Rekreation

Rekreation borde betyda återskapelse. Det är väl det som det handlar om - att hitta tillbaka till ursprunget, att återfå kraften och orken, att ladda batterierna igen. Man skulle kanske kunna säga att hela naturen återskapas varje vår. Det är det vi upplever just nu.

Vad vi menar vara rekreation växlar säkert från person till person. Här är vi olika som på så många andra områden livet. Det som för en är skön rekreation är ansträngande och jobbigt för en annan. Detta kanske kan förklara det som jag var med om igår fredag. Då fick jag höra att det fanns de som hade synpunkter på vad jag gör på min fritid. Det fanns åtminstone en som tycker att jag borde lägga allt krut på jobbet i stället för att ge mig ut i skogen och geocacha. Sorry, det kommer jag inte att göra. Ingen borde behöva lägga allt sitt krut, all sin energi, på jobbet. Det tror jag inte ens denna person gör. Det måste finnas energi kvar att göra andra saker än att bara äta och sova, när man är hemma.

Jag fick också höra att mina skogsturer och geocachingrundor gör mig sjuk. Det är sant att jag blir förkyld och får feber ibland, ja, till och med ganska ofta. Då brukar jag stanna hemma. Men jag tror inte att det är skogen, den friska luften eller mina geocachingrundor som gör mig förkyld. Om man är rätt klädd, håller sig varm och torr, kan man vara ute i regn och kyla utan att bli sjuk. Jag vet hur jag ska klä mig och jag har rätt utrustning. Inte heller stressar jag utan jag tar det ganska lugnt nuförtiden när jag är ute.

Förkylning orsakas av virus. De som smittar mig med virus är människor jag möter. Om man som jag har ett nedsatt immunförsvar på grund av vad läkarna kallar en grundsjukdom, blir man lättare utsatt för virusangrepp som man inte klarar av utan får feber. I så fall vore det kanske bättre att undvika människor, inte att undvika att vara i naturen. Jag kanske skulle sluta gå till jobbet i stället, men så fungerar det ju inte i vårt samhälle.

Sen jag fick min diagnos för drygt tre år sedan har jag fått förändra en hel del i mitt liv. Idag får jag tänka mig för innan jag går på samlingar med mycket folk. Det händer att jag avstår från en gudstjänst i kyrkan, om jag tror att det kommer mycket folk, därför att jag inte vill bli smittad. Jag väljer hellre de små samlingarna. Det är också många gånger jag fått avstå från att träffa kompisar, särskilt i förkylningstider. Jag har ständigt svullna luftrör och ökad slembildning. Man kan säga att jag känner av förkylningssymptomen hela tiden. Det har jag gjort sedan i slutet av augusti, ett tag efter att skolan börjat. Det är där jag dagligen utsätts för virus. Där möter jag 80-100 personer varje dag. Det är alltid några som bär på virus. Mina önskemål om att få jobba i färre klasser har inte beaktats hittills i alla fall.

Att vara ute i skog och mark är däremot något som ger mig krafterna tillbaka, som hjälper mig att ladda mina batterier, att rekreera mig. Jag träffar gärna trevliga människor också, men helst några åt gången. Jag lyssnar gärna på musik, jag läser gärna böcker, jag löser korsord och andra klurigheter, jag tittar gärna på film. Allt detta kan också vara inspirerande och avkopplande. Dessutom gillar jag att geocacha för det involverar mycket av det som är positivt för mig. Därför kommer jag att fortsätta med det. Andra kanske vill spela golf eller shoppa, spela spel eller äta oxfilé och dricka vin. Det får de gärna göra för mig och jag förväntar mig samma öppenhet och tolerans från andra.

Jag brukar inte skriva så mycket om min sjukdom. För er som vill veta mer om den så finns det bra information här. Ni som inte gillar att läsa om mina skogsturer eller om geocaching kan sluta läsa nu. Resten handlar mest om det.

När jag kom hem efter jobbet på fredagseftermiddagen, kände jag att jag behövde komma ut och röra på mig lite. Jag hade suttit och rättat nationella prov en bra stund efter att min vanliga arbetstid tagit slut. Nu är alla delar rättade och kvar är bara tre grupper med den muntliga delen. Efter en hundrunda packade jag väskan och bytte till stövlar och regnkläder. Det kunde ju komma en skur och det kunde vara lite blött på platsen dit jag tänkt mig.

Medan jag låg sjuk kom det en ny runda med geocacher runt Havsjön. Vandringsleden runt sjön har rustats upp och 1000sjöar har lagt ut ett antal roliga gömmor längs leden. Först letade jag upp första steget till en letterbox. Sen parkerade jag vid badplatsen i Anneberg och fortsatte längs leden till fots. leden är så ny att inga informationsskyltar kommit på plats än.

Närmast vägen är Havsjön ganska igenvuxen men det var vackert med den gröna vassen och den rostbruna porsen. Jag följde stigen som var lätt att gå på. Här och där vid blöta passager fanns det en nygjord spång. Den första cachen jag loggade var Toppencachen. Den var riktigt rolig.

Stigen följde Havsjöns strand. Det blåste lite från sjön och vattnet krusades på ytan. Regnet hängde i luften men det kom inte så många droppar. Här såg det nästan ut som om en sköldpadda var på väg ut i vattnet.

Vid vindskyddet tänkte jag stanna och äta min medhavda matsäck. Dessutom tänkte jag vänta tills regnskuren passerat, men det slutade stänka rätt snabbt. Jag blev nog blötare av den pysande Lokaflaskan än av regnet. En fin gömma fanns det också i närheten.

Ute på sjön simmade en ensam lom omkring. Annars såg jag inte så många fåglar vid Havsjön. Lommen höll sig en bit ut och verkade bara guppa på vattnet.

