Soloutflykt

Idag kommer inlägget mest att handla om geocaching. Det var ett tag sedan jag skrev ett inlägg bara om det. Visserligen började dagens utflykt på egen hand med ett besök på vårdcentralen i Forsheda, men det var bara lite provtagning inför sjukhusbesöket om några dagar. Jag stannade till vid Ässet och handlade lite mat också. Det går det åt även om aptiten inte är så stor. Sen hade jag tänkt att fortsätta ut till Slättö sand i stället för att svänga raka vägen mot Rannäs, om jag var så pigg att orkade det. För säkerhets skull tog jag en extra tablett innan jag gav mig av söderut. Det var vackert i solskenet. Rönnarna blommade för fullt längs vägarna.

Framme vid krysset där man svänger av mot Torskinge förbi naturreservatet parkerade jag först i skuggan på vägkanten. Sen tänkte jag att det går nog att köra lite närmare. Det var fortfarande lite för långt att gå i mitt tillstånd. Jag svängde in på körvägen över ängen och det gick bra ända fram till älgtornet. Där spärrades vägen av taggtråd. Jag hade kunnat öppna och kört igenom nästan ända fram till gömman som jag tänkt besöka. Det var Dyner, en gömma av 1000sjöar, som var den närmaste ologgade jag hade. Men samtidigt tänkte jag att jag behöver träna och motionera så jag orkar lite mera. Det var så där 175 meter kvar och det borde jag klara av både fram och tillbaka.

Jag började traska över ängen lite försiktigt för att inte snubbla på grenar och annat som låg på marken, men annars var det relativt lätt att ta sig fram även för en snubbelfot som jag. På marken blommade teveronikorna. Mormors glasögon kallade vi dem när jag var liten.

Ängen smalnade av alltmer och ån kom allt närmare. Vid åkanten blommade rönnarna. Det var vackert här intill Storån. Solen sken och det var en riktigt fin dag för en utflykt. Jag saknade bara vattenflaskan. Egentligen borde jag tagit med mig lite fika, men det fick jag vänta med tills jag kom hem igen.

På andra sidan ängen bredde sanddynerna ut sig. Nu var jag nästan framme vid gömman. Det blev lite svårare att ta sig fram, men inte omöjligt. Förr var sådan här terräng en baggis men det är det inte idag. Flygsandsfältet och dynerna vid Slättö sand är verkligen en spännande miljö väl värd ett besök.

På marken hade skogsstjärnorna slagit ut sina vita blommor. De lyste som små vita prickar bland stubbar och gräs. Sakta tog jag mig fram mot nollan i GPS:en. Jag hade satt på mig mina 1000sjöarglasögon, när jag spanade runt i omgivningarna. Blicken föll ganska snabbt på en misstänkt plats. Den måste undersökas även om de var lite svårt att ta sig dit, men man kan ju kravla sig fram på alla fyra när det blir jobbigt på två ben.

Visst var det gömman jag spanat in på håll. Där fanns en burk med en logglista att signera. Det blev dagens enda logg men det var jätteroligt att jag klarade av att logga den på egen hand. Efter loggning och återställande av gömman satte jag mig en stund på en stubbe och vilade. Jag var både varm och svettig. Det svåraste var sen att ta sig upp från stubben, men det gick och jag kunde sakta ta mig tillbaka till bilen.

På ängen där jag parkerat bilen har jag tidigare om åren hittat backsippor. Nu trodde jag att de var överblommade, men när jag körde iväg fick jag syn på några fröställningar efter dem. När jag tittade lite noggrannare fanns där även blommande exemplar. Vissa år har det inte varit så många blomstånd, men i år verkade det ha varit en hel del. Det var roligt att se att de finns kvar. De är inte så vanliga här ute i det vilda. Jag hoppas verkligen att ingen plockar dem eller förstör växtplatsen.

Sen åkte jag hemåt via Torskinge. Det blev en trevlig liten soloutflykt den här soliga vackra försommardagen. Trött var jag efter rundan, men efter lite vila i stolen på verandan och lite vätska i form av dricka och vattenmelon, kom krafterna tillbaka. Nu hoppas jag att jag kan göra fler små utflykter, men det är för det mesta roligare om man är flera.

Snabbinkallad

Man får titta noga ner i gräset för att upptäcka dem. De små blå violerna gömmer sig bland grässtråna. Men visst är de vackra när man studerar dem lite närmare. Det tycker inte bara vi utan också insekterna. Jag tog en liten promenad i trädgården. Mer orkade jag inte idag.

Nu när de vita rhododendronblommorna har gjort sitt, tar de rödlila varianterna över blomningen. Knopparna börjar som små kompakta bollar. Sen vecklar de sakta ut sig till stora fluffiga bollar.

Även den vanliga blålila börjar visa färg på båda sidor om verandan. De har en spännande teckning på kronbladen som ska locka insekterna in till godsakerna i mitten. Humlorna brukar surra för fullt i buskarna. Men än är det lite för tidigt. 

Igår körde jag hela vägen in till stan och hem igen. Det var längesen jag körde den sträckan själv. Sonen var med som backup. Det var på hemvägen vi kom ifatt Mickel Räv. Han sprang framför oss en lång sträcka längs Rannäsvägen. Inte var han rädd för oss. Han stannade och tittade på oss innan han hoppade ner i diket. Sen upp igen. Fin var han också. Rävar är vackra djur.

