På toppen av Ålleberg

Min tredagarsresa avslutades med ett besök på ett berg jag länge velat åka upp på. Ålleberg är ju ett av Västergötlands platåberg. jag svängde av från stora vägen och körde i riktning mot berget.

Vid bergets fot fanns en vattenkälla. Det kan man ju förstå att det mmåste rinna vatten från berget. Jag stannade vid vägkanten och gick närmare.

Hokällan hette den. Den kanske fått namnet efter stenhon som samlade upp vattnet. Samma namn hade gömman som fanns i närheten. En liten bit ifrån gick en trappa uppför sluttningen, men jag klättrade upp längre än jag behövde för att logga gömman.

uppe på toppen finns ett flygfält där segelflygare startar. det finns också ett flygmuseum och en resstaurang. jag parkerade på parkeringenoch gick förbi dessa motpilgrimsstigen som korsar berget. Det fanns flera gömmor en bit bort.

På vägen passerade jag en liten staty av en pojke med ett segelflygplan i händerna. Jag kollade inte in den så noggrant men här har man nog ägnat sig åt detta rätt länge.

Även skärmflygare kastar sig utför stupen på Ålleberg. Vid Västhanget fanns en ramp att starta från. Där fanns också en gömma gömd under denna. Det var nästan lite läskigt att ta sig ner vid kanten av rampen för att logga.

Utsikten var helt fantastisk. Gårdarna nedanför såg ut som leksakshus. Åkrarna randades i olika gröna färger. Himlen fylldes av lätta sommarmoln och solen sken på mig. Det var riktigt skönt att vandra här uppe förutom att det blåste rätt bra på de öppna ställena.

Berget blommade rikligt. Här var det blodnävan som bredde ut sig och luste i rödlila färger mot allt det gröna.

Stigen fortsatte sedan in bland de frodiga buskagen. Därinne blev det lite mera lä för vinden. Jag promenerade vidare mot en serie på 5 gömmor där den första kallades Leder ingenstans #1. Det var en lagom sträcka att gå och jag håller väl med om att den inte ledde någonstans. Man kom ut på vägen igen.

Stigen gick över hedarna uppe på kalkplatån. De var bevuxna med lövträd och buskar men också barrträd som enar. Annars var det mycket gräsmarker.

Fåren betade i gräset och på slutet av runda hittade ajg dem. Det fanns både vita, svarta och bruna får. De tittade på mig och gick lite undan för att beta på avstånd när jag gick förbi dem.

Gömmorna var fina och lite annorlunda. Någon var mer traditionell, men de flesta var annorlunda. De var int svåra att hitta och logga.

Någon duva såg jag inte förutom den vid gömman. Däremot fanns många andra fåglar. jag hörde lärkan drilla.

Där jag kom ut på vägen som jag kört på tidigare fanns en liten vattensamling. Den var ganska igenvuxen men jag såg tuvull och näckrosor.

Två tranor stod ute i sankmarken. De hittade nog lite godsaker att äta där. De spatserade runt på sina långa ben och höll samtidigt utkik mot mig och mot bilarna och motorcyklarna som körde förbi på vägen. På andra sidan vägen fanns en gömma som hette Platån. Det var en trevligt kamouflerad burk som jag hittade ganska enkelt.

Vid vägkanten blommade stora ruggar med rödblära, en sorts nejlikväxt som växer vilt i Sverige. Den hade nästan samma färg som blodnävan, kanske lite mer rosa.

De vita prästkragarna lyste fläckvis i det höga gräset som vajade i vinden. Det är också vackra blommor. Jag fortsatte att gå vägen tillbaka mot parkeringen.

Sedan sneddade jag över den klippta gräsmattan som uttgjorde flygfältet. Det syntes inga flygplan den här dagen, men det började samlas lite folk vid parkeringen. Det var både motorcyklister och folk med hundar. Jag satte mig vid ett bord och åt en macka.

Vid restaurangen fanns ytterligare en gömma. Jag hittade en liten stig som ledde mig rakt in i den stora grönskan. Det gick lite nedför och där fanns även några ruiner.

Vid gömman, som hette Stötvis 1, såg jag massor av blåsippsblad. Här har det nog blommar i blått tidigare under våren.

Sen tog jag bilen tillbaka, men jag stannade vid Ållebergs Änne där skulle det finnas ett antal gömmor om man följde stigen norrut mot Predikostolen. Det kanske jag borde ha gjort men jag började bli lite trött.

Jag letade upp den närmaste, Utsikten 4 Ålleberg. Den fanns lite längre ner i skogen på den branta sluttningen. Vid utsikten fanns en liten ramp och en vidunderlig utsikt åt andra hållet.

Vid södra ändan av Ålleberg fanns en annan serie med gömmor som verkade lite roliga. jag parkerade bilen och följde körvägen in i området. Stigen tog så småningom slut och det var mest djurstigar eller traktorspår man kunde följa. Nässlor var det gott om dessutom.

Den vackra nattviolen vägde väl upp lite av de andra besvärligheterna som mötte mig. Det var inte så roligt att gå här i det höga gräset. Gömmorna som var längst bort hoppade jag faktiskt över för klockan började bli mycket och det var hög tid att vända hemåt.

Gräset var ibland meterhögt att pulsa fram i. man ska nog vänta tills höskörden är bärgad om de nu tar hö här. I annat fall kanske man ska vänta tills gräset har vissnat.

Gömmorna var ändå ganska fina och lite annorlunda. Den första gömman i serien var Ållebergs nykomling #1. Jag hittade ettan, tvåan och fyran. De andra prövade jag inte.

Terrängen var lite svårframkomlig som sagt, men annars var serien trevlig. Tröttheten gjorde väl att jag blev lite avog, men om jag varit lite piggare hade jag nog tagit alla.

Längs gärdsgårdar och stenmurar blommade olvonbuskarna. Jag gillar dessa vita blommor, som min farmor brukade kalla midsommarkransar. De växte hemma vid stenmurarna på gården när jag var liten.

De vita blommorna sitter i en krans runt de egentliga blommorna. Visst är de vackra! jag har försökt att plantera i trädgården men de växer långsamt och har svårt att ta sig där.

När jag kom tillbaka till bilen, körde jag nedför berget efter ett gäng motorcyklister som också varit uppe. Sen fortsatte ajg raka vägen hemåt. det blev inga fler gömmor loggade längs vägen. Klockan var strax efter halv nio när jag stannade hemma på gårdsplanen och kunde bära in mitt pick och pack efter tre härliga dagar på Hökensås och i Falbygden.