Gömmorna fanns oftast inte direkt vid stigen utan man fick vika av en liten bit in i skogen. Letterboxen var nästa gömma som jag loggade. Här fick jag runda en kulle och gå en bit i spåret efter skogsmaskinerna, men gömman hittades.

På marken lyste björnmossans sporkapslar. Själva kapseln är grön men skaftet är rött. Det är vackra färger tillsammans.

Utsikten hette nästa gömma och den vaktades av dessa båda väktare. jag tog mig förbi dem och upp på kullen där gömman fanns.

Där uppifrån hade man fin utsikt inte bara över Havsjön utan också över Tovarydssjön som ligger innanför Havsjön.

Mellan sjöarna finns en ny bro där man kan ta sig över till andra sidan. Den gamla bron har jag sett vid tidigare besök här. Den skulle jag aldrig ha satt min fot på, men den här nya var stadig.

På andra sidan kände jag igen mig. Här har funnits en klurig gömma som numera är arkiverad. Den var Katrin och jag först  med att logga efter ett intensivt letande i regnovädret. Men det är tre år sedan. Nu förde GPS:en mig lite längre bort till ett jättestort flyttblock. Här fanns en annar riktigt rolig gömma. Jag skrattade gott medan jag loggade Tupp eller höna?

Sen vände jag tillbaka ner mot leden igen, men först skulle jag ta mig till sumpskogen. Det var lite blött i markerna men jag hade ju stövlarna på mig så jag höll mig torr. Dessutom lyckades jag hoppa från tuva till tuva där det behövdes. Gömman i sumpskogen tog ett tag att hitta trots att jag hade gissat rätt på modellen. När jag väl hittade den, var det lite knepigt att få fram den. Den satt rätt hårt men jag hade väl både rätt redskap och rätt handlag för snart fick jag fram loggremsan och kunde signera den.

Det blev den sista gömman jag loggade den här dagen. Jag följde stigen längs Havsjön tillbaka ut mot vägen. Här växte det pors men inte alls så rikligt som vid mitt förra besök. Då hängde porsens grenar över den dåvarande spången. Takko var med och han försvann under porsen som då doftade starkt. Nu hade man kapat den men den kommer nog igen.

Den nya spången var fin och enkel att följa, Det fanns två gömmor till, en myst och en multi. Jag började känna mig lite trött efter vandringen och fötterna värkte så jag funderade på att spara de båda cacherna. När jag kom på att jag glömde måttbandet hemma, var saken klar. Till multin behöver man ett måttband. Jag kanske kan vänta till midsommartid att logga den. Då finns det säkert blommande linneor i närheten, Åtminstone fanns det för ett par år sedan.

Jag tog mig ut på vägen och följde den tillbaka till bilen. Solen sken nu och höll på att dala bakom trädtopparna på andra sidan Annebergssjön. Mysten sparade jag också. Första delen hade jag löst hemma och hittat en rimlig plats. Jag var dit och kikade på de efterfdrågade objekten. Jag till och med räknade ut vare nästa steg fanns och det verkade rimligt även det. Men där stannade jag. Nu var det dags att åka hem.

På lördagsmorgonen åkte maken iväg på kanothajk med tonåringarna. Han kommer inte hem förrän imorgon. Hunden och jag var själva hemma. Vi tog det väldigt lugnt och vilade mest. Jag åt lite soppa till middag. Sen tänkte jag ta med mig hunden på en runda. Jag hade inte bestämt mig för riktigt vart men så kom det en ny cache en bra bit hemifrån. Men den låg inte så långt från en av mina gömmor som jag hade tänkt åka till och byta ut upphängningsanordningen på. Så då laddade jag min GPS med de nya koordinaterna. UV-scouterna har sin hajk nere vid Rannäsasjön. Innan vi hann åka kom några av patrullerna och stannade på vår veranda. Där fanns nämligen en kontroll i spårningen som de var ute på.

Hunden och jag åkte på vägar som blev allt mindre och mindre. I de här trakterna hade jag aldrig varit och inte hade jag kommit dit om det inte funnits en gömma där. Det var en dansk geocachare som lagt ut gömman vid sitt sommarställe, förmodar jag. Det var en enkel burk i en stenmur, inte precis ett favoritställe att leta på. Jag trodde väl inte att jag skulle bli först på den, men när jag vecklade ut pappret var det blankt och tomt. Då fick fick jag alltså en FTF även den här månaden. Det var den 24:e månaden i rad.

Platsen hette Viken. Vi stannade inte så länge där utan fortsatte vår färd söderut. Vi stannade till vid min gömma och fixade till den.

Jag kunde behöva lite fler favvopoäng att dela ut till de fina gömmorna vid Havsjön. Ett sätt att få många loggar, som ger många nya poäng att dela ut, är att åka en powertrail. Det har jag gjort några gånger. Hunden har varit med en gång förut. Det är några år sedan och då var en del av trailerna dåligt underhållna. Nu har de rustats upp och övertagits av andra. Vi åkte en del av den trailen då men några sträckor finns kvar att logga. Idag tog vi en tur genom bokskogarna.

Gömmorna längs trailen är inte så märkvärdiga. Det brukar vara petrör gömda under stenar eller nedstuckna intill träd eller stolpar. De är enkla att hitta. Vi avstod från ett par av den eftersom det inte fanns något bra ställe att stanna på. Dessutom hoppade vi över en som satt högt uppe i ett träd. Just då regnade det. Annars kunde jag tagit fram stegen. Ett trettiotal burkar hann vi logga innan vi vände hemåt igen.

Här hemma blev det en äggmacka till kvällsmat. Det var skönt att komma hem efter en trevlig service- och rekreationsrunda.