Provpromenad på Blå Rundan

En helt underbar helg har vi haft. Naturen har tagit stora skutt framåt mot sommaren. Sommarvärmen har livat upp både växter och människor. Min lilla magnoliabuske hade slagit ut sina stora vita blommor. Så många blommor har jag nog aldrig haft på en gång. Den verkar visst trivas här i Rannäs. 

Igår hann vi med en hel del. Först kunde vi äntligen skifta hjul på bilarna så vi slapp köra olagligt. Maken skruvade och jag bar däck. Sen åkte vi till stan och handlade en del nödvändigheter. Medan maken klöv lite ved, grillade jag några grillbitar, ugnsrostade lite rotfrukter och blandade till en sweetchilisås. Enkelt men gott särskilt när man sitter ute på den soliga altanen och njuter. 

Framåt den sena eftermiddagen tog vi hunden med oss och åkte en liten bit söderut. Vi parkerade vid Torskinge kyrka. Sen följde vi den blåmarkerade vandringsleden, som vi sett men aldrig tidigare vandrat. Först blev det en liten bit på den belagda torskingevägen.

Sen skulle vi vikit av uppför sluttningen under bokarnas skugga, men vi hittade inte de blå duttarna på träden så vi gick lite för långt. Hunden och jag gick tillbaka en liten bit och då såg vi några blå märken på träden. Det fanns en stig att följa. Maken fortsatte på vägen, men vi ropade på honom så han kom upp till oss längre fram.

Det är så vackert i bokskogarna som just har slagit ut. Än har inte lövverket brett ut sig till ett täckande tak, så än är det ljust och luftigt. Det fanns gott om torra lövdrivor på marken.

Vi kom upp till en skylt som talade om att här var den bästa utsikten. Vid klart väder ska man kunna se till Bolmen och det gjorde vi faktiskt. Ute på åkern lär det ha funnits ett röse som kallades Gummarps spis. Sägnerna säger att det har funnits ruiner efter forntida byggnader där. Det kanske var en kultplats. En annan sägen säger att här fanns en gjutugn där man göt kyrkklockorna till Torskinge kyrka. Röset är borta men de stora bokarna vid åkerkanten lär vara väldigt gamla.

Vi fortsatte vandringen länga den blå stigen och kom till en gammal hålväg. Dessa vägar bildades där man red nerför sluttningar. Vatten tog sedan med sig den jord och de stenar hästarna rev upp så att det bildades en hålväg. Vi följde den nedåt men det skulle vi inte gjort. Blå leden fortsatte längre upp så vi fick gå tillbaka.

På ett av träden växte flera tickor under varandra. Det såg riktigt häftigt ut med flera tickor som stack ut som balkonger på ett höghus.

Vitsipporna blommade för fullt i hagarna vi passerade. De täckte marken som vita drivor och lyste i solskenet. Det var så vackert. Vitsippan är makens favoritblomma. Här kunde han njuta för fullt.

Gräset frodades och blev allt grönare. Björkarna hade musöron och skimrade i ljusgrönt. En stor blommande lönn lyste i gulgrönt. Om vi hade gått lite närmare, hade vi säkert hört surret från insekterna bland lönnblommorna.

Vi såg lämningar efter husgrunder på avstånd. Där fanns en torpskylt men vi var en bit ifrån så vi kunde inte läsa. Men vi vet ju att i de här trakterna har det bott folk länge som odlat marken.

Så småningom kom vi ner till Liljenäsvägen. Där kunde man välja att gå en lite längre tur ner till Vitarör eller ta den kortare vägen tillbaka. Vi valde den längre. Vitarör har jag ju besökt tidigare under en FTF-jakt. Så mycket jakt blev det väl inte. Jag var ganska ensam på den i vintras, men jag loggade burken när den kom. "Kiltmannen" studerade berättelsen om Vitarör.

Burken fanns kvar och mitt namn stod fortfarande överst. Nu fanns det fler namn på listan. Jag hade ju berättat för maken om den här platsen så han ville gärna se den. Den såg lite annorlunda ut nu mot i vintras. Stenröset var det inte mycket kvar av. Det lär ha hamnat som vägfyllnad när de byggde den nya vägen till Liljenäs.

