Faledreven

Från Skogastorps underbara orkidéparadis körde vi i karavan genom det vackra landskapet i Falbygden. Vägarna knatades av en otroligt variation av sommarblommor. Blåeleden lyste i blått och på åkrarna lyste rapsen i gult, tillsammans de svenska färgerna. 

Vi kom fram till en parkeringsplats efter att ha kört den sista biten på en liten grusväg. Där började sedan vår vandring längs Faledreven. Först loggade vi en jubileumsgömma, titticc 3000. Vår guide, bojip, hade lagt ut den för att fira kompisen Tittis 3000:ende loggade gömma. Den låg på platsen där Katrines torp hade legat. Det var passande eftersom Titti också heter Katrin. Vi saknade vår kompis Katrin aka klokare som skulle varit med, menhon var tvungen att stanna hemma.

Faledreven är en 4 km lång väg genom den gamla allmänningen där det funnits en mängd torp. Den börjar nere vid kyrkan och går till en källa uppe i skogen. Så här skriver Birgitta, vår guide, i beskrivningen till en av gömmorna: "Dreven har alltid varit allmänning s.k "tå", och det var vid den som 1800-talets jordlösa kunde bygga sina små torp. Nu finns nästan bara husgrunder, brunnar och äppelträd kvar, med namn som Floda-Sares, Mellblads-Kajses och Krestins-Hanna, men ett fåtal stugor står ännu kvar." Vi såg ett stort antal färgglada fågelholkar och fåglarna höll konserter för oss hela vägen.

Floda Sares var den första gömman vi hittade vid ett av de gamla torpställena uppkallad efter torpet och dess invånare. Vid många av ställena växte det gamla torpblommor som klarat sig trots att ingen skött om dem. Här är det en krollilja som snart slår ut sina vackra blommor. Nästa gömma var uppkallad efter en kvinna som hade krusigt hår, Dreven #1 Krusskulta-Emmes. Det fanns öknamn förr också.

Vid Dalbergs stod huset kvar även om ingen bodde där. Trädgården var vildvuxen och vaxer med alla de blommande lupinerna.

Jamandcat, eller Malin som hon också heter, var med på vandringens första del. Vi gjorde en liten avstickare ner till Svenna på Kålgårn. Här fanns två torp. På det andra stället bodde Per Seger. Härifrån åkte de häst och vagn ner till Jönköping för att sälja sina grönsaker på marknaden. Det är svårt att tänka sig idag. Vilket strävsamt liv de hade på den tiden.

Men de bodde vackert och här hade vi en vacker utsikt. Bojip, vår guide Birgitta, har lagt ut alla gömmorna häromkring. Det var bra att hon var med oss så vi slapp leta för länge. Nu var det inga svåra gömmor som tur var för vi hade fullt sjå att fokusera på den fantastiska miljön.

Överallt blommade det. Här var det väl en sorts blåklockor.

Olvonbuskarna blommade längs vägen. Min farmor brukade kalla dem för midsommarkransar för de ser ut som kransar och de blommar runt midsommar hemmavid.

Vi närmade oss fikaplatsen där vi skulle stanna och fika tillsammans. Vid stenmuren blommade lupinerna i en mycket vacker mättad rödlila färg.

Då andra sidan vägen fanns brunnen. Den såg vi på långt håll. Det var en häftig hävstång där man utnyttjat naturens former.

Vid Dreven #2 Nappar det?  skulle vi stanna en stund. Här fanns flera byggnader kvar och de var i gott skick. Det finns en förening som tar hand Faledreven. Här var gräset klippt och vi kunde slå oss ner vid bordet.

Birgitta hade bakat en underbart god rabarberkaka med vit choklad och kardemumma som hon bjöd oss på. Vi satt där en bra stund och njöt både av omgivningen, gofiakt och gemenskapen. Vi pratade förstås om geocachingintresset men även om livet i största allmänhet.

De gamla torparna visste vad som var väsentligt i livet. På väggen satt denna skylt med en tänkvärd devis.

Vid det halmstäckta huset växte det vackra blommor som fingerborgsblomma, akleja i olika färger och allium.

