Landmärken

Varje gång jag åker hemifrån till Forsheda passerar jag den. Man ser den på långt håll. Den skymtar fram i öppningen mellan granarna. Tallen står där i ensamt majestät precis innan jag kommer fram till Kolabo.

Så kommer man ut ur skogen och åkrarna kantar vägen i stället för skogen. Då står den där precis där vägen svänger. När jag ser den vet jag att det inte är långt kvar till samhället. Efter svängen passerar jag Kolabo och då kan jag se högstadieskolan.



Jag har sett tallen många gånger. I år tycker jag att den har färre barr på grenarna än den brukar. Jag hoppas att den inte håller på att dö. Den dagen den inte finns längre kommer jag säkert att sakna den. Den är ett riktigt landmärke på vägen mot Forsheda.



Ett landmärke kanske man oftast ser från havet. Det är visst ett uttryck inom sjöfarten. Men man kan också använda det på land tycker jag. Ett landmärke är en landformation eller en byggnad som syns från långt håll. Det är lätt att känna igen och kan bli en symbol för platsen. Många städer har berömda byggnader som utgör landmärken. Tänk bara på Turning Torso i Malmö.

Förr byggde man gärna sitt hus på en upphöjd plats. Då hade man fri sikt och kunde se om någon kom, fiende eller vän. Samtidigt är det svårt att dölja ett hus uppe på en ås eller ett berg. Det sa redan Jesus på sin tid. "Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen." (Matt 5:14-16)


Ofta tycker vi inte att vårt ljus är så stort. Vi kan inte så mycket och man vill ju inte förhäva sig eller skryta. Men även det minsta ljuset syns på långt håll om man inte döljer det. Därför behöver vi inte vara så blygsamma och förringa vår egen insats. Vi ska visa alla de goda gärningar vi gör. Inte för att vi ska bli ärade utan för att Gud ska bli ärad. Det kanske är där som skon klämmer. Vi vill gärna behålla berömmet själva. Visst är vi värda en eloge om vi gör något bra för någon annan. Men vi ska även dela med oss av äran till andra som medverkat och till Gud som hela tiden vakar över oss och ger oss så mycket gott.


Vi har så mycket att vara tacksamma för. Som en av mina bloggkompisar skrev i sin blogg, är vi prioriterade personer. Vi har många förmåner som andra människor bara kan drömma om. Vi har många saker. Det har jag märkt, när jag plockat upp och diskat alla mina köksprylar. En del har jag kastat för att de var utslitna och naggade i kanten. Andra har jag lagt i lådor som ska lämnas in på Erikshjälpen i Värnamo. Men det blev en hel del saker kvar i lådor och skafferi. Då har jag bara sorterat köksprylarna. Det finns massor av saker i alla de andra rummen också. Vi kan resa och se oss omkring. Vi har både frihet och råd att åka bort åtminstone en kortare tur. I sommar blir det inte mycket resande för vår del, om man inte räknar alla turer till IKEA och Media Markt. Vi kanske kan ta en liten motorcykeltur innan semestern är över.


Det känns rätt skönt när allt börjar falla på plats. Spisen fungerar. Jag kan baka igen. Imorgon kanske jag hinner baka en blåbärspaj till fikat. Vattnet är äntligen inkopplat så jag kan diska i min nya diskbänk. De flesta bänkskivorna är monterade. Nu väntar jag bara på elen så att diskmaskinen och belysningen kan fungera. Sen är det förstås en mängd mindre detaljer som också ska fixas. Som golvlister och socklar till exempel. Men de ska komma på plats de också så småningom. Nu njuter jag av det som är klart. Det blir så fint.

Foto: Inga M Johansson, Tallen X 3