Vi fortsatte efter de blå markeringarna nerför sluttningen. Det var därifrån jag kom i vintras över hygget. Det var inte lättare nu när snön var borta och allt ris låg fullt synligt. Men vi kom ner och kunde fortsätta på skogsvägen ut till Liljenäsvägen. Där hittade vi en stor sten och några stubbar som passade bra att duka upp vårt fika på.

Det var en lätt och behaglig vandring egentligen, men vätska behöver man.Vi hade både vatten och kaffe med oss. Hunden ville ha lite vatten också.

Därifrån gick vi norrut igen och kom tillbaka till vägskälet där vi valde den längre rundan. Nu gick vi in på den gamla Liljenäsvägen som gick lite väster om den nya. Jag kände igen mig på ett ställe. Där var jag bara för en månad sedan och FTF:ade en annan gömma. Det var den som kompletterade hela min kalender. Platsen såg annorlunda ut med all nyutslagen grönska.

Vi följde den gamla sträckningen genom skogen. Här i skuggan under träden blommade harsyran. Det var kanske här jag kom åt någon av knapparna eller rattarna på kameran så att inställningarna ändrades. Härefter blev bilderna lite softade och färgerna lite intensivare.

Den gamla vägen förde oss till Mattlabackarna. Det är också ett gammalt spännande ställe. Där finns en äldre cache som heter just Mattlabackarna. Det var den tredje cachen jag hittade för snart tre år sedan.

Det var vackert så här års vid Mattlabackarna. Vitsipporna bredde ut sig och ormbunkar rullade ut sina stjälkar.

Under de stora ekarna var det en vit matta av blommor. De syns knappt på bilden men det är så otroligt vackert i verkligheten.

Nu kom vi ut på vägen som går från Torskinge till Slättö Sand. Här finns en gammal informationsskylt, men den hade nog behövt förnyas. Det var solblekt och gul. Hela leden skulle behöva förnyas lite. På vissa ställen var det glest mellan markeringarna. Här kunde sättas upp stolpar som tydligare utmärkte vandringsleden som man gjort på många andra ställen.

Nu var vi nästan tillbaka vid kyrkan. Det var bara en liten bit att gå på vägen sedan skymtade vi bilen på parkeringen. Det var skönt att komma tillbaka, men det var en härlig promenad vi fick. 1000sjöar har ju aviserat cachesläpp här i slutet av månaden. Det ser vi fram emot. De lär redan vara på plats. Jag tänker inte avslöja här om jag hittade någon av burkarna, men jag kan säga så mycket att jag inte loggade några FTF:er. Det hade inte varit lönt då CO hotat med att radera alla förtida loggar. Vi har i alla fall en fin runda att se fram emot, när den väl släpps.

Idag var vi i missionskyrkan på gudstjänst på förmiddagen. Några av de yngre förmågorna ledde lovsången. Bert Axklo predikade. Efteråt var det sopplunch. Det fanns många olika soppor att välja bland. Jag provade två olika och de var båda goda.

Senare i eftermiddags satt jag en stund ute på altanen. Jag brukar inte sitta och sola, men det var skönt att bara vara. Lite glass i värmen och sen kaffe satt bra. Hunden njöt också av solen och värmen. Framåt kvällen tog jag bilen till några av mina gömmor för lite service. Den ena har jag haft inne för torkning av loggbok. Nu placerade jag ut den igen. Den andra kollade jag upp efter larm om att den blivit begravd under en nygjord väg. Jag kunde konstatera att så nog var fallet. Jag fick avaktivera den och så får jag lägga ut en ny burk senare.

Det händer så mycket nu i naturen. Egentligen vill man ju inte jobba de närmaste veckorna. I stället är det fullt upp på jobbet. Nu ska vi avsluta alla nationella prov. Imorgon ska jag bara syssla med muntliga delen av engelskaprovet. Sen är det bara två dagar till att jobba den kommande veckan. Så nästa helg blir lång.

Jag gick en fotorunda i trädgården. Då upptäckte jag att smörbollarna vid husknuten snart slår ut. Bollarna börjar övergå i gult. Vid den andra knuten har doftolvonet också slagit ut och det fyller luften med sin härliga doft. Jag önskar man kunde spara den, men vissa saker går inte att spara mer än som minnen. Det är i alla fall tur att de återkommer varje vår.