Fuchsiafrossa

Min nya fuchsiadjungel

Ikväll hämtade vi hem en antal stora fuchsior som jag fått av min svägerska. Hon är en stor trädgårdsentusiast och fuchsiaälskare. Men nu säljer de sitt hus och flyttar till en lägenhet och till sommarstället i Halland. Då blev det en hel del fantastiska fuchsior som inte fick plats. De hämtade vi idag. Nu pryder de trädäcket utanför vår ingång ett tag innan det är dags för vinterförvaring.

Mina egna miniatyrer

Jag gillar också fuchsior och har några egna. Men mina liknar mest miniatyrer i jämförelse med hennes bautaexemplar. I vinter ska de alla få vila nere i min potatiskällare. Där brukar jag övervintra mina egna både fuchsior, dahlior och andra knölar och lökar. När våren kommer plockar vi fram dem. Fast i våras kom de fram väldigt sent. Jag kunde nämligen inte ta mig ner så tidigt på grund av all snö som skottats upp över luckan som täcker nedgången till potatiskällaren. Fast det har man ju nästan glömt nu hur det var.

De senaste dagarna har varit omväxlande. Igår haglade det medan vi var inne i matsalen och intog vår lunch. När vi stod i matkön. såg vi ut genom fönstren mot innergården. Där finns några träd och buskar som stod i en sjö med vattnet forsande ner från taket över dem. Under ett av träden såg det ut som en bubblande jacuzzi. Jag vet inte hur mycket regn det har kommit för jag slutade tömma regnmätaren för ett bra tag sedan. Men regnet slutade lika snabbt som det kom. Solen tittade fram och gladde oss när vi gick tillbaka från matsalen.

Just nu avlöser utvecklingssamtalen varandra. Det är trevligt att träffa elever och föräldrar på tu man hand. Snart har jag klarat av alla mina ansvarselever och den här veckan har jag själv varit på lönesamtal med chefen. Man får vara glad för det lilla i dessa tider.

Imorgon blir det fest på skolan med en del inbjudna gäster. Vår skola bytte namn mitt i sommaren när ingen var på plats. Därför har vi den stora invigningen av Hanahöjskolan nu när vi kommit på plats och hunnit bli varma i kläderna igen. Det blir festligt värre, men jag får väl återkomma och berätta om det i ett senare inlägg.

Dagens guldkant var förstås de stora fuchsiorna. Nu ska jag ordna en kopp te och sätta mig och koppla av med lite stickning. Min kofta kallar på mig.