Slutet gott, allting gott!

 Det blev en grå och disig sista dag på det här året. Kallare blev det också under natten och vi kunde vakna till en värld täckt av rimfrost. Det är vackert med rimfrosten men alla bilder blir väldigt grå om solen inte kommer fram.

 Den här dagen hade jag bjudit mina cachingkompisar klokare och pjf70 på elvakaffe. De kom och vi satt en bra stund och pratade om släktforskning och allt möjligt annat. Sedan gav vi oss av alla tre tillsammans med tre hundar i en liten Yaris för att leta geocacher en sista gång det här året. Vi tänkte hjälpa varandra att beta av några som gäckat oss. Den första hade jag redan loggat men inte mina vänner. Efter lite klättrande bland stenar kunde burken plockas fram. Hundarna ville gärna vara med och klättra men var nog mest i vägen. Vi ville ju inte ramla i vattnet i den lilla dammen som idag var täckt av ett tunt islager.

Nästa gömma hade alla gått bet på, men idag gick det bättre. Den var inte där vi trodde, men ganska nära där vi nollade med GPS:erna. Jag har ju inte min telefon för tillfället och är alltså hänvisad till den vanliga GPS:n. Det kändes riktigt gott att kunna markera Röset hittad i den.

 Vi fortsatte till en närbelägen gömma till fots. Denna gömma var en liten utmaning. Det var mycket vatten i sjön och gömman fanns i strandkanten. Den kallas Wet Test. Det var jag som fick kliva i det iskalla vattnet nästan upp till stövelskaftens kant, men jag lyckades få tag på den kluriga cachen till slut.

 Hundarna var lyckliga när de fick springa fritt och leka med varandra. Det var en brun, en svart och en vit hund av olika storlek och modell, två tikar och en hanhund.

 Bolmen låg blank och grå, när vi anlände till badplatsen vid Liljenäs. Det var inget badväder precis. Här hade jag redan hittat gömman och kunde konstatera att den fanns på plats. Sedan hittade de andra den också. Den är lite klurig för den befinner sig inte på den nivå man förväntar sig och man måste treva med fingrarna för den syns inte.

 Så var det dags för Slättö kvarn, där jag varit flera gånger utan att hitta gömman. Senast var sonen och jag där i början av veckan. Det blev inget fynd loggat den här gången heller, men nu vet jag var den finns. Experterna jag anlitade kunde berätta var jag ska leta när väl vattnet dragit sig tillbaka. Idag forsade det mer än nägonsin och det skulle vara livsfarligt att försöka nå gömman.

 Än var vi inte nöjda. Det var fortfarande ljust ute om än grått. Därför fortsatte vi söderut längs Bolmens västra strand. Vi kom fram till en liten idyllisk hamn, nu utan båtar, men med en enkel geocache, som kunde loggas utan problem.

 Färden gick vidare på småvägarna vid länsgränsen mellan Jönköping och Halland. I Flahult finns en bro som ska husera en burk. Vi letade som vi tror på rätt ställe, men ingen cache kom fram. Pjf70 fick i stället syn på burken som flöt i vattnet nedanför bron. Den var delvis vattenfylld, men vi kunde skriva i loggboken i alla fall.  Enligt beskrivningen skulle svärföräldrarna till cacheägaren bo i det röda huset bredvid gömman. Det lyste i huset så vi tog med burken dit och knackade på. Svärmor kom och öppnade. Vi fick en liten pratstund med henne. De var i stugan över helgerna, men imorgon skulle de åka ner till cacheägaren i Skåne. Burken fick komma in för att torka till. Jag såg nyss att ägaren plockat bort den tillfälligt från listan.

 En spännande gömma skulle finnas i en jaktstuga på andra sidan länsgränsen. Vi drog dit, men tyvärr var stugan låst. Så den kunde vi inte leta reda på. Vi får hoppas att den är öppen en annan gång eller att burken flyttas till en mera tillgänglig plats.

Nu hade mörkret infallit och vi åkte vidare mot Jälluntofta. En del cacher vi passerade visste vi att inget hittat på ett bra tag eller att vi skulle behöva promenera en bra bit. De struntade vi i. I stället åkte ända fram till den häftiga, gamla skyttepaviljongen i Jälluntofta. Burken hittades och loggades relativt snabbt i ficklampornas sken.

Den sista gömman fick vi gå en bit till över våta men frusna marker. Den befanns sig en bit från vägen i Stora Segerstad. Den hittade jag efter en liten stunds letande bland stenarna i muren. Sedan följde vi muren tillbaka och fick hoppa ner på vägen. Nu var vi nöjda med våra fynd. Totalt hittade vi 8 cacher. Jag kunde logga 6 nya och är nu uppe i 267 fynd, ett bra resultat mitt första geocachingår.

 Det var kallt om fötterna även om de var torra tack vare stövlarna. Hundarna var trötta och vi också. Alla åkte hem, lagade mat och beredde sig på att fira nyårsafton.

Så här långt hann jag skriva när jag plötsligt blir avbruten. Strax efter kl 21 ringer nämligen telefonen. I andra änden hörs klokare som undrar om jag vill ut på FTF-jakt. 1000sjöar har släppt en ny cache mellan Bredaryd och Reftele. Det är klart att jag hänger med. Vi slängde på oss kläder, kängor, pannlampor och laddade GPS:n med rekordfart. Så möttes vi vid macken i Bredaryd och stuvade in oss i min lilla bil. Vi räknade inte med att så många skulle ge sig ut på jakten men lite spännande är det ju att smyga omkring mitt i skogen sent på kvällen.

 Gömman lokaliserades trots allt ganska snabbt när vi väl tagit oss fram dit genom snåren och hoppat över pölarna. Utsikten såg vi inte mycket av i mörkret. Cachen var lurig, en typisk 1000sjöar-cache, men vi var lurigare och lyckades hitta loggboken och plita dit våra nickname.

Nöjda kunde vi återvända mot våra hem igen med ännu en cache i bagaget, dessutom en FTF. Det blev verkligen ett bra slut på cachingåret, 268 fynd.

Nu ska vi ta det lugnt fram till tolvslaget. Jag önskar alla läsare ett riktigt Gott Nytt År!