"Blott Sverige svenska krusbär har", skriver Carl Jonas Love Almqvist. Det är väl inte helt sant. Jag tror det är samma sorts krusbär man odlar lite överallt. Det lär finnas hundratals olika sorter och de var mycket populära på 1800-talet. Almqvist skaldade visst orden, när han var i landsflykt i Amerika. Han hade förstås hemlängtan. Det kan förklara orden. Jag funderade bara på varför de kallas krusbär, men jag har inte lyckats hitta någon förklaring. Ett annat namn är stickelbär och det kan man lättare förstå för taggar har de ju.
Om man skulle, kanske förklaring är att bladen kan uppfattas som lite krusiga. Det får mig att tänka på hur man förr krusade banden till örngotten. Det är väl ingen som gör nu för tiden och unga människor idag har nog aldrig sett ett örngott med krusade band. Örngott idag har inga band. man kan tycka att det var ett onödigt arbete man lade ner på krusning av något så oviktigt som band på örngott. Men det visade väl hur noggrann man var och vilken omsorg man lade ner även på små detaljer. Det görs inte idag. Allt ska vara effektivt och funktionellt. Frågan är om man inte missar något. Det kanske är i de små detaljerna man avslöjar sitt engagemang och sin omsorg. Man krusar väl inte banden åt sina ovänner. Det är för dem man bryr sig om som man lägger ner det lilla extra arbetet. Nu tänker jag inte börja krusa örngottsband. Det finns tack och lov andra sätt att visa att man sig om någon. Man kan koka krusbärskräm eller baka en krusbärskaka till den som älskar dessa bär.
Ett annat gammalt uttryck som jag kommer ihåg från min barndom är "krusesjuka". Damerna på kafferepen var krusesjuka för de skulle krusas för. Ingen ville gå först och ta av kaffebordet alla sorter. Man måste truga dem flera gånger. Det var så det skulle vara om man uppförde sig väl. Idag är det snarare något negativt att krusa för någon.
På den tiden var det damerna först och sedan herrarna. Om barnen var med fick de vänta till sist, till lilleturen. Idag är det nog tvärtom. jag kommer ihåg att när mamma och pappa gick bort på julakafferep, så kom de hem med en massa kakor i papperspåsar. Man måste nämligen ta av alla sorterna och om man inte orkade äta upp dem, fick man ta hem dem i en påse. Det tyckte vi var bra för då fick vi också smaka.
Det finns kanske en annan enkel förklaring till namnet krusbär. Det handlar förstås om att man lade de omogna bären i ett krus och slog på vatten. Sedan stod de sig länge utan att man tillsatte det dyrbara sockret. Så enkelt kan det vara. Men det är intressant att fundera över ord och deras betydelse.
Känner igen det du berättar om. Detta eviga krusande. Vi diskuterade ordet härhemma, med någon av döttrarna.De kom ihåg att farmor använde det - fast, som de tyckte, i fel sammanhang. - Nu ska ni inte krusa, sa hon. Fast det egentligen var hon som krusade.
SvaraRaderaDen allra älsta skulle gå först och förse sig på kalasen. Sen gick man i åldersordning. Jag tycker att det är en sympatisk tanke - att visa de äldre lite respekt. Det här med att barnen ska gå först, det har jag väldigt svårt för. Ett "tantdrag" hos mig?
Det är intressant att lära sig om ords betydelse. När man börjar forska om ordet kan man se släktskap och annat som kan påverka betydelse av ord. Jag tycker även att ortsnamn är intressanta att få veta varför det heter just så.
SvaraRaderaSå sant ni skriver om att barnen ska förses först. Det känns ibland som om det är för de yngre man ställer till med fest, de ska komma när det är som vackrast på buffébordet och förses först. Det har blivit så de sista åren, när våra barn var små fick de vänta till de äldre hade försett sig. Jag har nog också det "tantdraget" =)
Hej!
SvaraRaderaJag är intresserad av din krusbärsbild till ett vetenskapligt projekt om Linnés växter. Kan du maila mig på mariette.manktelow@ebc.uu.se? Vänliga hälsningar, Mariette Manktelow, forskare vid Uppsala universitet.