Prat om mat och lite annat

Dags att berätta lite från tiden utan internet. Det strulade fortfarande idag men ikväll verkar det funka i alla fall hjälpligt. Då är det bäst att passa på.

Förra veckan hände det en hel del. Sonen var fortfarande hemma och var ledig. Det var bara maken som jobbade. På onsdagen åkte vi in till sjukhuset. Ännu en spruta väntade på mig. Sen åt vi libanesisk mat på Köket. Jag har föreslagit den restaurangen tidigare i sommar, men de andra har inte velat gå dit. Nu passade vi på att äta lunchbuffé. Man får välja fyra olika mezerätter plus två olika grillspett och ris eller bulgur. Det var jättegott. Jag förstår inte att de andra inte vill prova.

Man kan inte alltid äta ute på restaurang. Ibland får man laga mat själv. Sönerna är båda riktigt bra på att fixa god mat. Maken kan också fast han är lite mer begränsad. Sonen hade plockat lite kantareller när han var ute med hunden. En dag lagade vi renskavsgryta till pastan och serverade den med stekta kantareller. Det var också supergott

I lördags hade jag tänkt ta sonen till hjälp med att lägga ut lite nya burkar, men det ösregnade hela tiden så vi hoppade över det. Vi hade nog inte fått fram några bra koordinater ändå. Jag får fixa det en annan dag. I stället åkte vi hem till min mamma. Det var ett tag sedan vi var där.

Det visade sig att min syster och svåger var där på besök i helgen. Det var ju kul att träffa dem också. Det bli inte så ofta.

Sonen var förstås också med. På söndagen tänkte han återvända till Kalmar. Idag på tisdagen börjar den nya terminen och då måste han vara på plats.

Söndagsmiddagen bestod av älgfärsbiffar med potatismos och ärtor. Ännu en god hemlagad måltid. Efter maten skjutsade maken in sonen till tåget. Nu blir det tomt här hemma. Jag som har varit van vid att ha familjen omkring mig.

Medan de åkte till stationen blev jag upplockad av Katrin, Fredrik och Zack. Den här helgen var det en ny utmaning för oss geocachare. Den gick ut på att logga en multi. Den allra närmsta ologgade gömman var just en multi, men den har verkat lite knepig att få till så vi har undvikit den. Nu tänkte vi göra ett försök i alla fall.

Gömman fanns i skogen mellan Forsheda och Bredaryd, i Furukull. Vi parkerade bilen och gick mot första steget. Det tog ett tag för mig som inte kan gå så fort även om jag har stavarna med mig.

Katrin fick syn på den stora lådan. Vi öppnade den och förstod väl på ett ungefär vad vi skulle göra. Det var inte det enklaste uppdraget. Det berodde nog mest på att synen inte var helt perfekt. Vi prövade lite olika alternativ, men de var fel.

Vi klurade en bra stund och sen började det regna. Då ringde vi en livlina. Han råkade befinna sig vid Biltema när vi fick tag på honom. Han hade varit i Tånnö  och loggat Körkortsrundan. Han erbjöd sig att komma och hjälpa oss. Det tackade vi förstås inte nej till. Vi satte oss i bilen för att undkomma regnet.

En kort stund senare dök den vita springaren upp med räddaren i nöden. Sen löste vi uppgiften enkelt och kunde logga denna multin. Det kändes rätt gott att äntligen fått till en logg här. Dessutom fick vi ju en souvenir till samlingen.

Så här såg dagens souvenir ut. Det var den andra av årets tre utmaningar. Nästa kommer väl om två veckor. Fast redan på lördag är det dags igen. Då är det Internationella Geocachingdagen. Jag hoppas att jag kan åka på ett event då. Det finns visst ett i Smålandsstenar.

Igår och idag har hunden och jag fått klara oss själva. Det har varit soliga och fina dagar. Jag har försökt vara ute lite mer och gått lite längre. Idag gick jag första etappen på hundrundan. Förhoppningsvis ska jag klara av längre turer allt eftersom. Dagens lunch blev istervand med stuvade potatisar och morötter.

På förmiddagen kom det två killar och började gräva i trädgården. Vi har faktiskt väntat på dem sedan i januari. Äntligen ska vi få bergvärmen inkopplad. Det enda som fattades var den sista biten från borrhålet in till pannrummet. Nu har de lagt ner en kabel. Förhoppningsvis dröjer det inte lika länge innan allt kopplas ihop.

Det börjar komma lite höstkänslor ibland. Förra veckan hälsade jag på kollegorna i skolan när de startat det nya arbetsåret. På torsdag börjar eleverna. Det är bara jag som inte börjar igen. Men de senaste dagarna har varit riktigt somriga så jag hoppas det förblir så ett tag till. Jag har suttit ute på verandan och njutit av värmen. Man får ju passa på så länge det varar.