Till toppen, till tusen

Regn och små kryp

 Planerna för dagen såg ut att gå i lås. Först städade vi av stora rummet och toaletten. Sen fikade vi, den hemmavarande sonen och jag. Hunden tiggde bullar som vanligt. Dagen var bara barnet och städschemat var avklarat. Då kunde resten av dagen ägnas åt geocaching. Jag hade funderat på en liten utflykt för att försöka logga min tusende cache. Jag ville ju att den skulle vara en speciell cache, inte vilken filmburk i vägskylt som helst. När jag berättade mina planer för sonen, hakade han på. Hunden behövde jag inte fråga. Han är alltid med på noterna. Det finns ett ord som han inte missar - UT!

Runstenen i Hok

 Innan jag kunde logga min tusende måste jag hitta fem andra cacher, en det borde vi kunna fixa på vägen. Det fanns ett antal att välja bland. Vi valde att åka till Vaggeryd och sedan fortsätta mot Hok. Vi stannade vid Holmagölen där det fanns en snygg gömma. Det regnade och himlen var ganska mörk på sina håll. Men vi lyckades för det mesta logga i uppehållsväder. Det blev ytterligare en vid Sandsjöbadet innan vi fortsatte till Hok. Där letade vi upp runstenen. Vi hittade loggboken och jag ristade in mitt nick.

Nytt hjälpmedel

 Det var där turen tog slut. När vi kom till Malmbäck, kom störtregnet. Det fanns två gömmor i lilla Malmbäck. Först satt vi en liten stund i bilen vid fotbollsplanen och väntade ut regnet. Det var en liten bit att gå så vi ville inte rusa ut i hällregn. När det inte slutade direkt, fortsatte vi till den andra gömman. Den fanns vi en handarbetsbod. Tyvärr var den inte öppen. Men vi körde bilen ända fram och spanade. jag fick syn på gömman och sonen offrade sig och hämtade in den i bilen. När den var loggad, återvände vi till den andra gömman. Då hade regnet avtagit lite. Så jag fick offra mig medan de andra väntade i bilen. Det var som tur var ingen svår gömma och snart var jag tillbaka med den 999:e loggen. Nu var det dags att attackera en tusende.

Dagens resmål

 Den utvalda gömman fanns på Smålands och hela södra Sveriges högska punkt, Tomtabacken. Det tyckte jag var en värdig cache för min tusende logg. När vi stannade bilen vid parkeringen, sken dessutom solen.

På väg mot toppen

 Höglandsleden passerar nedanför toppen och vi gick först några hundra meter på den innan vi vek av upp mot toppen. Däruppe fanns ett flertal master och ett utsiktstorn, som från början varit ett spaningstorn. Under kriget spanade man efter fientligt flyg från tornet. Det har varit avstängt tidigare, men är nu renoverat och återinvigdes för två månader sedan.

Den tusende är hittad

 När vi kom upp, började vi givetvis med att leta upp gömman.  Det tog en liten stund för den fanns inte precis intill tornet. men vi hittade den till sist och jag kunde plita ner min tusende logg o loggboken.

Utsikt från Smålands högsta punkt

 Sedan gick vi tillbaka till tornet och klättrade upp i det. Ingen av oss är speciellt förtjust i höjder, men vi klarade av att klättra upp. På marken var utsikten delvis skymd av alla träd, men här uppe såg vi långt bort åt alla håll. Vi såg alla regnskurar som drog in över höglandet. Vi såg solen som sken på andra ställen.

Andra vyer från toppen av Sydsvenska höglandet

 På ett håll skulle man kunna se ända till Taberg, var det sagt. Jag skymtade en topp vid horisonten åt det hållet. Kanske var det Tabergstoppen.

Skogar så långt ögat når

 Mest var det milsvida skogar vi såg. Sydsvenska höglandet är verkligen skogbevuxet. Gården nedanför måste vara den högst belägna i södra delen av landet. Fåren som betade i hagen nedanför såg små ut.

Sonen högst upp i tornet

Damen i tornet

 Vi stannade inte så länge på toppen. Sen kom den svåraste bedriften, att ta sig ner för de branta stegarna. Det fanns två avsatser där trappan svängde. Den allra översta delen hade mycket längre avstånd mellan stegpinnarna än de andra. Sakta men säkert tog vi oss ner på marken igen.

Takko fick inte följa med upp

 Hunden väntade nedanför. Han kunde ju inte klättra i stegar. Han var som vanligt glad när vi återvände. Sedan gick vi tillbaka mot parkeringen. Solen sken, men vi såg mycket mörka moln längre bort, som verkade röra sig mot oss.

Sol hos oss, men regn på väg

På vägen tillbaka mötte vi ett äldre par och pratade lite med dem. De var nyfikna på om vi varit uppe i tornet och tittat på utsikten. Så vi berättade om vår visit på toppen.

Fika under tak

 Nu var vi väl värda en liten fika. Det blev en dricka och en halv sub med kyckling och bacon plus en kexchoklad. Paret kom ganska snabbt tillbaka. De hade ångrat sig och kort därefter började det regna igen. Men då hade vi nästan fikat klart.

Fyrsiffrigt

 Vi körde tillbaka samma väg och passerade då nästa by. Där fanns en gömma som vi kört förbi. På hemvägen stannade vi och loggade den också. Sen fortsatte vi en stund till. Det blev några gömmor till ovanför Hok och några på västra sidan om sjöarna Fängen och Sandsjön. På östra sidan finns en hel rad med gömmor liksom ute på öarna i Fängen, men dem tror jag vi ska ta när vi gör en kanot tur nån gång. Snart är vår kanot lagad. Maken har bara lite kvar att fixa. Flera av dagens gömmor var riktigt roliga. jag visar några utan att avslöja var de hör hemma.

Annorlunda gömma

Annorlunda loggbok

 Det blev totalt 14 loggade burkar på den här turen. Det blev en DNF också. Vi kände oss inte riktigt bekväma på platsen för det fanns en massa mugglare som iakttog oss från sina sommarstugor. Dit får vi nog återvända när det inte är semestertider.

Dagens myst

 En av dagens cacher var en mysteriecache vid ett stenkors i sjökanten. Det var en enkel myst, som vi lätt räknade ut koordinaterna till slutgömman på med hjälp av informationen på skylten vid stenkorset. Sedan fick vi vända bilen och åka tillbaka en liten bit och logga gömman.

Stonehenge mini

Ett annat fornminne fanns mitt i skogen och här hette cachen Stonehenge mini. Det var ett passande namn och en enkel gömma. På vägen dit blev vi sinkade av alla jätteblåbär. Det växte en massa blåbär och stora var dem. Det är klart vi måste smaka. På andra ställen under dagen hade vi plockat goda smultron.

Vätteros

Vid någon av gömmorna, som vi hittade under dagen, fick jag syn på ett litet exemplar av tallörten. Det är en parasitväxt, som saknar klorofyll och lever på andra växter. Den växer i barrskogar och blommar i slutet av sommaren. Det är en lite speciell växt, som jag stött på några gånger förut.

Imorgon åker vi till Kalmar. Då blir det mer geocaching.