Höstfägring och vilodagar

Jag älskar hösten. Den är så fantastisk. Just nu exploderar den i färger och vi kan bara njuta av synen. I trädgården finns inte många blommor kvar. Det är bara de sena astrarna som klarat sig igenom frostnätterna tidigare i höst. Därför blir jag så glad när jag ser dem.

Själv har jag inte klarat mig så bra från höstförkylningarna. Den här veckan åkte jag dit för tredje gången den här terminen. Jag mådde illa och fick åka vid lunchtid i måndags. Sen har huvudet dunkat och sprängvärkt. Febern har också varit på besök ett tag. Men nu hoppas jag slippa allt elände för ett bra tag.

Det väntar en period med utvecklingssamtal och då vill jag inte vara krasslig. Förra terminen var ju hysteriskt stressande. Den här terminen känns inte så mycket bättre. Vart tog arbetsron vägen? Det gäller nog inte bara mitt jobb. Hela samhället har förändrats. Nästan alla som jobbar klagar på att de har för mycket att göra. Samtidigt som det finns de som inte har ett jobb att gå till. Jag skulle gärna dela med mig av mina arbetsuppgifter till någon annan. Då kanske vi båda skulle må bättre.

Även om jag varit sjuk, har jag försökt att gå ut lite varje dag för att få frisk luft. Det känns som om det lindrar och ger mer energi. Det finns så mycket som suger energi ur oss. Det gäller då att hitta det som tillför energi. Att gå ut  och vandra i naturen hjälper mig.

Hunden blir också glad, när vi ger oss ut. Jag tar oftast med mig den lilla kameran. Det har blivit många färgrika bilder de senaste dagarna. Tänk så många nyanser det finns av gult, allt från hasselns gulgröna toner över asparnas guldgula till lönnarnas rödgula och ekarnas och bokarnas bronsfärger. Det är en rik palett vår herre har när han målar hösten.

Asparna glänser guldgula när solen skiner på dem. Vi har ganska gott om aspar längs vägen till skogen och runt åkrarna. När vinden drar förbi dem, darrar löven så hela träden vibrerar. man kan se hur vinden drar från det ena trädet till de andra.

Rönnarna har inte många blad kvar. De som finns kvar är bruna och torra. Men de lyser i rött av alla rönnbären. Det måtte bli en kall vintern så mycket rönnbär det finns i år.

Gräset har också många nyanser. En del är fortfarande grönt medan andra sorter övergått i gult eller brunt. Det bli vackra kontraster.

Ormbunkarna blir bruna men de har vackra mönster.

Längs stigen växer gräset högt på sina ställen. Vi går mellan de gulbruna tuvorna och njuter av solen och det relativt varma vädret. Även om himlen ibland varit grå, har det inte varit kallt.

Riset lyser rött mot barrträdens mörka grönska. Både blåbär och odon skiftar i rött nu.

Vi hittade silvriga lavar vid vägkanten på ett ställe. De bildade en matta tillsammans med mossan.

Björkarnas stammar lyser vita medan löven övergår i gult. När det blåser yr de gula löven över vägen och lägger sig som en matta där vi går fram. Det blir en gul matta och inte en röd som rullas ut framför oss.

Det regnar inte särskilt mycket och det är torrt i markerna. Men det kan vara fuktigt i luften och vattendropparna hänger på bladen och kvistarna. De glittrar i solen.

Plötsligt stod det en gammal mjölkkruka vid vägen uppe i skogen. Den är söndersågad men dekorativ ändå. Hur kom den dit? Vem har placerat den där mitt i skogen?

Vår skogspromenad går mot sitt slut. Vi närmar oss hemmet igen. Backen upp mot gårdarna i Rannäs kan ibland kännas lite tung om orken tryter. Ibland får man nya krafter när det inte är så långt kvar.

Ofta möter vi andra vandrare och ibland andra hundar. Det är ju en populär sträcka för motionärer. En och annan cykel passerar också. Det var ett tag sedan jag var ute och cyklade.

Sista biten över kullen med ekarna drar hunden lite extra i kopplet. Han vet också att vi snart är hemma i stugvärmen.

Vi går genom den försummade trädgården som ändå skänker oss massor av färger och former. den förbereder sig för ännu en vinter.

De sista blommorna slår ut i rabatterna medan andra vissnar och går till vintervilan. Vi går också in och vilar, hunden och jag. Det kanske bli fika och en stund i soffan. Det behövs mycket vila när man är förkyld. Det har jag märkt de senaste dagarna. Jag brukar inte titta så mycket på TV i vanliga fall, men nu har den stått på och jag har slötittat ibland medan jag stickat lite.

Nu är rätta tiden att ta sig ut till en bokskog. När bokarna får sina höstfärger finns hela paletten med. Jag gillar särskilt bronstonerna, men man kan ofta se hela färgskalan från grönt till brunt.

En dag gjorde vi en liten utflykt, hunden och jag. Vi letade upp en geocache, men den var inte så spännande. Det var platsen vi besökte som var så fin. Vi hade en fantastisk utsikt över höstlandskapet.

Vi tog oss fram på en skogsväg. Det kom lite regnstänk men vi klarade oss bra. Det slutade regna efter några minuter.

Cachen fanns vid en gammal källa. Den var uttorkad efter sommarens torka, men vi hittade den inne bland buskar och sly.

På en stubbe fanns porslinsförrådet.Om det hade funnits något vatten, kunde vi ha druckit, om vi velat. Man ska ju ösa vatten ur källorna för at de ska hålla sig friska.

Den utflykten gav mycket ny energi. Jag är en person som gärna vill ut i naturen varje dag, helst flera timmar om det går. Det vill hunden också som tur är. Dåhar jag ytterligare en anledning att ge mig ut.