I hetluften på Hallåsen

Det gäller att ta vara på de lediga dagar som är kvar av semestern. På måndag börjar jobbet igen. Så idag åkte sonen, hunden och jag ut på en geocachingtur till Grimsås. Vi tänkte vandra runt på Hallåsenrundan men först ville vi se de vackra myrliljorna på Stockremmamossen. Vi hade fått en vägbeskrivning från Anna-Lena så vi skulle kunna hitta dit.

Det gick bra att följa beskrivningen och snart var vi framme vid parkeringen vid den gamla skjutbanan. Sen gick vi en liten bit på sogsvägen tills vi kom fram till mossen. Där lyste det verkligen alldeles gull av myrliljorna.

Jag har aldrig sett sådana förut. Vi har inga sådana blommor på mossarna här hemma. Den finns mest i sydvästra delen av landet. Den tillhör myrliljesläktet och i Sverige finns bara denna art av myrliljor.

Den var i alla fall väldigt vacker. Det var vackert med alla dessa gula blommor som målade mossen i gula penseldrag. Men den var också väldigt vacker att studera lite närmare. Jag tog mig ut på tuvorna och vitmossan för att kunna ta en närbild av en av dem, men jag klarade mig torrskodd tillbaka på fast mark.

Det fanns också en hel del tranbär fast de var inte mogna än. Klockljungen blommade på sina stänglar. Det är vackert när mossen blommar.

Sen fortsatte vi var resa till starten på Hallåsenrundan som Anna-Lena och hennes man har lagt ut. Det är fjorton gömmor plus en bonusgömma och rundan är drygt fem kilometer lång. Ryggsäcken med fika och vattenflaskor fick följa med. Det behövdes verkligen idag eftersom det var både varmt och fuktigt.

Lingonen börjar rodna i skogarna. Än är det väl inte dags att plocka. Vi håller ju på med blåbären och hallonen. men snart kan man ge sig ut med repan och plocka lingon också. Det har varit en bra sommar för växtligheten. Många klagar på regnet men så farligt har det väl inte varit. Det har i alla fall gett oss en grön sommar.

Första gömman på rundan hette Hallåsen #1 Granroten. Den granen hade verkligen en grov rot där den klamrade sig fast runt stenen under. Jag kommer inte att länka till alla gömmorna. Här började rundan.

Sen fortsatte vi att vandra på stigar och skogsvägar. Vi kom fram till ett kalhygge med frötallar och vajande gräs. Här hade vi en fin utsikt och vi förstod att vi var ganska högt uppe på åsen.

Stora stenbumlingar fanns det gott om i de här trakterna. Den stora inlandsisen hade med sig en hel del förstår vi. En del var bevuxna inte bara med mossa utan också stensöta och små träd. Här var det en liten tall. Denna stora sten dolde en gömma.

Vi travade på i gog takt. Takko skuttade fram på sina korta ben. Han var ganska trött efter hela rundan och hoppade gärna in i bilen. Han sov hela vägen hem i baksätet.

Vi hittade inte bara gömmor längs rundan utan också godsaker. Sonen har verkligen blick för dessa gula delikatesser. Jag brukar också hitta en hel del, men har är ännu bättre på det.

När vi kom in i skogen var det en annan växtlighet. Vid en bäck eller kanal var det fuktigare och där trivdes lummerväxterna. De är lite speciella tycker jag, men jag gillar dem.

När vi precis lokaliserat gömma nummer 7, dök Anna-Lena upp på sin cykel. Vi hade haft lite kontakt via Facebook s hon visste att vi var i trakterna. Gömman satt lite högt upp, men det fanns ju lämpligt redskap i närheten så snart hade jag fixat även den loggen.

Anna-Lena följde med oss till nästa gömma också. Där letade vi efter något som växte på stenen. Mossa fanns det gott om och till sist hittade jag det som vi letade efter. Här hade C-E varit med och konstruerat gömman, fick vi veta.

