Till örlogsstaden

Fikapaus på vägen...

 Då har jag någorlunda sovit ut efter gårdagens tripp till örlogsstaden Karlskrona. Jag har ju en hel del sömn att ta igen, känner jag. Vi åkte iväg, alla tre pojkarna och jag, efter frukost. Då sken solen och det såg ut att bli en skön dag, kanske lite varmt att resa. När man kör är det inga problem. Då kan man ha igång fläktar och AC. Det är stoppen som gör att bilen lätt förvandlas till en bastu.  


Vi åkte via Ljungby och Visslanda neråt Blekinge. I Visslanda stannade vi och letade upp två cacher, en vid stationen och en i en liten skogsdunge till park. Den sista var säkert nån yngre som lagt ut. Cacheägaren hade bara hittat en enda cache, den vid stationen. Burken var en glasburk med en pappskiva till lock. Den hemmagjorda loggboken var fuktig. Kanske inte så seriöst och proffsigt. Jag såg sedan att den var "disablad".

...vid en liten sjö med vita näckrosor

Vi tog en fikapaus vid en liten sjö där det blommade vita näckrosor. Näckrosorna bredde ut sig som öar på vattenytan. Lite trötta var vi nog allihopa, så det satt fint med en kopp kaffe här innan vi fortsatte söderut.

GCGDXZ Kyrkö Mosse Scrapyard 

 Ett av de inplanerade stoppen längs vägen var bilkyrkogården vid Kyrkö mosse. Jag hade hört talas om den och insett att den bara måste man besöka, om man har vägarna åt det hållet. Vi fick göra en lite avstickare i Ryd för att komma dit. Det var skyltat vid vägen, så det kommer säkert att bli en turistattraktion.  Det påminner mig lite om High Chaparall i våra trakter. Det kan inte vara helt lagligt med en sådan skrotbilstipp. Men om man struntar i lagen tillräckligt länge, blir det en turistattraktion och får vara kvar. Här var det dock gratis inträde. Det har ju i och för sig vi lokala lantisar även på High Chaparall.

Stigen kantad av bilvrak

 Det fanns en stig fram till alla bilvraken kantad av gamla däck. Det var säkert hundratals gamla bilar som mött sitt öde här. Det märktes att det var gamla modeller och att naturen tar tillbaka det vi tar från den. Plåten var genomrostad och delar av bilarna hade rostat sönder i smulor.

Kan det ha varit en Anglia?

Hundratals rosthögar....

  Vi letade ett bra tag efter geocachen som skulle finnas gömd här. Det vare en 1/1:a, men den var inte så lätt att hitta med hjälp av koordinaterna. De visade oss ganska långt ifrån. Yngste sonen tröttnade och tog hunden med sig tillbaka till bilen. Vi andra fortsatte letandet. Det hade ju varit snopet att missa gömman, när vi åkt så långt. Jag plockade fram spoilerbilden i mobilen, men den var nog tagen för ett bra tag sedan. Det hade hänt en del med gömman sedan dess.

...men skogen tar över

 Enligt ledtråden skulle vi söka i en Volvo Duett. Det fanns inga sådana i närheten av koordinaterna, så vi utökade sökområdet. Jag läste några loggar och började ana att man skulle hålla sig nära stigen. Då hittade jag äntligen gömman. Sonen var försvunnen bland bilarna, så jag fick SMS:a till honom att jag hittat den.

Framtidens skrotbilar? Nä, återvinning!!

 Vi gick snabbt tillbaka till parkeringen för att fortsätta färden mot kusten. Det fanns ganska många bilar även på parkeringen. Jag hoppas dessa moderna åkdon inte hamnar här utan att de återvinns till allra största delen. Vilket slöseri med naturresurser, var en av de tankar vi fick vid besöket.

Stora torget i Karlskrona

 Anledningen till resan var att sonen hade en del ärenden att uträtta i staden där han studerar. Vi ordnade dessa ärenden ganska snabbt. Sen tog vi med en av hans kompisar och åkte till Glassiären. Ett karlskronabesök måste förstås innehålla ett besök på denna inrättning, som ligger vid torget mitt i stan.

