Den här tiden på året önskar jag att jag hade lite mer ork i kroppen. Det finns så mycket att göra och att uppleva just nu, men den här tanten är så trött ibland att inget blir gjort. Korta promenader med hunden måste jag i alla fall ta. Annars protesterar han.
Ibland kan man känna sig lite tilltufsad. Livet ger oss törnar och vi knuffas framåt av en hårdhänt hand. Det är inte alltid så smidigt att ta en promenad med hunden. Framför allt inte när vi möter andra aggressiva hanhundar. Det brukar gå bra för det mesta, men igår hamnade jag emellan två uppretade hanhundar. Den ena var min, men det var den andre som gjorde ett utfall mot oss. Ingen av hundarna blev skadad för jag lyckades hålla dem ifrån varandra, men jag fick ett bett i vaden som blödde rätt bra. Nu är jag bara lite stel och har ett stort blåmärke mitt på vaden. Det är inte det man önskar sig när säsongen för bara ben närmar sig.
På lördagseftermiddagen anordnades ett familjerally av några i missionskyrkan. Maken var utplacerad på en kontroll längs vägen. Jag valde att åka direkt till målet vid sommarhemmet i Fänestad. Där serverades hamburgare och kaffe.
Det hela avslutades med en rallygudstjänst. Vi sjöng några sånger ackompanjerade på gitarr. Solen kom fram lite bakom molnen men skymdes av lövverket så det var lite kyligt i luften.
Vi fick hålla värmen genom att göra rörelser till sångerna. Vi satt ute på verandran på sommarhemmet.
Plötsligt kommer det en bil och sladdar fram i full fart på den lilla grusvägen till sommarhemmet. Det var en äkta rallyförare från Skillingaryd som gästade oss. Pastorn intervjuade honom och flätade in intervjun i sin rallypredikan. De pratade om skyddsutrustningen, om den smala vägen och om ljuset på vägen. Det finns många jämförelser att dra med olika bibelord.
Samlingen avslutades sen med prisutdelning. Alla deltagare fick dela på priserna, men vi som inte varit med blev förstås utan. Sen åkte vi hem till värmen i huset. Trots att vi nu går in i sommarmånaderna kan man väl knappast kalla detta för sommar. Medeltemperaturen är knappast över tio grader än.
På söndagen, mors dag, vilade jag ännu mer. Maken fixade middag, stekt torsk med potatismos. Hunden drog ut mig på en promenad, men mer blev det inte gjort.
Längs vägkanten blommar smörblommorna...
...och hundkäxen.
Uppe skogen blåser det inte lika mycket som på de öppna fälten.
Blåbärsriset har blommor...
...och lingonriset likaså.
Tiden går fort och det är mindre än två veckor till skolavslutningen i kyrkan. Först har vi en hel vecka på oss att avsluta alla projekt och alla arbetsområden. Sista veckan brukar det mest bli städning och lite annat trevligt innan vi önskar varandra glad sommar. Jag hoppas bara att vi vet lite mer om hur höstterminen ska se ut innan vi skiljs åt. Vi vet att några kollegor inte kommer tillbaka, men det kommer några nya i stället.
Livet går vidare. Vi möter förändringar och nya utmaningar varje dag. Nu gäller det bara att samla kraft nästa veckas utmaningar.
Aj, det där med benet! Hoppas att du piggnar till när det blir sommar! Hoppas att det blir läge för oss att ge oss ut på en dagstur någon gång i juni. Bilder tar du lika fina med din lille behändiga kamera, som jag gör med min otympliga. Avundsjuk är jag allt lite, du har din starka tro och en tillhörighet i en församling. Det är en styrka! Ha det så gott du kan under de sista dagarna. Vi slutar nästa onsdag... men innan des ska vi ha TVÅ friluftsdagar. Hoppas att vädret vill att vi ska ha det också!
SvaraRadera