Målinriktat på mors dag

Så här dagen efter har jag väl inte fått så mycket gjort. Det var inte dagens mål heller. Vissa dagar behöver man ta det lilla lugna. Särskilt om dagen innan varit intensiv eller krävande. När man är mitt inne i aktiviteter eller jobb, hinner man inte alltid reflektera så mycket. Det gör man däremot om man kopplar av lite. Mina tankar idag har handlat om mål, målintiktning, målfokusering m.m. Vi sätter ofta upp mål för oss i olika sammanhang. Det tycker jag oftast är bra. Om man inte har mål, blir det mesta planlöst och man vet aldrig när man är klar med något.

I skolans värld har det handlat mycket om mål ända sedan förra läroplanen. Vi sätter mål för undervisningen, mål för elevernas lärande, skolans mål, kommunens mål etc. Undervisningens mål dokumenteras i lokala pedagogiska planeringar. Elevernas mål skrivs in i den individuella utvecklingsplanen. Egentligen tycker jag detta är bra, men när detta ska genomföras i verkligheten, kan det oss övermäktigt. Målen blir så många att de bli svåra att överblicka och kanske ännu svårare att realisera.

När så vår nuvarande läroplan kom, pratades det inte längre lika ofta om mål. Nu kom ett annat ord in i bilden - kunskapskrav. Jag har skrivit om detta förut. För mig är det ganska stor nyansskillnad mellan kunskapskrav och mål. Det ena känns mycket mera negativt och betungande än det andra. Mål är för mig i grund och botten något positivt, något som jag ser fram emot och jobbar för att nå. Kunskapskrav sätt av någon annan, ska driva mig framåt, men pressar mig också till det yttersta. Det kanske är den här förskjutningen från de inre, egna målen, som man själv sätter upp, till de yttre kunskapskraven, som sätts av någon annan, som fått många att tappa sugen. Jag får nog erkänna att jag hör till den skaran. Jag känner mig inte lika entusiastisk och engagerad som förr. Ibland har skolan, mitt jobb, blivit tråkig och oerhört krävande. Inte minst så här i slutet av ett läsår kan vi känna en enorm press och en stor trötthet.

Jag tror att vi hamnat i det andra diket just nu. Om vi förr hade en "flumskola", vilket jag inte upplevt på många år, så har vi nu hamnat i en kravskola. Jag tror inte på varken det ena eller det andra. Jag tror på att sätta krav, men rimliga sådana så att vi inte tappar tron på oss själva. Jag tror också på att sätta upp mål, egna sådana så att vi inte tappar vårt intresse och vårt engagemang. Skolans uppgift är att balansera mellan dessa. Det är det som är vår utmaning.

Personligen gillar jag att sätta upp mål även för mina fritidsintressen. Men det ska vara kortsiktiga. Det är klart att jag kan ha långsiktiga mål också, men de tenderar till att rinna ut i sanden för att jag kommer på nya saker hela tiden. Det är lite annorlunda med de kortare målen. Det ena kan ge det andra. När man når ett mål, kan man sätta upp ytterligare ett. Ett intresse som jag tappat helt just nu är trädgården. Ända sedan jag bröt armen har det intresset legat i träda. Eftersom jag fortfarande får ont av sådana aktiviteter, har nästan gett upp. Jag planterade några växter i krukor och sådde några frön. Men jag känner mig verkligen inte inspirerad att fortsätta.

Geocaching däremot tycker fortfarande är väldigt roligt. Just nu har jag som mål att försöka nå 2000 loggade cacher inom 2 år från mitt första fynd. Den dagen infaller på torsdag och just nu står jag på 1945 loggade. Det vore kul att lyckas men igen katastrof om det inte går. Att sätta upp mål är lite som att tävla mot sig själv. Jag utmanar mig själv. Man kan tävla mot andra också, men jag är ju ingen utpräglad tävlingsmänniska.

Man kan bli mätt på geocaching också. Jag har förstått att det finns flera som tröttnar efter ett tag. Ibland tar annat över. Det kommer nya saker. Några har börjat med turfing eller munzee. Jag har prövat någon av dessa aktiviteter, men jag kan förstå de som fastnat för dem. De påminner om geocaching. Andra kanske tappar sugen ett tag därför att andra delar a livet kräver mycket just då. Man behöver ju trots allt ha tiden att ägna sig åt sin hobby. Då kan det vara bra att göra en paus. Sen finns det de som nästan blivit utbrända på geocaching. Jag tror att om man kör alldeles för hårt så kommer en dag då man nästan storknar. Man ska inte tänka på geocaching eller vad det nu är man sysslar med varenda sekund. Till slut blir det inte roligt. Det blir en mani. Nej, det gäller att hålla sig på en lagom nivå och att ägna sig åt andra saker också. Man ska längta lite till de tillfällena man har att utöva sin hobby. Det finns de som lägger av och aldrig kommer tillbaka, medan andra gör en paus och börjar igen efter ett tag. Än så länge har jag inte drabbats. Jag tror en anledning är att jag hittat andra att geocachar med. Det mesta blir roligare tillsammans med andra. Det kan också vara ett sätt att komma tillbaka, att något tar med en ut på en tur.

Idag hade jag bara två saker jag ville göra, två mål att uppnå. Det ena var att plocka en bukett liljekonvaljer och åka ut till mamma med dem. Det är ju Mors dag idag. Själv fick jag en gratulation via SMS från den ene sonen och en muntlig från den andre i telefonen. När jag kom ut till Kolvarp, var halva släkten där. Det var bara att sätta sig vid kaffebordet direkt. Det var trevligt att träffa nästan alla syskonen och några syskonbarn också. Det var bara en bror som fattades.

Efter fikat gick vi ut och matade karparna i dammen med brödbitar. De kom simmande och högg efter maten. Jag lärde mig en del om karpar. Det fanns två olika sorter i dammen, fjällkarpar och spegelkarpar. De åt olika saker, men alla verkade gilla bröd. De hade väl bara ett mål i sikte och det bestod av bröd.

 De andra åkte hem till sitt. Jag stannade kvar en liten stund och pratade med mamma. Takko fick komma in och hälsa på henne. Innan fick han vara i bilen. Det blir så jobbigt för honom med så mycket folk. Sen åkte vi också. Vi tog vägen förbi Skaftarps kvarn och servade en av mina gömmor. Den har nog försvunnit eller flyttats väl långt från sin rätta plats. Jag var där för ett tag sedan och kunde inte heller hitta den. Nu hade jag med mig en ny burk att placera ut. Dessutom bytte jag ställe för gömman. Nu hamnade den lite närmare kvarnen som gett cachen dess namn. Eftersom jag flyttade den så långt, måste en reviewer ändra på koordinaterna åt mig. Så nu väntar jag på att det ska ske innan jag aktiverar den igen. Detta var det andra målet för dagen.

Imorgon är en annan dag. Då är det andra aktiviteter och andra mål att uppnå. Mitt närmsta mål är annars att nå sängen.