I syrenernas tid

Idag kan man väl säga att vi hade den första sommardagen. Det var soligt och ganska varmt, inte kallt och blåsigt som hittills. När jag kom hem, blev det både en hundrunda och en trädgårdsrunda. Syrenerna har slagit ut och fyller trädgården med sin underbara doft. Det är synd att man inte kan spara dofterna. De går fort över, men bilderna finns kvar och dem kan man njuta av ett bra tag.

I portalen blandar sig klematisen med syrenernas klasar. Det är vackert även om färgerna kanske inte matchar så väl.

Det är ett bra tag sedan jag inhandlade lite sommarväxter att plantera i krukor och amplar, men det har inte blivit av att de kommit på plats. Antingen har det ösregnat eller så har det blåst full storm. Idag var en perfekt dag att ta sig an några av krukorna. Amplarna fick ny jord och nya växter. De hänger på verandan och sprider lite glädje när man går förbi.

Det fanns lite mer ork kvar, när amplarna var på plats. Jag började gräva och rensa lite i en rabatt. Mina rabatter har försummats de senaste åren mest beroende på att jag får sån värk i handleden när jag jobbar i trädgården. Jag tappade nästan all lust att jobba i trädgården när jag bröt armern för fyra år sedan. Lite börjar den väl komma tillbaka, men jag ska ta det riktigt lugnt och har valt ut två rabatter att starta med utöver krukorna. De vita fyllda aklejorna sprider sig trots att ingen bryr sig om dem. Hunden var med mig ett tag men han tröttnade och fick gå in i stället.

I gräsmattan hittade jag en förrymd minipensé. De brukar kunna fröa av sig lite här och där. Jag har nog haft några plantor i krukor för ett antal år sedan.

Bondpionerna har stora kompakta knoppar nu. Man kan ana att blomman finns därinne och bara väntar på att veckla ut sig.

Inne bland buskarna vid husknuten tittar de stora lilla alliumbollarna fram. De har inte heller riktigt slagit ut, men de är på gång.

Vid dammen har de purpursvarta aklejorna ockuperat en liten springa mellan plattorna. De behöver inte mycket plats för att kunna växa och blomma. De står så vackert mot de gröna ormbunkarna i bakgrunden. De har också spridit sig.

Dammen har också fått klara sig på egen hand de senaste åren. Vi rensar lite då och då i vattnet, men runt om får det växa mest som det vill. Katterna verkar i alla fall gilla att klättra runt bland stenarna runt dammen. När maken kom, avslutade jag trädgårdsarbetet och följde med in för lite kvällsmat.

I skolan avslutar vi det ena arbetet efter det andra. I år har inte sommarvärmen fått eleverna att lägga av så tidigt som de kan göra. De jobbar fortfarande bra med sina arbeten. Igår avslutade vi Elevens val för det här läsåret. Jag hade hand om friidrottsövningarna. De sprang 800 m som uppvärmning innan de hoppade längd eller sprang 60 m. Det är inte precis mitt favoritämne så jag är rätt glad att det är över. Jag är ingen sportnörd. Jag är friluftsmänniska.

Efter skolan hade jag ett ärende in till stan. Sen tänkte jag leta upp en ny gömma inte långt från Sveavägen. Det var inte så enkelt attt hitta dit eftersom de spärrat av rondellen vid Sveaplan. Jag fick åka Gröndalsleden och komma liksom bakifrån. Jag hittade en parkeringsplats att ställa bilen på. Sen promenerade jag på en cykel-och gångväg mot gömman. I det här området har jag nog aldrig satt min fot tidigare. På baksidan av Gröna Lunden hittade jag en liten inhängnad damm.

På ena sidan av gångvägen var gräsmattorna snaggade. Man kunde se hur åkgräsklipparen åkt ett varv runt björkarna.

På andra sidan började den vilda grönskan. På ganka långt håll spanade jag in ett lämpligt sökobjekt. Ändå tog det en liten stund innan jag hittade den lilla burken. Jag tog ett varv runt objektet i stället för att gå rakt på.

"Rotigt" värre var väl ett passande namn på gömman. En del rycks upp rätt brutalt med sina rötter medan andra får rota sig under ett långt liv på samma plats. Det gäller inte bara träd och växter. Det gäller även människor. Efter drygt 30 år i Forsheda/Rannäs får jag väl anse mig rotad här.