Gå i ide

Mina nallar hänger fortfarande med

Om ni inte har märkt av min existens på ett par dagar, beror det på att jag har gått i ide. Det verkar vara en god idé så här års. Jag kan förstå alla björnar och igelkottar som kryper in i sina hålor när vintern närmar sig. Idag skiner solen ute, men annars har det mest varit blött, blött, blött och blåsigt. Inget väder för oss.

Annars var helgen trevlig. Mest för att sonen var hemma på besök. Då kändes det lite som vanligt. I lördags var maken nere i Halland för att hjälpa sin syster att riva stugan. Hon ska bygga nytt på den gamla grunden. men först måste allt det gamla ner. Sonen och jag tog en tur till stan för att handla lite. Som vanligt blev det mest andra saker vi kom hem med än de vi hade tänkt inhandla. Listan reviderades så att säga i affären.

Söndagen, valdagen, blev till att börja med slapp. Jag var trött och förkylningen som jag känt av sedan i fredags blommade ut. På eftermiddagen lyckades jag i alla fall rycka upp mig med hjälp av en het dusch så att vi kunde åka och rösta innan gudstjänsten i Missionskyrkan. Det var diakonigudstjänst och en gammal bekant skulle komma och tala om en kyrka för alla. Han har erfarenhet av både fysisk och psykisk funktionsnedsättning i familjen. Det var roligt och inspirerande att möta honom igen och lyssna till hans erfarenheter. Han berömde oss för att vår kyrka är så lättillgänglig för människor med funktionshinder. Vi har hiss och dessutom ett lyftbord upp till estraden så att medverkande med funktionshinder kan komma upp dit. Kanske inte så vanligt. Men jag tror att tillgänglighet inte bara handlar om den fysiska miljön. Vi behöver också ha en tillgänglig atmosfär där olikheter inte bara är tillåtna utan också bejakas.


Så har svenska folket sagt sitt om hur Sverige ska styras under de närmaste fyra åren. Vi följde valvakan till och från via Internet. Det var inte roligt. Resultatet var väl det sämsta tänkbara. Nu får vi leva med det, om det inte brakar ihop och nyval utlyses. Björklund lär väl få fortsätta sitt korståg i skolans värld. Det tråkigaste efter resultatet var ändå den skadeglädje som man kunde höra hos våra grannar andra sidan Öresund. Det hade varit bättre om de beklagat sorgen i stället för att säga att det var rätt åt oss. Det som var bra var ändå att så många människor i Sverige genast protesterade och demonstrerade mot främligsfientlighet och den människosyn som ligger bakom.  Jag hoppas fler och fler ställer sig upp och säger ifrån. Det kan man göra här.

Idag har jag varit hemma för att kurera min förkylning som blir allt värre. Jag vaknade i morse med feber. Alltså inte läge att gå till jobbet. Förmiddagen vilade jag, men nu har jag varit uppe en liten stund och det känns lite bättre. Förkylningar går ju över om man tar hand om sig. Ett tag var jag rädd att jag fått lunginflammation som oroväckande många av våra elever haft den här terminen. Nu känns det inte så, men man vet aldrig. Takko har i alla fall hållit mig sällskap. Han vet att det inte är läge att propsa på en promenad. Vi kanske i alla fall ska passa på att ta en nypa frisk luft nu medan solen skiner. Om jag väntar, kommer väl regnet tillbaka.