Påsklov med häftiga gömställen

Nu har vitsipporna slagit ut ordentligt. Fast än är de inte så många. Jag hoppas det kommer fler så att de täcker marken i stora drivor. Vitsippan är makens favoritblomma. Nån dag till helgen måste vi nog åka till Bestorpasjön. Det är en tradition vi haft ända sedan pojkarna var riktigt små. Där är det gott om vitsippor i hagarna.

Här är nog en bild från en utflykt till Bestorpasjön tagen 1991 för yngste sonen är väl bara några månader gammal. Jag har bilden vid mitt skrivbord.

Blåsipporna har också blivit fler. Nu lyser det blått både här och där på kullen bakom huset. Det går aldrig riktigt att fånga dem på bild.

Blåsipporna sticker upp sina stänglar genom drivorna av torra eklöv. Det är extra roligt när de kommer för där har det inte börjat grönska utan marken är brun och trist. Men idag såg jag buskar som hade börjat grönska när jag var ute och åkte en runda. Det finns hopp om en grönare värld.

Det blev en liten tur idag på denna påsklovsmåndag. Jag ska berätta mer om den sen, men först blir det lite om en nattlig utflykt. I lördags kom det en ny gömma bara en halvmil bort. Det var mörkt, kallt och regnigt, så jag var inte så pigg på att åka på den. Den låg åt bredarydshållet så jag tänkte det fanns flera som gav sig ut. Jag satt just och chattade med Katrin. Jag lade en watch på den och fortsatte vid datorn. Det var egentligen dags att gå och lägga sig, men jag var alldeles klarvaken och kunde omöjligt somna. Hunden ville ut och då märkte jag att regnet hade slutat och det var inte så kallt. Mörkt var det förstås, men det finns ju ficklampor. Så jag laddade GPS och utrustade mig för en nattlig färd västerut för att söka efter Tronen.

Jag hittade till platsen och parkerade vid P-koordinaterna precis innan järnvägsövergången. Sen följde jag stigen mot skogen. Det lyste i husen bredvid. jag trodde nog att cacheägaren bodde i närheten. Han kanske höll utkik efter FTF-jägarna. jag fick krypa genom ett staket och hoppa över ett dike, men sen var det enkelt att hitta till GZ. Där stod tronen mitt i skogen. Sen började det svåra, att hitta loggboken för signering. Det tog en bra stund för mig att lokalisera den. Egentligen var jag rätt ute från början. Det är ofta så, men sen krånglar man till det och letar på andra ställen. Det fanns flera villospår dessutom, men det var bara att leta vidare och till slut hittade jag boken. Då visste jag redan att jag inte skulle vara först. FTF_loggen kom som ett pling på mejlen medan jag letade. 1000sjöar var förstås snabbare, men jag kom som god tvåa.

Så till dagens lilla utflykt. Det finns några gömmor som jag gärna vill besöka. En del av dem är det en bit att gå till. En av dem är Stora Marebo. Det är ett torpställe utanför Gnosjö. Sådana platser har jag en förkärlek för. Idag åkte jag dit. Hemma regnade det, men ju närmare jag kom desto soligare och finare blev det. De gråtunga molnen byttes i ljusare och gladare varianter. Jag missade först skogvägen jag skulle svänga in på och fick vända tillbaka. Sen gick det bra och jag hittade fram till parkeringskoordinaterna. Där fanns både grillplats och en barack på hjul. Det var väl jägarna som ställt dit den som raststuga. Jag fortsatte in på skogsvägen. Först var där väldigt blött och geggig men det var bara där. Resten av vägen var torr och fin.

Efter några hundra meters promenad kom jag fram till torpruinen och hittade skylten som visade var huset hade funnits. Nu fanns bara en del stenar kvar från husgrunden. Som vanligt funderar man på hur det kunde ha varit att bo här, vilket liv torparna hade fick leva och hur de brukade den magra jorden ända in på 1900-talets början.

Gömman hade en bra hint som gjorde att jag genast kunde spana in rätt ställe. Den var lättloggad och det är bra när man fått gå en bit in i skogen. Då vill man helst inte DNF:a.

Skogsvägen fortsatte förbi torpet. 600-700 m längre bort fanns en gammal gömma. Det var väl lika bra att försöka leta upp den också. Den låg på en ås mellan två sjöar och kallades Sjöarps Secret. Det fanns en väg uppe på åsen som ledde nästan ända fram till gömman.

