Oasen på Bergsgården

Höstlöven rodnar

Mitt i skogen ligger den - oasen där vi tillbringat helgen. Andra oaser hittar vi öknen, men för mig finns oasen i skogen.

Bergsgården

Vi har varit på församlingshelg med ett sjuttiotal andra från Forsheda Missionsförsamling. Alla åldrar var med. Vi åkte igår förmiddag och hamnade på Bergsgården i Åsenhöga där möttes vi av tonåringarna med ledare som börjat helgen en dag tidigare. Berggården är en riktig oas där man kan finna rastplats på livsresan. För er som inte känner till Bergsgården så är det dit tjernobylbarnen kommer när de är i Sverige. Tjernobylbarnens oas ligger bakom.

Björnbären mognar mot väggen

Helgen innebar både god mat och god gemenskap, lek och undervisning. Vi inkvarterade oss på olika rum och några i husvagnar. Sedan fanns det fika innan vi hade en samling med undervisning och samtal i grupper. Temat för samlingarna var Gudsbild. Vi fördjupade oss i olika gudsbilder som vi kan möta bland människor idag och frågade oss själva vilken gudsbild vi har. På eftermiddagen var det aktivitetspass och på kvällen andakt och nattvardsfirande. Idag mötes vi till gudstjänst. Några som inte kunde vara med igår mötte upp idag. Predikan fortsatte på temat Gudsbild. Nu handlade det om bibelns gudsbild. Nya testamentets gud är en god och kärleksfull gud, en generös och trofast gud som man kan lita på. Efter gudstjänsten fikade vi innan vi återvände hem igen.

Regnet vattnar astrarna

Vi har haft en trevlig helg tillsammans. Helgen har varit som en vilopaus på vandringen genom livet. Vi behöver stanna upp ibland och ta det lugnt, umgås med vänner och hämta ny inspiration. Det är också det församlingen är till för. Församlingen ska vara en oas där vi kan hämta ny kraft.

Solrosorna reser sig över alla

Det var en som blev glad när vi kom hem. Hunden har fått vara ensam hemma hela helgen. Svärfar har tittat till honom flera gånger och tagit ut honom på promenad men däremellan fick han vara ensam. Han brukar mest ligga i bädd och sova. Katterna blev också glada. De ville ha mat och bli klappade.

Vresrosorna har många stora nypon

Nu har hösten börjat på allvar. Löven byter färg från grönt till gult och rött. I helgen såg jag flera stora fågelsträck som satt kurs söderut. Naturen liksom lugnar ner sig efter sommarens intensiva växande. Även om jag tagit det ganska lugnt i sommaren, känns det skönt med hösten då livet lugnar sig. Alla är på sin plats i livet. Skolan har kommit igång. Pojkarna har landat där de ska vara. Nu rullar veckorna på i den vanliga lunken. Det är rätt skönt. Ibland får vi några välbehövliga avbrott i lunken, men sen vandrar vi vidare.

Näckrosorna i dammen blommar fortfarande

Imorgon är det vardag igen. Livet är inte alla dagar som gått. Livet är här och nu.