Polen, dag 5-6 - Till Wolin och sedan hem

Sista dagen i Polen var inne. Vi hade 45 mil att köra men gott om tid att göra det på. Båten skulle inte gå förrän klockan ett på natten. Vi gav oss av på motorvägen norrut och milen flöt på bra. Det var en skön dag att åka bil, lite mulet för det mesta och lagom temperatur.

På förmiddagen stannade vi vid ett McCafé för att fika. Så här skulle det se ut på McDonald´s i Sverige också.

Den här dagen valde vi chokladkaka, cheesecake och jordgubbstårta till kaffet. Cheesecaken var min och den var riktigt god.

Vi passerade Kristusstatyn igen och nu var det min tur att försöka fotografera den. Den måste vara riktigt hög. Jag lyckades tyvärr inte fånga en enda stork på bild. Vi såg många storkar både på resan söderut och på hemresan, men jag var väl inte tillräckligt snabbt nog att fånga den i kameran. På vägen ner hade vi råkat ut för vägarbeten och vi funderade på att ta en annan väg förbi det stället. Det gjorde vi inte och det var bara bra för vägarbetet verkade stå stilla och trafiken flöt som vanligt.

Vi närmade oss Swinoujscie men vi tyckte inte det var någon idé att åka över till centrum med bilfärjan. Vi valde i stället att besöka Nationalparken på Wolinön. Vid Gosan fanns en klippa som man kunde besöka för att titta på utsikten över Pommerska bukten.

Vi hade 450 meter att gå genom bokskog för att komma till utsiktspunkten. Det var både uppför och nedför längs vägen, mest brant uppför. I trappor är inte konditionen den bästa men på slät mark går jag ifrån de andra.

Utsikten var fantastisk när vi väl kom fram till utsiktsplatsen. Man såg hela bukten och båtar som gick där. Det blåste en del så vågorna gick höga. Det var nästan 100 meter rakt nedför klippbranten till stranden.

Här fanns en Earthcache, Mare Balticum Gosan, som blev den femte av den sorten som jag loggade i Polen. Det passade bra eftersom fredagen var första dagen i utmaningen "High Five for the Earth". Man ska logga antingen en Earthcache eller delta i ett CITO-event för att få en souvenir.

En del av uppgifterna klarade vi av vid utsiktspunkten, men resten fanns på tillbakavägen. Vi gick samma väg tillbaka och trapporna var betydligt lättare att gå i nedför än uppför.

Här skulle vi leta efter en sten med mossa på. I bokskog är det inte alltid så lätt med koordinaterna och det fanns fler stenar att välja bland. Vi fick gissa och när jag kom hem skickade jag in våra svar. Lite senare fick jag dem godkända så vi kanske gissade rätt.

Därmed hade jag förtjänat den fjärde souveniren i årets geocachingutmaning. Nu är det bara en kvar och den utmaningen börjar om två veckor.

Hungern satte in så vi åkte in till den lilla staden i närheten för att hitta ett matställe. Det fanns en strandpromenad här också och vi satte oss vid ett bord och beställde mat.

Det blev fisk nu när vi var vid kusten. Sjötunga för min och äldste sonens del, medan maken tog torsk och den yngre junioren tog lax. Det serverades en god sallad till.

Nere vid stranden gick vågorna höga. Trots det var det en hel del folk där nere. Vi brydde oss inte om att ta något bad den här gången heller. Ingen av oss är nån riktig havsbadare så det kändes inte så svårt att avstå.

De flesta verkade ha en hel del kläder på sig och ingen var nere i vattnet. Det hade nog varit lite dumdristigt.

Vi hade fortfarande många timmar kvar att slå ihjäl. Så vad skulle vi hitta på? Vi hade åkt förbi en skylt i nationalparken som visade var det fanns visenter. Det lät ju spännande så vi åkte tillbaka dit.

Tyvärr visade det sig att visenthägnet stängde för visning kl 18.00. Klockan var kvart i och det var 1200 meter att gå för att komma fram dit. Vi insåg att det skulle vi inte hinna med. Vi gick i alla fall några hundra meter längs vägen.

Det fanns mycket spår av vildsvin under bokarna. De hade väl letat efter bokollon. Det finns tydligen gott om vildsvin i Polen. När vi senare på kvällen satt i bilen på en liten parkering nere vid färjeläget, fick maken plötsligt syn på ett vildsvin bara några tiotal meter bort. Det gick helt ogenerat rakt över parkeringen mellan bilarna och in i skogen. Maken rusade ut för att ta kort på det men det hann fösvinna.