Först fick jag syn på den vänstra sjön och lite längre fram såg jag även den högra. Gömman skulle vara lite svårare att hitta och hade kanske flyttats. Jag klättrade nerför den branta slänten och spanade uppåt.

Då såg jag glassburken på långt håll. Loggboken var sen 2007 då gömman lades ut. Det var ingen ordning bland loggarna så jag skrev på en ledig plats. Sedan återställde jag gömman och traskade tillbaka utan att möta en enda person. Det fanns spår efter hästar på skogsvägen så det fanns nog folk som nyttjade området. Om jag fortsatt kanske jag hade kommit fram till Sjöarp, som ligger strax utanför Gnosjö. Jag behövde ju hämta bilen så därför blev det samma väg tillbaka. Promenaden hade gjort mig hungrig så jag åkte in till Willys och köpte lite energipåfyllning som jag åt upp i bilen på parkeringen.

En riktigt spännande gömma, som jag väldigt gärna ville besöka, var The Hiding Place. Jag träffade ju aquila_sw i söndags och då pratade vi om den. Det är han som är CO. Jag hittade avtagsvägen in till parkeringen och ställde bilen för att gå mot gömman. Det fanns en waypoint vid stigen som skulle leda nästan ända fram. Första biten hade de kört med skogmaskiner och där var det djupa vattenfyllda hål. Men marken var beströdd av granris så det gick att ta sig fram.

Sen övergick marken till att vara täckt av mjuk, grön mossa. Jag kom in i en riktig trollskog med mossklädda stenar. Stigen gick nedanför en hög klippvägg och den sluttade uppför. Det fanns många täta höjdkurvor på kartan och de fick jag korsa för att komma upp till jättens grotta.

Sista biten fick jag använda både händer och fötter så jag hängde min väska i ett träd. Den hade bara varit i vägen. Det räckte med fickorna för pennan och kameran. GPS.en hade jag i handen.

Jag klättrade upp till en klipphylla och där hittade jag ingången till grottan. Sen fick jag hiva mig upp så att jag kunde komma in i den.

Det fanns en reservutgång, men den var bra för de riktigt smala. Där hade jag nog inte lyckats klämma mig ut.

I taket fanns ett takfönster. I loggarna kunde man läsa att en tidigare besökare hade tagit sig in den vägen eftersom han kom uppifrån i stället för nerifrån som jag gjorde. Det kunde inte ha varit lätt.

Burken hittades ganska enkelt och loggboken signerades. Det här var också en gammal gömma från 2007, till och med äldre än den förra. Jag lade tillbaka burken på samma ställe och tog mig sedan ner samma väg.

Det var en fantastisk plats jag fick uppleva. Det var också rätt dag att komma hit medan solen sken och inga mygg hade kläckts. Klippväggen var brant och stenblocken stora och imponerande.

Det var ett naturreservat även om jag aldrig såg någon skylt om det. Det fanns gamla boträd med stora hål. Fåglarna kvittrade hela dagen. De var nog lika glada för solskenet som jag. Efter strapatserna behövde jag lite dricka och en banan så jag orkade gå tillbaka.

Jag gick väl i stort sett samma väg som på ditvägen. Lit snett irrar man ju ibland men jag hittade tillbaka. Det var skönt att gå på den mossbevuxna stigen. det fanns gott om olika sorters mossa och även lummer, så detta är e plats väl värd att bevara och besöka.

Bilen stod kvar vid den stora grothögen. Där hade man en vid utsikt över skogarna. Här hade skogsmaskinerna gjort sitt jobb. Den här delen av skogen stod i skarp kontrast till trollskogen jag nyss besökt. Det kommer dröja länge innan den här skogen återhämtat sig, om den nånsin gör det.

Detta blev den sista gömman för dagen. Nu tyckte jag att det räckte och körde hemåt över High Chaparall. Inte visste jag då att Anna-Lena varit i de trakterna och geocachat samma dag, men vi var nog inte där samtidigt. På onsdag ska vi träffas och geocacha ihop med Katrin. Jag åkte hem och bakade bullar. det var längesen vi hade färska hembakta bullar. Det blev både vaniljgifflar och kanellängder. Vi provsmakade några och de var goda. De passade bra som avslutning på den här lovdagen.