Veckans skattjakter

Den här veckan har förstås också inneburit en del skattjakter. En del var lyckade, andra mindre lyckade. Hunden var som regel med på turerna. Jag har ju jobbat som vanligt och haft en del utvecklingssamtal, men inte så många den här veckan. När jag kommer hem på eftermiddagarna, vill både hunden och jag ut en runda. Då passar det ofta bra att ta bilen och leta lite efter plastburkar.

Ofta hittar vi burkarna, men inte alltid. Ibland finns det något som kan kompensera så att upplevelsen ändå blir positiv. Här hittade vi lummerrevor och en fin liten sjö. Burken hittade vi aldrig. Det var nog för mycket löv på marken som dolde gömman för oss. Men vi har kvar slutkoordinaterna till en annan gång. Det var nämligen en multi.

Solen gick ner över sjön och sjöröken steg. Älvorna började dansa och vi fortsatte år färd mot en annan gömma. Den hittade vi inte heller eller, rättare sagt, vi avstod från att klättra ner bland blöta löv och leta under en bro. Vi åkte vidare i stället. Någonstans finns det väl en tillgänglig burk.

Jätteträden är säkra kort. De är oftast ganska enkla att hitta och räden är för det mesta imponerade. Här fanns en urgammal alm som innehöll en trevlig liten burk. Hunden fick vänta i bilen medan jag loggade.

Den sista gömman den här kvällen hittade vi vid en hembygdsgård omgärdad av smålandsstaket. Någon hade slängt in burken väldigt långt under ett av husen. Jag fick lägga mig platt ner i det blöta gräset och sträcka mig in under torpargrunden. Ändå fick jag inte tag i den utan måste hämta en pinne och försöka peta ut den lite närmare. Efter lite trixande hade jag den i handen och kunde logga. Mindre roligt var att jag förmodligen knäckte ett revben igen, när jag höll på. Det känns lite, men inte lika mycket som förra gången.

I onsdags var det dags för Malmbäcks första event. Katrin och jag åkte dit. Jag plockade upp henne vid busshållplatsen i Forsheda då hon kom från Gislaved. Sen åkte vi över High Chaparall och Hillerstorp för att slippa köra över Värnamo med alla vägarbetena. Sen fortsatte vi till Vaggeryd och Hok innan vi kom fram till Malmbäck. Platsen ligger högt på höglandet. Det märkte vi då det bar uppåt. Men så är det inte långt därifrån till Smålands högsta punkt, Tomtabacken. Där var jag och sonen, när jag tog min tusende gömma. Vi loggade också ett par gömmor inne i Malmbäck. På väg till eventet hann vi med att logga en fin cache vid Scenen. När vi gav oss av, stannade nästa geobil.

Eventet höll i en hembygdsstuga. Det var några av de lokala cacharna som bjudit in till event. Först blev det presentationsrunda. Där fanns geocachare från trakten men också långt ifrån som Växjö, Kalmar/Öland, Jönköping och Huskvarna. Sen visade de hur man lägger ut en egen gömma och fyller i onlineformuläret. Vi andra fick fylla i och ge tips. Vi fick väl också ett och annat tips. Innan fikat var det dags för Swerker att berätta om sina upplevelser som geocachare. Det gjorde han både lättsamt och intressant.

Fikat var gratis och hembakat. Vi fick flera sorters goda kakor och kaffe eller te. Vi kunde prata lite med de andra geocacharna. jag fick bl a träffa Hjalleo, som gjort många roliga mystar som jag löst och loggat. Arrangörerna hade missat loggboken, men det ordnade sig med ett litet block så att vi kunde signera eventet. Sen träffades de lokala cacharna för att planera något hemligt projekt. Vi andra kunde fortsätta att prata och fika, men ganska snart åkte Katrin och jag hemåt.

Först besökte vi de gömmor jag redan varit vid så att hon kunde logga dem. Det kom fler eventsbesökare som ville samma sak som vi. Men sen åkte vi hemåt. Vi stannade vid Generalen innan vi kom fram till Vaggeryd. Den hittade vi enkelt och loggade lika lätt. Jag hade för mig att det skulle vara lite svårare att få fram loggremsan. Det kanske var så att någon sabbat gömman och gjort den enklare. Det var riktigt mörkt när vi klev över järnvägsspåret men då såg vi ju bra om det skulle komma ett tåg. Vi gömde oss i vägkanten när en bil passerade oss. Då fick vi känna hur det var att vara älg och försöka passera en väg. Vi klarade oss och kunde åka hem. Jag släppte av Katrin i stan och körde raka vägen till Rannäs.

Fredagen kom, dagen då jag firar både namnsdag och födelsedag. Jag satt på lunchrasten och kollade mejlen i mobilen. Då upptäcker jag en ny gömma av 1000sjöar bara en halvmil bort. Det är ju typiskt när jag sitter fast på jobbet. Men jobbet tar ju slut nån gång och hade jag blivit lovad att Team Tess skulle plocka upp mig. Så gjorde de också och vi drog iväg till Bredaryd. Vi visste redan att den blivit loggad så det var inte så bråttom.

Vi parkerade vid vägkanten och fortsatte genom blåbärsriset på andra sidan motionsspåret. På väg till den nya gömman passerade vi en gammal, Putteskogen. De andra hade inte loggat den så vi stannade för att låta dem signera loggen. Det är också en fin gömma som kom i slutet på sommaren. Sen drog vi vidare genom skogen till Ja, var? Så hette den nya gömman.

Vi kom fram till platsen och hittade som förväntat en rolig gömma. Den var riktigt lurig. Vi letade en bra stund och pillade på allt. Det fanns en hel del att pilla på. Vi förstod ganska snart att en hel del var bra för att luras. Det var Katrin som till slut lade vantarna på cachen och kunde plocka fram loggboken. Vi åkte därifrån nöjda och glada. Ännu ett favvopoäng skulle delas ut.

Sedan åkte vi om Smålänningen och jag inhandlade lite räkmackor och bakelser. Dagen måste firas ordentligt. Vi tänkte åka hem till mig, men vi åkte via Slättö kvarn. Det fanns ju en gömma som vi inte prövat än, Röd skogsmyra. Det var en gömma av Team Fridhem, som bor precis bredvid. Den har tydligen varit lite knepig att hitta och en hel del vana cachare har gått bet. Jag har sparat den och tänkte att vi kunde ta den tillsammans. Det är alltid lättare med fler ögon och fler hjärnor. Ändå fick vi leta rätt länge. Fru CO kom ut för att se till hästarna. Vi hejade på henne och hundarna som skällde på andra sidan vägen. Hon gick några gånger fram och tillbaka och gav oss lite uppmuntrande ord. Jodå, jag skulle visst stå i närheten av den. Vi letade på rätt nivå.

Till slut var det Fredrik som krafsade fram den och jag kunde lyfta upp den väl kamouflerade burken. Där gick ännu ett favvopoäng för det var en riktigt bra gömma. Det blev en bra dag med två finfina gömmor hittade. Sen åkte vi hem till mig via Forsheda för min bil stod ju fortfarande kvar vid skolan. Det blev kaffe och räkmackor, som smakade gott. Till efterrätt tog vi bakelserna. Så kan man också fira sin födelsedag. Firandet fortsatte lite senare när maken kom hem, men han hade stängningen på tonår. Så kvällen tillbringade jag och hunden för oss själva tillsammans med min sockstickning och den nya boken av TomasSjödin, Det händer när du vilar.