Här i bokskogen fanns en gömma, som jag tänkte leta upp. Rezervat zubrow - Wisentreservat var namnet på den. Jag ville ju bli av med den sista TB:n men den här burken var ju inte så stor den heller. Jag fann på råd genom att lägga burken tillsammans med TB:n i en zippåse från IKEA där jag haft alla resekrypen. Burken låg under en sopbehållare så den var väl skyddad. Dessutom var det faktiskt ganska många besökare på gömman.

Det är tur att man har en GPS med en PQ när timmarna går långsamt. Jag guidade de andra fram till spetsen på Wolinön ut mot havet och Swinafloden där båtarna passerar ut och in i hamnen. På andra sidan floden ligger Usedom och Swinoujscies centrum. Här fanns ett fyrtorn med en multi, men där var man tvungen att betala inträde och leta efter en minimal remsa med koordinater till slutgömman och det var vi inte alls sugna på.

Fort Gerharda lät mer spännande då. Det var ett gammalt fort som numera var museum. Vi kikade runt ute men vi gick inte in i museet.

Vid vallgraven fick jag syn på en häger som flög och satte sig på en stock i vattnet. Den lyckades jag fånga på bild i alla fall.

Gömman fanns inte vid själva fortet utan på andra sidan. Det fanns en stig genom skogen längs vallgraven. Pojkarna och jag tog den medan maken satte sig i bilen för att slumra en stund medan vi var borta.

Vi hittade gömman efter en stunds letande. Även här använder man pinnar och andra naturmaterial för att dölja burken.

Här såg vi också en häger i vallgraven. Det kanske var samma häger. Den här var ialla fall väldigt vacker. Den tittade på oss när vi närmade oss på stigen. Vi smög fram och lyckades plåta den. Sen flög den när vi kom för nära.

Det fanns en sista gömma att leta upp här längst ut mot havet. Yngste sonen och jag tog en promenad till den. Vi passerade ett modernt torn längs vägen.

Vid Seegrenzubergand Swinemunde hittade vi den största lådan på hela resan. Här kunde vi fått plats med alla resekrypen. Nu fick det räcka med att signera loggboken.

Nere vid vattnet såg vi långt in mot hamnen där några stora båtar låg förtöjda mot kajen. Solen sken och det var härligt att gå här.

Vi kunde tagit en promenad längst ut på piren, men vi vände tillbaka till de andra i stället. Vi hade gått en hel del den här dagen trots allt.

En segelbåt passerade in mot hamnen, när vi vände oss om och gick mot bilen.

Sen väntade vi i bilen. Vi körde in mot färjeläget och parkerade på en liten parkering där många andra hade parkerat och väntade på sin båt.Det fanns tre bolag som körde färjor vid olika tider. När det var dags att checka in blev bilkön lång. Sen tog den slut . Vi ställde oss i kön så småningom. Vi hade gott om tid och till slut var det dags att köra ombord. Logistiken var inte lika enkel här som i Trelleborg, men vi kom ombord.

Jag hade bokat en fyrbäddshytt, men det visade sig att vi fått två tvåbäddshytter i stället. Det gjorde inte oss något. Vi kojade snabbt för vi var rejält trötta. Efter en bra stund vaknade vi av att en högtalarröst började informera på polska och sedan på engelska. Sen fick vi sova och det gjorde vi. Nästa morgon vaknade vi av samma röst. Vi hann duscha och klä på oss medan båten stävande in mot hamnen. Vi tog en kopp kaffe eller en juice för den kupong vi fått till gratis dricka, men vi hoppade över frukosten ombord.

Det gick smidigt att ta sig i land på svensk mark igen. Vi körde direkt mot Malmö och där åt vi frukost på McDonald´s innan vi fortsatte hemåt. Vi försökte lösa Melodikrysset på vägen hem. Det gick så där. TV-serier är inte min grej så vi missade några ord, men vi hade något att göra under resan.

Vi kom hem vid ettiden efter att ha handlat lite mjölk och annat på vägen hem. Då ringde vi till Ambjörn för att höra om han och Takko var hemma så att jag kunde hämta Takko. De var ute på Store Mosse och gick, men de kom hem till oss en stund senare. Takko blev förstås glad att se oss igen. De hade ju varit ute varje dag hos oss och matat katterna och tagit in posten. Ambjörn hade klippt gräset åt oss så det var fint i trädgården.

Vi lagade lite lasagne till middag. Sen var det dags att packa upp och varva ned efter den härliga resan. Det hade regnat en hel del här hemma, så vi hade nog haft bättre väder där vi var. Nu kom solen även hit och vi kunde sitta ute och njuta av svensk sommar.