Dagen efter har man rätt att vila. Speciellt som det är vilodagen idag. Lite trött var jag allt efter gårdagens julkonserter. Det blev sovmorgon och sedan en promenad i vintervädret. Hunden var överlycklig förstås och jag lufsade efter.
Ibland växer högarna både här och där. Mitt skrivbord har en tendens att samla på sig för mycket saker. Det gäller både på jobbet och hemma. I början på veckan rensade jag på jobbet så nu hittar jag oftast det jag letar efter. Idag tog jag ett tag med hemmakontoret. Det blev mycket bättre plats för viktigheterna.
Några vänner från Anderstorp, som skulle kommit på konserten, fick besök och kunde inte komma loss. Idag tog de i stället en tur åt det här hållet och då bjöd vi hem dem på en kopp kaffe efter inköpsrundan. Samtidigt släpptes min andra mysteriecache, Adventsmys(t) #2. Den var inte så svår att lösa, men det visade sig att den var svår att hitta. Det hade visserligen kommit en hel del snö, men den borde gå att hitta, tyckte jag. Jag fick ett telefonsamtal från det lilla minieventet som blivit på platsen. Någon gav upp och tänkte nog återvända till våren. Mina cachingpolare, klokare och pjf70, fortsatte leta en stund. När de ringde upp mig igen, bjöd jag hem dem hit på kaffe. De känner nämligen också anderstorpsborna. Så det blev ett trevligt adventsfika i all enkelhet med vad huset hade att bjuda på.
När gästerna skulle åka, följde jag med klokare och pjf70 till platsen för gömman. Nu var det förstås mörkt, men i ficklampornas sken kunde vi fortsätta att leta. Platsen såg annorlunda ut med all snö som täckte marken. Ett tag undrade jag om de glupska vildsvinen kalasat på burken, men så var det inte. Det fanns dock gott om spår efter vilda djur. Hundarna sprang runt och nosade överallt.
Till slut kände jag igen mig och kunde bekräfta att koordinaterna var lite off. Det var egentligen bara en siffra som jag behövde ändra. Efter ett tag kände klokare plastburkens lock med fingrarna. Det tog ett tag innan vi med hjälp av fälgkorset lyckades bända loss stenarna så vi kom åt burken. Den var hel och fin och loggboken var tom, men inte nu längre.
När vi åkte hemåt, började det snöa igen. Inte så mycket, men det ska ju komma lite mer, har de sagt. Än så länge syns väl våra spår, men snart kanske de blir översnöade. Det var kallt om fingrarna och mörkt i skogen. Så vi var glada att återvända till stugvärmen igen. Koordinaterna är tillrättade och nästa söndag hoppas jag att det inte strular lika mycket med koordinaterna. Det kan förstås bli svårt att hitta den gömman också. Särskilt om det kommer ännu mera snö.
Men det var det värsta.... kan cacheägaren leta upp burkar åt sina vänner så att de blir första signerare..... när andra inte får anse att man hittat en burk som man inte vågar klättra upp till.... fast man verkligen hittat den på egen hand.....Tror att du förstår att jag bara försöker skämta.... fast jag får väl medge att jag inte riktigt kommit över det där mailet från Ardberg...Några tokstollar hade varit ute och letat burkar i Dalstorp i dag.... i kylan.... för min del får det vänta till en superfin vinterdag med bara lite snötäcke.... eller till våren...
SvaraRaderaI morrn ska jag sätta de sista betygen, i historia. Klockan halv tre ska elevarbetena vara inlämnade.... detta känns inte bra.... ska nog återgå till gammalt tänk... och så får det bli som det blir.... betyg i sexan har ju ingen betydelse ... och jag tycker inte alls att det är förmågor som betygssätts... det är bara gamla kunskaper.... fast lite mer helhetstänk än tidgare...Ha en bra luciavecka!