Alla resor har ett slut

Solnedgång över Rannäs

Nu går solen ner för sista gången den här veckan, men imorgon är en annan vecka med andra solnedgångar. Den vackra röda himlen vid solnedgångarna var nog det som fascinerade vår fosterson när han kom till Sverige från Eritrea, och att de varade så länge. Jag förstår honom. Det är vackert när solen dalar.

Soluppgångar är också vackra. Jag är ju ingen morgontidig person som är uppe med tuppen. Det blir mest på vintern jag ser soluppgångarna då de kommer lite senare på dagen. Än så länge är det ljust när jag går ut med hunden på morgonpromenad. Vi går en runda på eftermiddagen också. Idag såg vi en duvhök som satt på en gärdsgårdsstör bara några meter ifrån oss. Den flög iväg när vi närmade oss. Synd att inte kameran var med.

Det blev trots allt en liten resa till den här veckan. Det var så soligt och fint i eftermiddags så vi klädde på oss mc-ställen och körde en liten runda. Det blev Norra Bolmenrundan. Vi tog västra sidan ner för en gångs skull.  En liten paus blev det i Sunnaryd där vi fick vänta en kvart på att färjan skulle lägga till. Vi träffade på ett tyskt pensionärspar som återupptagit mc-åkandet efter 40 år. De hade flyttat hit till Sverige nu och försökte prata lite svenska med oss medan färjan kablades över sundet till Bolmsö. Sedan fortsatte vi tvärs över Bolmsö och över på östra sidan. Det blev lite kallare när kvällen närmade sig men vi fortsatte genom skogarna på mindre vägar innan vi vände hemåt igen. Vi såg en dovhjort i ett hägn. Annars var det inte många djur ute. Man säger ju att det är farligast i skymningen för då rör de vilda djuren på sig. Det kanske är sant, men ikväll klarade vi oss.

Det blev mycket om resor den här veckan. Till och med på gudstjänsten idag handlade en av sångerna om att resa. Offe sjöng att livet är en resa och en dag tar vägen slut, men Gud finns alltid med oss var vi än är och vart vi än reser. Han hade skrivit låten själv till en begravning, men den passade lika bra på en vanlig gudstjänst. Livet är en resa med olika etapper och en dag är vi framme vid målet. Vi har kommit hem.

Det var vår värdvecka så jag fick läsa inledningsordet. Jag läste från Kolosserbrevet 3:12-17 om att vi ska visa tacksamhet och uppmuntra varandra. I fredags hade jag livskunskap med sexorna. Då fick de i uppdrag att tänka ut vem de skulle ge veckans ros till. Vi brukar ju ge blommor till människor som kanske gjort något för oss. Ibland ger vi blommor för att trösta eller uppmuntra någon som har det svårt. Vi firar födelsedagar och examina eller andra högtider med att ge blommor. Blommorna visar att vi bryr oss. För många av eleverna var det jättesvårt att komma på någon att ge veckans ros till. De tänkte länge. Till slut var det en kille som sa att han bara kom på dumma saker. Det kanske är lättare för oss att minnas det negativa vi varit med om, men de små positiva upplevelserna glömmer vi lätt. Ändå betyder de så mycket. När vi sedan gick laget runt var de nog över hälften som sa pass och inte ville dela ut någon ros. Det blir omläxa. Det här måste vi öva mera på. Jag tror att vi alla kan bli bättre på att se varandra och uppmuntra varandra.

Dagens guldkant var nog mc-turen, kanske en av de sista för säsongen. man vet aldrig hur länge den varar. En annan guldkant var att maken åkte till stan och köpte ett tangentbord till mig som jag kunde koppla till min laptop. Så nu slipper jag använda tangentbordet på skärmen när jag ska skriva T eller 1.