Branta berg och Granis mosse

Hösten är en vacker tid. Jag gillar verkligen hösten. Den här veckan har dessutom solen visat sig en hel del. Då är det skönt att ge sig ut i naturen och så har det blivit lite varje dag. I onsdags tänkte jag serva en av mina gömmor i Prostskogen i Värnamo. Den senaste loggaren hade bara hittat locket till burken och lite kort. Jag tog med mig en ny burk och en ny loggbok att ersätta den försvunna med. Men först skickade jag ett SMS till Katrin och frågade om hon ville med ut en runda. Det var både hon och Tess pigga på. Jag hämtade upp dem och vi åkte till Prostskogen. Gömman var mycket riktigt mugglad så ersättningsburken fick lämnas där. Prostsjön låg bland so en spegel och höstfärgerna visades i dubbel upplaga.

Sen tänkte vi leta upp några andra gömmor och valde mellan några olika. Fredriks gömmor vid Prostsjön var ett alternativ som vi sparade. De kan vara bra att ha när det blir älgjakt på andra ställen. Vi valde i stället att åka mot Maramö. Denna plats är ju numera riksbekant efter allianspartiledarmötet där tidigare i år. Nu var det ganska dött när vi åkte förbi. Sista biten åkte vi på en skogsväg fram till en vändplan. Där lämnade vi bilen och gav oss ut på en liten vandring upp mot Brantaberg.

Först gick vi lite tillbaka på vägen. Där hittade vi en nästan övervuxen väg som vi följde fram till berget. Sen började klättringen uppför den branta stigen. Det går ju att stanna och flåsa lite. Det gjorde i alla fall jag några gånger innan jag var uppe. Tess skuttade glatt och lätt på foten upp och ner flera gånger. Inget flåsande där inte.

Väl uppe letade vi snabbt upp gömman och kunde signera den på exakt samma klockslag som FTF:aren. Fast vi kom dit drygt en månad senare. Ingen annan hade besökt platsen däremellan. Men sen dröjde det inte så länge. Efter oss har gömman loggats på lördagen.

Uppe på berget hade vi en vidunderlig utsikt. Vi såg så långt bort. Solen lyste över nejden på sin dalande färd ner mot trädtopparna. Skogarna lyste och glimmade i grönt och höstens alla färger. Vi satt där en bra stund och njöt av kvällen. En rovfågel hördes i närheten. Katrin letade upp en inspelning som vi tror kan stämma med det vi hörde. Vi tror att det var en kungsörn. De häckar ju inte så långt borta på Store Mosse.

På berget växte både lingon och blåbär. Det är vackert nu när blåbärsriset lyser i röda toner. Lingonriset behåller sin mörkgröna färg. Snart kommer vi plocka lingonris till kransar och luciakronor. Det är bara en tidsfråga sen är den tiden inne.

När solen gått ner var det vår tur att ta oss ner för berget. Som tur var fanns det vandringsstavar att låna för det är ju oftast svårare att ta sig ner än upp. Ner kom vi i alla fall och bilen stod kvar på vändplanen. men den fick stå kvar där ett tag till för vi fortsatte mot nästa gömma.

För 13 år sedan sköts Granis här i närheten. Nu står han uppstoppad på naturum vid Store Mosse. Där har vi sett honom flera gånger. Det var vid en liten mosse han stupade. Vi valde den av skogsvägarna från vändplanen som verkade gå rakt mot mossen, men den tog slut. Vi fick gå genom skogen och det gick ju det också. På andra sidan om en kulle hittade vi en annan skogväg som vi korsade för att komma till Granis mosse.

När vi kom fram var det så mörkt så ficklamporna fick komma fram. Vi letade en stund efter gömman innan Katrin hittade den. Gömman hade fått namn efter Granis.

När vi öppnade burken fick vi en överraskning. I en glasburk låg det en tand. Det var säkert en björntand, kanske var det från Granis. Det var ett spännande fynd, men det skulle förstås stanna kvar i burken för kommande besökare att studera. Vi lämnade snart platsen. I mörkret kunde vi inte se så mycket. Vi tog skogsvägen tillbaka och det visade sig att den gick till vändplanen där bilen stod. Vi hade bara valt fel väg. Nu satte vi oss i bilen och vände hemåt. Först åkte vi till Värnamo där jag lämnade av mina passagerare. Sn rullade bilen hemåt Rannäs.

Jag har ju hunnit med lite fler turer i veckan som gått. I tisdags skulle jag egentligen åkt till Smålandsstenar med ett gäng från jobbet. Den utflykten blev inställd. Jag fick inte veta det förrän precis innan. Då åkte jag hem och tog ut hunden en runda. Sen åkte jag själv till Smålandsstenar och fikade på Göstas innan jag letade upp några gömmor. En av dem fanns vid en liten mossjö där det enligt beskrivningen hade bott en ganska elak man i en stuga. Jag såg ingen stuga, men sjön påminde lite om Sänkesjön i Forsheda. Gömman hittade jag efter en stunds letande.

En annan av gömmorna fanns vid en jaktstuga. Jag körde så nära jag vågade och gick sista biten. Om några veckor kommer stugan nog fyllas av jägare som värmer sig vid brasan och berättar jakthistorier. Nu var det tomt förutom en burk som jag hittade och kunde signera. Det var några av den dagens fynd.

På måndagen åkte jag till en ganska ny gömma vid Annebergssjöns utlopp. Det fanns en väg fram och en parkering. För att komma dit måste man köra över en träbro som inte såg såg hållbar ut, men den höll. Den var betydligt stadigare än den såg ut att vara.

Det var väldigt lite vatten i sjön. Det märktes väl att sommaren och hösten varit torra. Det har ju knappt regnat någonting.

Vid utloppet fanns lite vatten i rännan. Jag fick leta en bra stund efter gömman. Till slut skickade jag ett SMS till 1000sjöar som hittat den först. Precis när jag fick svar från honom föll min blick på den kamouflerade burken. Det var en fin gömma utlagd av några nya geocachare i trakterna.

Medan jag höll på att leta bland rishögarna övervakades jag av en rödhake som hoppade runt i buskarna. Det är vackra fåglar med de röda brösten.

På torsdagen jobbade vi länge. Jag var hemma en stund på eftermiddagen och rastade hunden. Sen hade vi kvällskonferens till klockan halv sju. När jag åkte därifrån tänkte jag åka och logga en liten burk någonstans. jag kollade mejlen i mobilen och såg att det kommit en ny bara några kilometer bort. Det var förstås 1000sjöar som lagt ut en ny fin skapelse. Missionshuset hette den. Det hade funnit ett missionshus i hagen där gömman var men det var borta för längesen. Nu fanns där ett annat hus som jag hittad i mörkret. Sen gällde det förstås att klura ut hur man skulle få fram loggboken. Det tog en stund och ett tag trodde jag att jag förstört gömman. men till slut trillade den lilla bisonen ut och jag kunde logga. När jag sen vände tillbaka mot bilen och gick över betesmarken, såg jag ljussken komma emot mig. Det var Katrin som lyste sig fram med både pannlampa och ficklampa. Hon hade varit på Store Mosse och tänkte leta upp denna nya gömma. Jag följde förstås med tillbaka och såg på medan hon loggade. Sen åkte vi hem. Vi skulle ju träffas redan dagen efter hade vi bestämt. Då skulle vi åka på en cachingtur tillsammans. Men den berättar jag om en annan gång.