöjar för någon annan var en cache finns men att man kan ge lite tips, så kom han fram till mig efteråt och bad om ett tips. Vist fick han en liten extra ledtråd av mig. Han kanske har hittat den nu. En av tjejerna i ett annat team har geocachat med sin familj. De testade lite i somras när jag berättat för hennes mamma om geocaching.

Nu är vi alltså igång med geocachingen i skolan. Vi får väl se när jag kan geocacha nästa gång för egen del. Det blir svårare nu med snö, is, kyla och mörker. Några mer ska det väl kunna bli innan året är slut. Dessutom har jag en ny cache på gång som jag vill lägga ut de närmsta dagarna.