Längs Nissan

Nissan flyter stilla

 Den här helgen ha blivit åarnas helg. Igår följde vi Österån, idag var det Nissans tur. Nissan är ju ett lång vattendrag, men vi följde det bara en liten bit till fots. Maken jobbade så Takko och jag stack iväg på en liten cachingtur för att få se nya spännande platser. Vi styrde mot Hyltebruk.

Stora mumsiga hallon

 I Hyltebruk fanns en stig på några kilometer längs Nissan. Vi parkerade där den började och gav oss av. Stigen kantade av buskar och ängder av hallon. Det var stora fina mogna hallon, som jag kunde plocka och stoppa i munnen. Så stora och mogna är inte mina hallon än.

Stigen längs Nissan

 Det var en smal men lättrampad stig, som följde stranden. Sex gömmor skulle det finnas längs stigen. Vi hittade den första vid en stubbe. Den andra fanns vid en sten och den tredje i ett träd. Det var omväxlande gömställen. De flesta var petrör men någon var en liten plastburk.

Nissan strömmar

 Hela tiden flöt ån förbi nedanför. Vi hörde hur den brusade och strömmade över stenarna. Här ville vi inte ramla i och det slapp vi också. Promenaden var tillräckligt ansträngande för mig eftersom jag fortfarande har lite ont i foten. Den har svullnat lite efter min vurpa i skogen. Knäna kliar lite nu när såren läker, men det är foten som gör lite ont om jag anstränger den.

Mot slutet på stigen

 Vi närmade oss slutet på stigen när vi kunde se fördämningen. Bruset från det framforsande vattnet blev starkare ju närmare vi kom. Stigen svängde lite och vi fick kliva uppför en trätrappa.

Förvildad daglilja?

 Där i buskarna lyste en daglilja. Man hittar dem ibland ute i naturen. Den har förmodligen rymt från någon trädgård. Men vackra är de.

Nissan brusar högt

 Nedanför fördämningen vällde vattnet fram. Det bildades strömvirvlar i en del av hålorna. Det såg spännande ut. Rallarosorna växte på kanten. Ovanför fördämningen bredde Nissan ut sig blank som en spegel.

Uppströms Nissan

 Man kunde gå uppe på fördämningen över till andra sidan. Där skulle den sista cachen finnas. Hur jag än kikade bland räckena så såg jag ingen cache. Då gick jag över och kikade så gott det gick utifrån och där skymtade jag vad jag tror är gömman. Den satt som jag trodde lite högre upp, så högt att jag i mitt justerade tillstånd inte ville ge mig på ett försök att ta den. Dessutom kom det några mugglare med hundar och en cyklist. Så Takko och jag gick därifrån. Vi får återvända med förstärkning. Man kan nog behöva vara två.

Gamla klockgaveln

 Vi tog en annan väg tillbaka till bilen. Sedan fortsatte vi vår cacheletarrunda runt omkring i Hyltebruk. Det fanns flera gömmor som berättade om brukets historia.

Gamla brukskontoret

 Ibland fick Takko stanna ensam i bilen, men det blev aldrig någon lång stund fö gömmorna var inte svåra att hitta. Vi delade på en kexchoklad. Resten av den stoppade jag i facket i dörren medan jag gick ut och letade efter en gömma. När jag kom tillbaka hade hunden förstås hittat resterna. Det kunde jag ju räknat ut.

Övergivet bostadsområde

 Västra Åkralt var ett bostadsområde. Nu finns bara gatorna kvar, alla hus är borta. Det var ett lite sorgligt område, övergivet av människorna. Naturen tar tillbaka det vi lämnar.

Flox från svunna trädgårdar

 Där fanns några spår efter trädgårdar som försvunnit. Det växte flox mitt på det som varit gatan. Andra blommor påminde om att här har det bott människor.

Flerfärgad kyrka i Färgaryd

 Vi tog inte riktigt alla gömmor som fanns i Hyltebruk. Sedan fortsatte vi mot Färgaryds kyrka. Den gömman är inte så gammal på platsen, men det var förstås kyrkan. Den hade en konstig färg som om det vita regnat bort och att murarna under var röda. Man kan tycka att det borde finnas färg att måla kyrkan med på en plats som kallas Färgaryd. Det kanske inte funnits pengar, vem vet. Eller så kanske de inte kommit överens om vilken färg kyrkan ska ha. Jag röstar på den vita.

Femsjö kyrka

 Från Färgaryd åkte vi mot Femsjö. Där fanns en hel del gömmor hade jag sett. Den jag tänkt taförst låg vid ett torp alldeles intill vägen. När jag kom dit, verkade det som om hela byn hade picknick där. Det var bara att skrinlägga planerna på att logga den cachen och fortsätta till Femsjö kyrka. Där var det tomt och cachen hittades enkelt.

Elias Fries minne

 Vid prästgården fanns ett litet museum med saker från Elias Fries tid. Han föddes tydligen här. Det verkade vara öppet men jag avstod fån ett besök. Jag hade hittat cachen och samtidigt började det stänka lite från molnen ovanför oss. Det fanns fyra gömmor på en rad, men de låg inte vid vägen. Jag tror att det finns en stig mellan dem, men den syntes inte på kartan. Eftersom det börjat regna hoppade vi över dem. Vi får återvända en annan dag. Jag hade dessutom bestämt att jag skulle vara hemma senast en viss tid.

Jordkällaren vid Nyby torp

 Den sista gömman vi hittade fanns i en jordkällare vid ett torp som kallades Nyby strax utanför Femsjö. Det var en fin gömma och en fin jordkällare. Sådana här torpställen är alltid intressanta. De berättar om människors slitsamma dagar förr.

Trött geovovve

För Takko var nog vår dag lite jobbig, för när vi kom hem slocknade han i sin korg. Jag fick skynda mig att äta något och byta om. Det var gudstjänst på sommarhemmet ikväll. Pastorn predikade om profeterna och deras uppdrag. Profeterna i bibeln var Guds röst till folket. De sa oftast inte det folket ville höra, men det som de behövde höra. Var finns profeterna idag? Det finns många som gör anspråk på att tala sanningens ord, men de flesta kanske bara talar sina egna ord. Vi lyssnar kanske hellre på dem som säger det vi vill höra och som bara smeker våra öron, när vi borde lyssna på dem som varnar och förmanar, men det känns inte lika bra för vårt ego. En profet som bara ropar och varnar kallas ibland domedagsprofet. Men profeternas uppgift var inte bara att varna och förmana. De visar också på en bättre väg och tröstar dem som drabbats av eländet. Alla tider behöver sina profeter. Var finns profeterna idag?