Sparvarna kalasar

 Eftersom vi hade hunden med oss och det var för varmt att låta honom stanna i bilen, så fick de andra köa till glassen. Takko och jag satte oss på en bänk och studerade folket. Ganska snart uppenbarade sig torgets andra invånare, fåglarna. Gråsparvarna kalasade på glassrester som någon tappat.

Trutarna anfaller

 De blev jagade av måsarna och trutarna. När de kom flygande, blev hunden alldeles till sig. Men han fick inte jaga dem som han ville.

Sen kommer duvorna

 Efter trutarna kom duvorna, de fåglar man kanske mest förknippar med torg. De var inte lika närgångna, men intressanta för en nyfiken hund.

Takko vill också ha glass från Glassiären

 Pojkarna kom med varsin våffla fylld med god glass. På Glassiären gräddar de sina egna våfflor. Det brukar sitta en person och grädda våfflorna så de är verkligen nygräddade. Glassen är också tillverkad där och finns i mängder av olika smaker. Det är inte så ofta man hittar violsmak, så jag brukar beställa den. Glassarna är enorma och man blir mätt av dem.

Utsikt i hamnen

 Efter glassfesten tog vi en liten promenad runt Trossö, ön som Karlskrona centrum ligger på. Vi gick bara en liten del av rundan och passade på att ta fem cacher på vägen.

Dagens chaufför

Nästan alla cacher vi hittade var filmburkar med magnet. Ingen av dem var särskilt svår. Ändå hade jag missat dem förra året. Jag får väl skylla på att jag var nybörjare då. Den första vi hittade var en nano som satt på en låg stolpe mellan skruvar och kedjor. Äldste sonen var dock observant och hittade den.

Alla tre pojkarna på väg mot marinmuseet

 Vi besökte marinmuseet åtminstone utvändigt. En hel del turister fanns det där. Man kunde äta i restaurangen, men vi var fortfarande mätta efter glassen.

Fina skepp

 Åtminstone tre båtar fanns det som man kunde gå ombord på. Ett av dem var ett tremastat skepp. På andra sidan låg en ubåt på land.

Inte långt från gömman

 Vi gick runt byggnaden på trädäcket och kom fram till platsen med gömman. Den hittade vi snabbt. Koordinaterna var bra på alla ställena.

Sjöpiloten passerade

 Flera båtar passerade utanför. Aspöfärjan verkade inte ha så många passagerare den här turen. Marinmuseet ligger på en egen ö, Stumholmen. När vi gått tillbaka till Trossö över bron, traskade vi vidare till färjeläget och hittade den gömman hur lätt som helst.

Samma väg tillbaka

 Sedan återvände vi till bilen och körde hemåt Småland igen. Det blev inte så många cacher på den här turen.  Hemresan gick över Växjö. Den vägen är ganska tråkig och jag blev sömnigare och sömnigare för varje mil. Det hade varit bra med lite stopp på vägen, men vi orkade inte någon av oss.

Blomsterfat

 Vid Ingelstad var jag tvungen att stanna ett tag för att inte somna vid ratten. Den sista kaffeslurken slank ned. Sen åkte vi raka vägen hem. Maken fixade lite fruktsallad till oss. Det smakade gott efter dagens långa tur.

Svenska båtar

Idag blev det en vilodag. Vi skjutsade sonen till stan. Då kom värsta skyfallet. Den andre sonen och jag hann i alla fall inhandla 30 liter jordgubbar som vi måste ta hand om snarast. Det blir gott att plocka fram ur frysen till vintern.

Katrin - 1000 cacher loggade

Till sist måste jag bara gratulera min cachekompis Katrin till 1000 loggade cacher. Själv har jag bara 964, men jag är ju snart framme vid tusen jag också. Det kan vara värt att fira. På söndag är det exakt ett år sedan jag lade ut min första gömma. Det kan man också fira.