Svartgölsleden

Idag blev det först lite trädgårdsarbete. Fast det är bra att inse att mitt intresse för detta har minskat betydligt. Det beror inte minst på att jag får värk i handleden när jag håller på med det och ett bra tag efteråt. Så det kommer att bli minimalt med trädgårdsbestyr den här säsongen.

När vi höll på att laga lunch, ringer en cachingkollega ute från Svartgölen vid Store Mosse. Han ville ha min hjälp med att hitta cachen där. Fast det behövde han inte. Precis när jag svarar, hittar han den själv. Han hade fått vänta ut några mugglare som fikade vid gömman och nu ville han hinna logga innan några andra som var på väg dit kom fram. Det hann han också.

Det samtalet påminde mig om att jag inte hade loggat den cachen på geocaching.com. Det beror på att jag för ett bra tag sedan upptäckte att den inte fanns med på min hittadlista och inte heller hade en glad gubbe på min karta. Jag var ganska säker på att jag loggat den för längesen, men nu blev jag osäker. Hade jag drömt det eller inte. Men så tänkte jag att jag skulle gå leden ut till Svartgölen nån gång och kolla gömman. Det har inte blivit av, men nu var det dags, tyckte jag.

Jag fixade lite fika och packade ryggsäcken. Hunden blev överlycklig nr han förstod att han skulle följa med och sprang före till bilen. Vi åkte till Östra Rocknen och parkerade där. Sen gick vi leden genom skogen och ut på mossen. Vi mötte en del andra vandrare som var på väg tillbaka.

När vi kom fram såg vi att det satt ett helt gäng familjer med småbarn där och de tänkte grilla korv. Det gjorde ingen för de satt inte vid gömman. Vi kunde sätta oss vid ett annat bord. jag kunde till och med hämta loggboken och logga den utan att de märkte något. Jag kände igen gömman och loggboken, som var lite fuktig och börjat mögla i sin zippåse. Annars är det en riktigt fin gömma och lite klurig.

Vi satte oss en stund och plockade fram vårt fika. Det var inte så längesen vi åt middag, men det smakar alltid gott med lite kaffe ute i naturen.

Takko ville inte ha kaffe, men han gillar fika. Det blev lite hundgodisar till honom. Medan vi fikar börjar det regna. Först småduggar det så vi fortsätter att fika. Sen kommer lite större droppar. Då packar mugglargänget ihop och går tillbaka. Vi blir ensamma kvar.

Det regnar bara en kort stund. Sen slutar det lika fort som det började. men vi hade fikat färdigt och beundrat utsikten över gölen tillräckligt länge. Så vi packade ihop ryggsäcken och gav oss av tillbaka längs spången.

Nu sken solen på oss, men det regnade nog längre bort. Det var mörka moln mot horisonten. Vyerna över vidderna var som vanligt fantastiska. Det är en underbar plats, Store Mosse.

De knotiga småtallarna, som ju kan vara väldigt gamla, hade fått ljust gulgröna barr. De lyste så fint mot de röda vitmossorna och det ljusa gräset. Det var lite blött här och där. Det kan man förstå efter regnet som kommit de senaste dagarna.

När vi kom tillbaka till parkeringen, fanns det några andra bilar kvar med vi såg inga människor. Jag passade på att kolla upp min gömma där. Den satt inte riktigt som den skulle. Den syntes alltför väl. Jag satte tillbaka den och när jag kom hem kompletterade jag beskrivningen med en uppmaning att sätta tillbaka den ordentligt. Sen åkte vi hem till Rannäs.

Medan vi fikade därute fick jag ett SMS från syrran som följt med mamma in till sjukhuset. Mamma skulle få stanna där några dagar så att de kunde kolla upp hennes dåliga provvärden. Så ikväll åkte jag in och hälsade på henne en stund. Medan jag var där kom en kille och tog nya blodprov. Det är bra att de tar hand om henne så att hon kan bli fullt frisk igen.