Bakom huset fanns det ett dass som vi passade på att utnyttja. Getingarna gillade det också, men någon hade vräkt dem och tagit hand om deras bon. Vi såg bara resterna av dem.

Det stod en stor stympad gran där det hängde nappar en bit bort. Här har många lämnat sina nappar. Det var här vi fick förklaringen till gömmans namn.

På väggen till det vita huset hittade vi en karta, som visade var de olika torpen hade legat. Det var många torp med på kartan och roliga namn hade de.

Malin lämnade oss och vi andra fortsatte vandringen längs dreven. Birgitta hade lagt ut en serie gömmor med ledtrådar till en bonusgömma. De låg vid de olika torpen och vi betade av dem allteftersom vi passerade. Vid Dreven #3 Blottställars funderade Anna-Lena och jag på vad det namnet kom från. Det var nog så att de blötlade grangrenar i bäcken för att tillverka korgar av dem. Därav namnet. Vid Dreven #4 Högerör fanns en fornlämning i form av en stensättning.

Man hade avverkat skogen på ett ställe. Det låg en stor GROT-hög vid vägen. På andra sidan hade nog skogsavverkarna lekt lite. Stubbarna hade förvandlats till konstverk.

Det är inte vackert med kalhyggen, men avverkningen av skogen kan ge fri sikt. Här kan man numera se ned över Hornborgasjön.

Nästa gömma hette Dreven #5 Bryngela. Här blommade nattviolerna för fullt. Det var för tidigt på dagen för att känna den speciella doften. Den kommer framåt kvällen.

Vid Dreven #6 Backgården kände Anna-Lena sig hemma. Hennes barndomshem har samma namn. Efter den gömman gick vi förbi en skog med lärkträd som planterats här. Lärkträd är så speciella med sina mjuka gröna barr.

Inne i skogen hittad vi en vacker gärdsgård. På marken växte det ibland mattor av vintergröna. Det har jag stött på vid andra torpställen också. Ett av torpen med en gömma hette Bäjerslund.

En av höjdpunkterna under vandringen var den fantastiska sommarängen vid Bonus Dreven #7. Här var finalen på serien som vi samlat siffror till när vi loggade de andra gömmorna i serien.

Nävorna blommade rikligt och målade ängen i blålila färger.

Vid skogskanten växte de vita aklejorna, som lyste i de gröna skuggorna.

Mitt ute på ängen hittade jag narcisser, som säkert funnits här mycket länge.

På andra sidan vägen blommade smörbollarna. Både Anna-Lena och jag har minnen av smörbollar från våra föräldrahem.

Här kunde vi stannat en bra stund och bara njutit av allt det vackra på ängen. Men vi loggade gömman och fortsatte sedan den sista biten av Faledreven.

Vägen slutar vid Ruskela källa. Här hämtade man vattnet när brunnarna sinade de torra somrarna. Här sinade vattnet aldrig. Den här gömman var en multicache i tre steg. Vid källan fick vi räkna kor och människor på informationstavlan. Då fick vi fram nya koordinater till nästa delsteg.

Birgitta hade gjort en multi för att man skulle ha något att göra på vandringen tillbaka till parkeringen. Där vi skulle vika av ner till delsteget sa vi tack och adjö till henne. Hon fortsatte raka vägen till bilen medan vi letade vidare på egen hand. Det gick först lite så där för vi hade inte läst på så noga. Vi trodde att det var finalen vi letade efter när det bara var ett delsteg. När jag kontaktat Birgitta förstod jag bättre och då kunde jag hitta både delsteget och pussla ihop koordinaterna till finalen. Anna-Lena hade tröttnat och gått tillbaka en bit innan jag hittade loggremsan och kunde signera den.

Sen traskade vi tillbaka till bilen vi också. Det var en rejäl promenad vi tagit och det kändes i benen och fötterna att de var lite trötta. Då var det skönt att sätta sig i bilen och åka till nästa gömma. Resten av dagens upplevelser berättar jag i nästa inlägg. Det blir för långt annars. Nu avslutar jag detta med några fina blombilder av de gula dagliljorna och de rosa lupinerna som vi såg längs Faledreven.