Fenomenalt infall - Apladalen

Vädret fortsätter att gäcka meteorologerna och vi andra dödliga. Det skulle varit soligare i helgen än det blev. Visserligen blir det väl gradvis varmare, men regnmolnen besöker bygden titt som tätt. Igår kom det en rejäl skur när vi precis kommit hem från hundrundan. Vi hade tittat till cachen med det namnet för den senaste besökaren hade inte hittat den, men den fanns där den skulle vara. Regnet smattrade på rutan och när vi kikade ut såg vi att det haglade också.

Promenaden var skön i alla fall innan himlen mörknade. Nu lyser det vitt bland konvaljebladen. I år tror jag det är mer konvaljer än det brukar vara. jag får njuta länge av mina favoritblommor.

Vid Moenvägen växer det ginst som blommar nu. Buskarna breder ut sig mer och mer. De blir både fler och större för varje år. Jag kommer ihåg när det bara var en liten buske vid vägkanten. Jag undrade så hur den hamnat här. Idag utgör buskaget en färgklick mitt i skogen. Det väntar man sig inte att hitta här.

Idag var sista skoldagen med lite vanliga lektioner. Imorgon har vi brännboll och bad och på torsdag är det skolavslutning i kyrkan. Riktigt vanligt blev det väl inte ändå. Vi städade och packade ihop våra arbeten. En del skickade vi hem med eleverna, andra sparades till nästa läsår. Sista timman tittade vi på några små filmer med experiment som eleverna kan göra hemma med vanliga livsmedel. Det kanske är någon som provar på lovet.

På eftermiddagen åkte jag in till stan. Jag hade lite ärenden att uträtta, men också en trevlig gömma att logga. Igår kväll chattade jag lite med Virrepinnen på Facebook. Han har inte varit så aktiv på ett tag, men nu verkade han sugen på att leta burkar igen. Vi kom att prata om en myst som kommit i närheten av hans bostad, Fenomenala färger. När den kom, förstod jag till att börja med vad man skulle göra, men sen körde jag fast. Jag visste att jag börjat rätt för jag pratade med en av dem som loggat den och hon sa att jag var på rätt väg. Jag gav Virrepinnen en liten hint och då löste han den direkt. Samtidigt hade jag börjat fundera i lite andra banor och när han gav mig en liten hint tillbaka var jag redan på väg att hitta siffrorna jag behövde. Det kan man kalla teamwork online.

Det var för sent att åka och logga då, men idag såg jag att Virrepinnen loggat gömman när han var ute med sina hundar i Apladalen. Jag tog mig också dit och promenerade fram till gömman. Det var en hel del mugglare som rörde sig i Apladalen nu när solen sken. Jag gissade direkt rätt på var burken fanns och kunde logga den utan problem.

Sen hade jag tänkt att gå raka vägen tillbaka till bilen, men jag fick ett infall och bestämde mig för att ta en promenad i Apladalen. Det är inte ofta jag går där och jag hade inget speciellt på agendan den här eftermiddagen. Nu är det riktigt riklig grönska i naturparken och ett bra tillfälle att njuta av den.

Fåglarna sjön verkligen öronbedövande. Koltrastarna drillade på, bofink och lövsångare likaså. Jag hörde ingen gök, men den hör jag desto mer därhemma. När hunden och jag kom tillbaka från dagens hundrunda, såg jag en gök flyga tvärsöver gräsmattan. Det är inte ofta man ser den, men det har hänt förut att jag sett den där.

Apladalens fåglar var svåra att fånga på bild. De smet undan eller flög sin kos innan jag hunnit ställa in kameran.

Så småningom kom jag fram till Kaffestugan i Apladalen. Fiket var öppet och jag satte mig vid ett bord och njöt av blommorna och serveringen. Jag beställde kaffe och en ostfralla. Det var ganska många som fikade, fler än jag trodde det skulle vara.

GPS:en visade var jag befann mig och vart jag varit. Vid scenen höll några på att ställa i ordning för kvällens underhållning. Det brukar väl vara lite sådant på tisdagar i Apladalen.

Kaffet och frallan serverades av de trevliga flickorna som jobbade i serveringen. Brödet var verkligen gott, smakrikt och saftigt. De bakar det nog själva.

Jag satt kvar en stund, studerade folk och bara kopplade av. Det är inte ofta man unnar sig att sitta ner någonstans och inte göra någonting, men det kan behövas ibland trots att det inte är semester än.

Efter ett tag betalade jag och fortsatte min promenad i riktning mot bilen. Jag gick förbi de gamla husen där Per och Kersti står staty.

Vid promenadstråket finns en örtagård. Jag tog vägen förbi och studerade kryddörterna. Ramslöken blommade. Jag önskar att jag hade ramslök här hemma. Den är användbar och smakar gott.

I getternas hage finns både små och stora getter. De mumsade på höet och betade på marken.

De stora hade spetsiga horn som man inte vill fastna på.

De små skuttade omkring och lekte på sitt charmiga sätt. De hade små trubbiga horn.

Vid den stora lekplatsen verkade det samlas en skolklass för att ha picknick med föräldrar och syskon. Det var längesen jag var på en sådan samling. Jag skyndade förbi längs gångvägen.

Man kan göra många saker i Apladalen. En hel del promenerade eller joggade. En del satt på bänkarna som är utplacerade och pratade i mobiltelefonen. Vid Lagan var det flera som fiskade. Egentligen är Apladalen ett underbart strövområde med vacker natur och mycket att se och göra. Vi kanske inte tänker på det på samma sätt som turister gör. Ibland är det bra att leka turist på hemmaplan eller att geocacha.

När jag närmade mig bilen, såg jag någon komma med två hundar i koppel. Det var Virrepinnen som var ute och rastade sina hundar igen. Vi pratades vid en stund och utbytte lite tips och idéer. Det kanske är dags för Team Silver att samlas igen och åka på en geocachingtur. Det var ganska längesen vi gjorde det. Lite planer har jag förstås för sommaren, men det finns utrymme för mera.

Det var en vacker dag idag.