Öland - Alvaret

Efter Orkideeventet vid Gråborgs rastplats fortsatte vi färden på Öland. I närheten upptäckte jag att det fanns en damm med röda näckrosor. De blommade förstås inte nu, men gömman Nymphaea alba f. rosea finns ju där året om. Det var en enkel gömma som snabbt kunde loggas. Här blir nog riktigt vackert när den röda näckrosen blommar. Då får jag väl titta på mina egna i dammen därhemma.

Det mest typiska för Öland är väl ändå Alvaret, denna karga kalkstenshed som ger en sådan blomsterprakt och huserar så många underbara fåglar och andra varelser. Det upptar en stor yta mitt på ön. Vi tog oss ut hit mitt på Alvaret efter ett tips från captiva. Här skulle finnas en alldeles speciell damm.

Man fick gå en bra bit för att komma till dammen. Vi valde den södra parkeringen och gick sedan på Ölandsleden ca 1,5 km.

Här lyste det mellan kalkstenarna av röd fetknopp och gul fingerört. På alvaret är jordlagret bara några centimeter och ibland syns berggrundens kalkstenar.

Solen sken fortfarande till och från, men molnen hade börjat att flocka ihop sig i stora sjok. Det var vacker utsikt och man såg långt över alvaret. Det finns träd på alvaret men de är små och vindpinade. Enbuskarna trivs men de blir inte heller så höga.

När det regnar blir det gärna blött på alvaret. I sänkorna var det rejält fuktigt, men på vägen hade lerat torkat ut. Här och där samlar sig vattnet i dammar och ibland finns det små källor. Fåglarna sjöng och vi såg även en stor havsörn som seglade över skogsdungen framför oss. Det var spännande att följa den när den gick ner för landning bakom några träd.

Överallt ser man dessa låga kalkstensmurar. På andra sidan om denna mur blir det säkert gott om smultron lite längre fram för här blommade det för fullt.

Vi kom fram till den omtalade dammen. Den var inte så stor som man kunde tro, men den lär aldrig torka ut även om det är torra somrar. Den är nog djupare än man tror.

Det fanns några andra intresserade besökare på plats när vi kom fram. De spanade ut i vattnet. Takko fick stanna bunden vid en buske. Sen anslöt vi oss till spanarna.

Där långt ute fanns ett stim av guldfiskar. I denna damm finns en massa guldfiskar. Ingen vet hur de har kommit hit, men de har funnits här sedan 1950-talet. Förmodligen har någon planterat ut dem här och de överlever. Sonen, som är biolog, påstår annars att fåglar kan ta med fiskägg och släppa dem på andra ställen. Det kanske är så det gått till.

De var inte lätta att fotografera. Det blänkte mest i vattnet så jag lånar en bild från cachesidan. För det finns förstås en geocache här. Den heter Guldfisken och berättar om den här dammen. Gömman fanns en bit ifrån själva dammen och var inte så svår att hitta.

Även här hittade jag vackra blommor som majvivor. Trots att alvaret är ett kargt landskapet är det ganska färgglatt.

Många växter blommar ju senare. Tätörten visade sina trekantiga ljusgröna blad men blomman kommer inte än. Jag tror också jag såg blad från guckusko. Den orkidéen blommar i juni-juli.

En av de blommor som jag blev mest glad över att se var kattfoten. Här fanns mattor med kattfot och den är inte så vanlig annars. När jag var liten fanns den hemma på vägkanterna. Nu har den försvunnit, men så sköts inte vägarna längre på samma sätt.

Denna blå blomma, har jag lyckats luska ut, heter Bergskrabba. Den hade jag inte hört talas om innan. Det fanns ganska gott om den här.

Vi gick samma väg tillbaka till bilen. Ängarna i närheten av den lilla sjön/dammen vi såg på vägen till guldfiskarna var översållad med mandelblom som vajade i vinden.

Närmare gårdarna var ängarna bevuxna med gullvivor och Sankte Pers nycklar. Här är det kanske lite mera näring för växtligheten.

Vi kom tillbaka till bilen och körde sedan ut till den östra vägen igen. En bit söderut hamnade vi hos Sveriges Ornitologiska förening som hade öppet hus. Här var det utsikt över Östersjön.

Man kunde studera fågelholkar i alla olika modeller, prova kikare och tubkikare av flera olika fabrikat. Bokbutiken var öppen och där fanns mycket turistprylar och böcker om fåglar och om Ölands natur. Det fanns mycket intressant att titta på. Många ornitologer verkade ha kommit för att både titta och handla.

Vi handlade bara en dricka och en glass för vi var lite svettiga och törstiga efter promenaden på alvaret. Sen fortsatte vi lite längre söderut innan vi svängde mot Mörbylånga för att återigen korsa Stora alvaret.

Mitt på Stora Alvaret finns en Earthcache som heter just Alvaret. Den var inte svår att logga. Givetvis skulle man läsa på om alvaret i beskrivningen, men uppgifterna var två. Den ena var frivillig och det var att ta ett foto av sig själv framför stättan. Maken fick agera fotograf.

Den andra uppgiften var att göra en skiss av alvaret just här. Det kunde vara en enkel pennteckning på ett block. Jag hade först tänkt ta med skissblocket och akvarellfärgerna, men det glömde jag. Dessutom kanske inte maken och hunden ville vänta på mig om jag satte mig att skissa. Jag löste problemet genom att använda en app i mobilen. Det finns ju appar som kan göra om foton till skisser. Jag använde InstaCartoon.

Nu var vi ganska trötta och nöjda med vår resa så vi vände hemåt. Först kom vi fram till Mörbylånga där vi svängde norrut mot Färjestaden.

Alvaret följde oss på högersidan hela vägen. Till vänster hade vi ibland utsikt mot Kalmar sund. Nu hade molnen tätnat och vi räknade med att möta regnet på färden genom Småland. Så blev det också.

Vårt sista öländska stopp blev inte så långt från brofästet. Där fanns Barnens TB-hotell och jag hade svarat rätt på barnfrågorna så jag hade koordinaterna till hotellet. Maken stannade bilen och han och hunden väntade medan jag lubbade bort till gömman.

Där framme hittade jag en kul gömma. Jag lyckades lista ut hur man tog sig in i den och kunde strax logga den. Jag tog med en ensam drake som hängde där. Annars lämnade jag bara min signatur. Alla andra resekryp lämnade jag av vid eventet. När jag hade stängt och låst, skyndade jag tillbaka till de andra som satt och sov i bilen.

Sen lämnade vi solens och vindarnas ö för den här gången. Det finns mycket kvar att se och många gömmor att logga så jag kanske snart återkommer. Bilen rullade snabbt hemåt. Vi kontaktade sonen i Växjö och stannade till där för en kopp te och lite prat med honom.

Efter någon timme fortsatte hemresan och vi var hemma vid niotiden. Takko var trött efter dagens alla rundor och av alla intryck han fått. Han sov gott i baksätet. Vi var också trötta och nöjda med tvådagarsutflykten till Öland. Men det var skönt att det var en ledig dag till innan jobbet börjar igen.