Rekordturen

Då var helgen snart slut. En härlig ledighet var det. Medan vi var lediga har Gud låtit naturen jobba på att förvandla allt från gråbrunt till grönt. Bra har det lyckats också på bara några dagar.

Igår fick jag ett riktigt stollaryck. Jag hade planerat att låta en av de lediga dagarna vara en geocachingdag. Eftersom Katrin inte var hemma fick det bli på egen hand. Maken är ju inte så intresserad. En gång tidigare har jag åkt en liknande tur. Då loggade jag 69 burkar. Det var längs Inlandstrailen nere i Halland. Nu fick jag den tokiga idén att försöka slå det rekordet. Det finns ju fler powertrailer i Halmstadtrakten. En powertrail är en slinga som går ofta längs en mindre väg där det finns gömmor väldigt tätt. Ibland är det bara de nödvändiga 161 metrarna mellan dem. Det betyder att man kan logga väldigt ånga cacher på kort tid. Oftast är ju inte gömmorna så bra. Inlandstrailen tyckte jag var helt OK, men Halmstad PowerTrail har jag hört så mycket negativt om. Så jag tog med mig en "PT Rescue Box". I den packade jag ner lite burkar, extra loggpapper och lite verktyg. Det kanske kunde behövas om det nu var så dåligt ställt med burkarna som jag hört.

Gömmorna var klart sämre och enklare än Inlandstrailens. Efter bara några stopp hade jag lärt mig var burkarna fanns. Dessutom fanns tydliga ledtrådar på de allra flesta. Det var antingen skylt, räcke, stolpe, gran, tall eller något annat träd. Man kände lätt igen gömmornas placering. Ni kan säkert gissa var den finns på bilden. Just det, lyft på stenen och där är den.

Jag har hört skräck historier om blöta och mögliga papper i hundbajspåsar, men så var det inte. Jag såg två hundbajspåsar och den ena låg i en snusdosa och den andra omslöt en zippåse med hyfsat torra papper. Nästan alla burkar var filmburkar. Två saknade lock men den ena låg i en zippåse. De flesta loggpappren var fuktiga, men det gällde inte bara trailcacherna. Jag loggade ju några andra också och de var lika fuktiga. Det kanske är dags för alla cacheägare att se över sina gömmor. Jag bytte ut två burkar. Annars fick de vara som de är. Ibland rensade jag bort alla fuktiga papper. Det är ju ingen idé att lägga en torr pappersremsa i en fuktig burk. Då är den ju snart lika blöt som de andra. Det finns andra som löser problemet på annat sätt. En burk skulle finnas bakom en vägskylt. De som använder sig av förtryckta klisterlappar hade satt dem på stolpen i stället.

Nu var det väl inte trailcacherna som var det bestående intrycket av denna rekordtur. Det var de andra stoppen jag gjorde för att logga lite vanliga hederliga cacher, sådana som visar upp något speciellt. Även om trailen gav många loggar så var det de andra jag kommer ihåg och som jag har flest bilder från. Det är egentligen bara två cacher på trailen som fick mig att haja till. Den ena var vid skunkkallorna som finns på den översta bilden. De var häftiga där de växte nere i det blöta diket.

Först körde jag B-slingan på HPT som går från Simlångsdalen upp till Sennan/Åled. Den var hyfsat i ordning trots allt och det blev inga DNF:er där. Vid Råmebo naturreservat stannade jag och gick in i en bokskog. Där fanns en vanlig burk och en underbar miljö.

Bokarna hade just slagit ut sina ljusgröna löv. På marken låg fjolårslöven kvar. På de murkna gamla stammarna växte det gott om tickor. Fåglarna sjöng för fullt. Då är det härligt att ta en paus och promenera.

Den andra trailcachen, som hade något att visa, låg vid ett rämnat flyttblock. Det var en liten bit från vägen, men en spännande plats. För övrigt behövde man inte gå många steg för att hitta burkarna. Så det blev korta körsträckor och många hopp ur och i bilen.

Det blev dags för en fikapaus och lämpligt nog hittade jag en rastplats på Hallandsleden. Där fanns till och med ett dass som kunde nyttjas om man inte var så kräsen.

Kaffet och mackan avnjöt jag vid vindskyddet efter att ha hittat gömman där. Den låg på en liten udde omsluten av en å. Det var tyst och lugnt, bara naturens ljud som hördes. Det var en bra paus.

När jag kom upp till Sennan, hittade jag några andra trevliga platser. En gömma fanns nere vid Nissan mellan Åled och Sennan. Här blommade vitsipporna och ån strömmade ganska fort förbi.

Där såg jag också harsyra som blommade.

På andra ställen hittade jag blommande styvmorsvioler. De är så söta.

Nere i ett dike växte fullt av svalört med sina gula solar till blommor. Våren är en härlig tid inte minst på rund av alla vårblommorna.

Men en sak som inte är kul med våren är alla knott som plötsligt kläcks och attackerar framåt skymningen. Nu slapp jag den plågan på resan, men jag undrar hur de har det som bor i Knotthult.

Från Åled gick trailen i en annan slinga, A-slingan, tillbaka mot Simlångsdalen. Efter ett, som det kändes då, oändligt antal burkar såg jag åter det jag tror är vattentornet i Simlångsdalen. Den här delen var sämre och här blev det fyra DNF:er. I nästan varenda cache hittade jag signaturen från S+S som kört före mig samma dag. Jag såg aldrig till några andra cachare. De kanske kört tidigare på morgonen.

I Simlångsdalen blev det stopp för mat vid gatuköket. Det blev en hamburgare och årets första mjukglass. Det satt riktigt fint. Efter matstoppet hade jag återfunnit krafterna och rensade upp lite bland de cacher jag missat vid mina tidigare turer längs Inlandstrailen. Jag hoppade över ett par där man behövde stegen. Den var med men den låg så bra i bagaget.

Det började bli dags att dra sig hemåt Småland igen. Jag betämde mig för att ta Nissastigen hemåt, men jag gjorde en liten avstickare över Sperlingsholm. Ivars kulle är en gravkulle med spännande historia. Burken var inte så trevlig för den var jätteblöt och loggboken var möglig. Men platsen var intressant. På bilden syns kullen i bakgrunden. I förgrunden ser man resterna av den gamla almallén vid Sperlingsholm. Det finns en ny allé planterad, men några av de gamla döda almarna står kvar.

På vägen mellan Sperlingsholm och Åled rensade jag C-slingan på HPT som inte hade alls många burkar kvar. Nu var jag mätt på burkjakt och summerade resultatet till 120 loggade burkar den här dagen. Nytt rekord!

Det var kul att se längs vägen hur de olika träden slagit ut. Björkarna har på bara några dagar blivit alldeles ljusgröna. På andra sidan vägen odlades lärkträd. De hade en annan grön färg på sina utslagna barr. Än så länge är all grönska skir, men snart tar den över ännu mer. Då får vi se tusen nyanser av grönt. Lönnarna har redan börjat visa sina gulgröna färger. Fler är på gång. Det ser vi fram emot att uppleva de närmaste veckorna.