Sigge visar rätta stilen

Sigge håller stilen

Solen sken över det kalla vinterlandskapet, när jag åkte hem från skolan  eftermiddags. Jag passade förstås på att gå en runda med hunden. Utanför garaget låg vår största hankatt Sigge och tryckte i en driva. Han visste hur man håller värmen utomhus i det här vädret. Det gäller att burra upp sig så mycket som möjligt. Ju rundare former desto bättre varmhållning. De andra katterna låg hemma på kökssoffan och hade det gott i stugvärmen. Idag var det lite varmare när jag kom hem.

Sol och snö

 Takko ville gärna ta en promenad i det härliga vädret. Det var inte så kallt och nysnön låg som fluffigt dun över den andra snön. Solen lyste på de snöklädda träden. Då är det vackert.

Vintervägar

 Ingen hade plogat vägen till skogen, men det hade gått både bilar och människor. Vi traskade på i spåren efter de andra.

Spårsnö

 Uppe vid vägkrysset forstsatte bara fotspåren och spåren efter djur rakt upp. Idag vände vi i stället för att ta hela rundan. Vi var hungriga och ville komma tillbaka till värmen. Innan vi åt tände jag i pannan för värmepumpen står där fortfarande utan att kunna användas. Nu har vi tröttnat på att vänta och idag sa maken att det kommer en annan installatör nästa vecka. Det hoppas jag verkligen så vi slipper det ständiga eldandet. Fast har vi otur slår vargavintern till och temperaturen sjunker. Då får vi ändå stödelda.

Snötyngda toppar

 Jag lyssnade lite på debatten på TV om snökaoset i mellansverige. Det är samma sak varje år. Det verkar ibland som om många tror att det är mänsklig rättighet att kunna ta sig vart man vill i vilket väder som helst. Jag kan bara tycka att då har man kommit långt ifrån verkligheten. Trots all utveckling och urbanisering så är vi ändå i händerna på naturens krafter. Ibland får vi bara acceptera det. Det kanske är lättare för oss som bor på landet och har naturen nära inpå. Det konstgjorda livet i stan invaggar många i falsk trygghet. Visst ska plogbilarna ge sig ut och röja, men har man kört efter en plogbil i snöstorm så vet man att det ibland är helt meningslöst att ploga innan stormen bedarrat. Då får man vänta och kanske avstå från att ge sig ut.

Vita kronor

 Vi tog oss i alla fall hem från skogen och kunde ta oss en lite fika framför TV:n innan det var dags att sätta sig vid bordet och läsa elevtexter och matteprov. Det känns fortfarande svårt att göra rättvisa bedömningar så att eleverna får det betyg de förtjänar. Alltför många elever visar inte sina rätta förmågor. De tar den enkla vägen och berättar alldeles för kortfattat. Jag tror att många kan mycket mer än vad de skriver. Jag skulle önska att jag kunde intervjua varje elev en lång stund, men den tiden har vi inte. De skulle kunna gå i några ämnen men inte i alla. Jag tänker i alla fall fråga ut några elever där jag är lite mera tveksam. Imorgon ska min kollega och jag sitta hela förmiddagen och sambedöma. Det känns bra att ha någon att diskutera med.

Hem till stugvärmen

 Imorgon är det också dags för genrepet inför lördagens julkonsert. De ska bli kul att sjunga. Det brukar bli så bra och jag tror inte att årets upplaga är något undantag. Det blir en blandning av nya och gamla julsånger, gamla och unga sångare och musiker, dramatisering och textläsning. Hittills har vi bara övat våra delar. Nu ska vi sätta ihop hela konserten från början till slut.

Dagen är kort, kvällen kommer tidigt

 I skolan övar eleverna inför luciafirandet nästa vecka. Det är sexorna som har hand om luciatåget tillsammans med förskoleklassen. Vi har inte behövt öva med dem. Det sköter förskoleklassens lärare och de säger att det går så bra. Det känns ju betryggande. Då har vi ännu en traditionell samling att se fram emot.

Pyssel i skolan = Vi närmar oss jul

Igår var det dags för traditionellt julpyssel i sexan. Vi gjorde mina granar i gips och papper. Det blev granar i alla olika färgkombinationer som vi ställde upp till en skog på bordet i korridoren. I vanliga fall brukar vi ha en hel dag med pyssel i tvärgrupper på mellanstadiet, men i år får vi inte ihop det. Så varje klass får pyssla för sig så mycket de vill. Mina granar har jag tagit hem. De står på en liten metallbricka på mitt bord så att vi kan njuta av dem.