Vintrigt väder och värmande virkcafé

Virkcafé i Missionskyrkan

Äntligen kan jag sätta mig ner och vila. Den är dagen har varit intensiv. Först skolan med alla lektioner och på torsdagarna går allt i ett. Ett extra möte hann jag med också innan jag rusade iväg till doktorn. Jag har ju hostat i fem veckor nu. Men tro inte att det var därför jag skulle till doktorn. Hostan ville de inte kolla däremot ett litet märke på ryggen. Men jag lyckades få doktorn att skriva ut ett recept på hostmedicin också efter att hon opererat bort det lilla märket. Det var förmodligen inget farlig men i vägen.

Det fick bli en tur till apoteket i Värnamo. Sedan en vända hem för att äta lite innan jag packade in alla mina virkgrejor i bilen. Som tur var hade jag plockat ihop allt redan igår kväll. Vi hade ordnat ett virkcafé i missionskyrkan. Jag berättar lite mer om det på min pysselblogg. Det var jätteroligt att så många kom. Vi var över trettio personer. Den yngste var 8 veckor. Sedan var det ett gäng tjejer från tio år och uppåt pensionsåldern. Alla virkade och fikade och pratade med varandra. Jag hade virkskola för de som ville lära sig luftmaskor och fasta maskor. Man behöver ju inte kunna så mycket mer. Först berättade jag lite om amigurumi och visade en del böcker och egna figurer.

Julkrubban är på gång

En andakt hade jag ju lovat att hålla också. Nettan sjöng några sånger och jag pratade om gemenskap. Det är något som vi alla vi ha åtminstone ibland. Vi vill inte vara utanför. Men alla gemenskaper är inte bra. En del kan kväva oss eller såra oss. Vi vill vara "en glädjefull gemenskap för alla åldrar". Så står det i vår församlings vision. Dessutom stårdetatt vi "vill vara en öppen mötesplats för människor i vår omgivning". Båda punkterna stämer väl in på virkcaféet. Där möttes alla åldrar och hade roligt tillsammans. Den tredje punkten i visonen fanns också med. "Vi vill vara en församling med Jesus i centrum". Han fanns med både som ett litet virkat jesusbarn i julkrubban som jag håller på att virka och i andakten. Han vill nämligen vara en del av vår gemenskap.

Nu är jag hemma igen och kan pusta ut. Kanske kommer vi att ordna fler cafékvällar. Om det blir virkning eller något annat på programmet får vi väl se. Tjejerna som ville lära sig att virka en katt hann ju inte bli färdiga. Så de komme nog om det blir ett nytt virkcafe. Jag hann inte ta några egna foton, men tjejerna fick låna min kamera och knäppa lite roliga bilder.

Novemberkaktusen blommar

Nu regnar det ute. På andra håll snöar det och är riktigt halt. Vi såg genom fönstren i skolan hur det snöade ett tag på eftermiddagen. Men det blev ingen snö som låg kvar på marken. Den får gärna vänta ett tag till. Jag har en del att städa undan i trädgården än. Men novemberkaktusen som jag tog in förra veckan har redan börjat blomma efter utevistelsen hela sommaren. Den kom lite tidigt. Än är det inte november. Men snart.