Sen cyklade Anna-Lena åt sitt håll och vi fortsatte promenaden en liten bit tills vi hittade några mossbeklädda stenar där vi kunde slå oss ned och fika. Vi var lite hungriga och framför allt törstiga. Det var en varm dag och luften var fuktig. Då svettas man en hel del. Takko ville också ha vatten och gärna en bit av mackan.

Han klarade sig bra annars i värmen. Han är trots allt tio år gammal nu. Det märks att han börjar bli gammal. Han blir lite bekvämare av sig och vilar mer.

Men än orkar han följa med oss. Vi fortsatte sedan på rundan för att leta upp nästa roliga gömma.

Mitt i skogen hittade vi trädgårdsmöbler. Här kunde vi ju ha fikat, men vi satt nog mjukar eoch skönare på de mossiga stenarna. Granfrukten i närheten hittade enkelt men vi smakade inte på den.

Plötsligt kom vi fram till en liten våtmark. Vägen gick rakt igenom den och när jag kikade genom bladverket vid vägkanten, fick jag syn på två tranor som stod bara en liten bit ut. jag hann inte få fram kameran innan de lyfte vingarna och flög iväg under trumetande.

De seglade iväg över till andra sidan våtmarken. Här växte det tuvull och älgört. Humleblomstren hade blommat över.

Vi fortsatte och letade upp gömmorna en efter en. Det var en omväxlande runda både vad det gäller naturen och vad det gäller gömmorna. Det fanns enkla gömmor och lite svårare, vanliga burkar och roliga välgjorda burkar.

Så kom vi äntligen ut på byvägen och kunde följa den tillbaka mot bilen. Det började kännas i benen att vi vandrat ett antal kilometer. Solen hade gömt sig bakom molnen, mendet var fortfarande varmt och fuktigt i luften. Det kändes som om regn var på gång.

Mitt på grusvägen låg en illgrön larv. Där hittade den nog inte mycket att äta.

Det skyltades på många ställen om sevärda platser. Vi kan hålla med om att det fanns många sevärda gömmor på intressanta platser längs hela rundan.

En liten bild på en gömma tänker jag ha med. Den var gullig och lätt hittad men på vägen dit var lite pust och stånk. Vi lämnade byvägen och tog oss upp på åsen en liten bit.

Efter loggningen tog vi oss ned till byvägen igen. Vi tog inte den brantaste och genaste vägen. Det var bättre att skrådda lite.

Vid vägkanten hittade vi flera ställen med kantareller.  Det fanns verkligen gott om dem. En del var lite torra och sandiga, mende flesta var stora och fina.

Vi gick förbi stället som väl gett rundan dess namn. Hallåsen stod det på skylten i alla fall. Vi såg inga invånare och vi passerade bara rakt förbi.

Någon hade lekt med motorsågen kunde jag se. Det hade blivit fina konstverk av stubbarna.

När sista gömman var loggad, fanns ju bonusgömmankvar. VI hade fått lite siffror i endel av burkarna, men vi hade missat inte bara en utan två siffror. Vi hade glömt att notera dem, men Anna-Lena hade get oss en utförligare hint till bonusen så vi skulle nog kunna hitta den. Vi fick bland annat veta att det fanns kantareller vid bonusgömman om ingen hade plockat dem. Det verkade inte så för det fanns ett helt gäng där. Sonen fick uppdraget att plocka av dem medan jag letade upp den fina bonusgömman och loggade. Det lyckades vi bra med båda.

Det blev många kantareller som fick följa med hem. Sonen rensade de flesta och sen åt vi varsin kantarellmacka till kvällsmat. Resten sparar vi i frysen för kommande dagar.

När vi åkte förbi Anna-Lenas hus, stannade vi till. Hon hade lovat oss något kallt att dricka efter rundan. V fick god flädersaft och dessutom hembakat tilltugg. Vi var ganska trötta så sedan åkte vi hemåt igen. Det här var en runda som vi verkligen kan rekommendera alla som  gillar fina geocachingrundor. Jag ser också fram emot eventet som Anna-Lena och hennes team planerar i slutet av september. Då får jag återvända till de här trakterna.