Anledningen till resan var att jag snabbinkallades för provtagning på sjukhuset. De behövde lite av mitt blod för att kunna beställa mediciner till nästa besök. Själva besöket gick snabbt och sen kunde vi ge oss ut på stan. Vi åkte runt till två av mina gömmor där burkarna var borta och placerade ut nya burkar. Sonen hjälpte mig att få dem på plats. För en stund sedan fick jag medelande om att den ena hade hittats i alla fall. Det var någon som letat tidigare när den var borta. De passade väl på nu när den var återplacerad.

Vi började bli lite hungriga så vi åkte till Söderport och köpte med oss varsin matlåda hem. Den här dagen bjöd de på mjukglass till efterrätt så den åt vi upp innan vi åkte hemåt.

När jag kom hem, skickade jag in min månadsmyst för maj månad. Det börjar ju bli hög tid. Maj är snart över. Det är morsdagstema på den så det kan ju passa den här helgen. Maken och sonen tog en runda idag för lite övningskörning och inköp. De kom hem med en tårta till mor. Vi åt lite av den redan idag. Själv har jag inte gjort mycket den här dagen. Det blev nog lite för mycket igår med snabbutryckningne till stan. Jag har mest vilat. Min gömma Majmammor publicerades i alla fall på förmiddagen och den loggades på eftermiddagen. Då funkade allt trots allt.

Sommarbesök

Sommaren är verkligen här. Det har varit riktigt varmt de senaste dagarna, men nu verkar det som att det blir lite svalare igen. Jag är ju ingen vän av supervärme så mig passar det ganska bra med lite omväxlande temperatur. Det är i alla fall gott att sitta i en stol på verandan och bara njuta av sommaren.

Syrenerna doftar helt underbart nu när de slagit ut ordentligt. Trädgården frodas och grönskar. Man kan nästan se hur det har vuxit bara under dagen. På måndagen hade jag ganska ont i ryggen efter helgens sysselsättning, men på tisdagen kändes det bättre. Fast så fort jag gör lite extra får jag ont. Det är nog bara att stå ut med smärtan eller ta tabletter.

Igår passade jag på att fotografera mitt senaste alster. Sommartoppen jag stickat på blev klar för ett tag sedan. Nu var det perfekt att hänga ut den bland syrenerna. Färgerna matchade ganska bra.

Igår kom min kollega Marita på besök. Hon hade fika med sig och vi kunde sitta i trädgården och njuta av både fika och sommarvärmen.Det är trevligt att få besök då och då. Tiden går lite fortare när man delar den med någon annan.

Takko njöt också av sommaren. Han gillade att ligga på gräsmattan i solen. Efter fikat åkte vi både till skolan för att hälsa på. Där träffade vi våra andra kollegor och kunde prata bort en stund för dem. Sen gick jag bort till min arbetsplats för att leta efter en del papper. Jag genomförde ju den muntliga bedömningen av nationella provet i engelska med sexorna i höstas. De andra hade inte hittat min anteckningar och det gjorde inte jag heller. De måste finnas i kartongen med alla anvisningarna. Annars har något slängt dem. På hemvägen stannade jag till vid affären och handlade lite. Det var precis vad jag orkade med. När jag kom hem, var ag ganska slut och behövde vila. Jag satte mig på verandan en stund.

Om gårdagen var full av aktiviteter, så måste dagen efter vara ledig för vila. Det är så det funkar. Jag behöver en vilodag emellan. Så idag gör jag inte mycket. Jag vattnade lite på växterna i krukorna. Jag orkar inte med att lyfta tunga vattenkannor så det får de andra fixa. Jag kör med de mindre varianterna.

Det hade till och med börjat grönska i en av sålådorna. De blandade asiatiska bladen började titta upp. Det ska bli gott när de vuxit till sig lite. De växer snabbt och kan sås i många omgångar.

Takko håller mig sällskap. Jag önskar bara att jag kunde vandra lite längre sträckor innan det gör ont i ryggen. Jag tror Takko också saknar våra hundrundor. Nu måste jag hitta på lite andra lämpliga aktiviteter och kanske börja på en ny stickning.

Nya planer och lite trädgårdsaktiviteter

Allt ändrar sig snabbt nu. I naturen och i trädgården förändras landskapet hela tiden. För några dagar sedan hade inte äppelträden slagit ut sina knoppar helt, men de var på gång. Jag tog en liten runda runt trädgården, när vädret var skönt och jag inte orkade sitta still.

Mina älsklingsblommor liljekonvaljerna är också på gång på allvar nu. Jag kunde plocka mig en liten bukett att sätta in på bordet och lukta på. Jag älskar den doften.

I fredags var det så dags för återbesök på sjukhuset för som jag trodde den sista sprutan. Men planerna kan ändras snabbt fick vi uppleva. Den här fjärde kuren skulle inte bli den sista innan stamcellstransplantationen. Linköping ville att jag skulle fortsätta med både en femte och en sjätte kur. Alltså blir det ingen transplantation i juni utan tidigast i slutet av juli. Minst sex veckor blir den framflyttat. Det var en stor besvikelse eftersom jag ställlt in mig på juni. Det fanns flera orsaker. Dels behövde nog Linköping mer tid på sig att fixa fram de mediciner jag behöver. Det är väl inga standardmediciner precis de tänker proppa i mig. Dels hade jag tyvärr äggvita i urinen och den behöver jag få bort först. Så det var bara att acceptera det nya läget och göra upp nya planer.

Efter sjukhusbesöket åkte vi till Söderport för att äta lite god mat. Vi hängde på låset tillsammans med de andra pensionärerna som också var hungriga. Här ville nog ögat mer än vad magen klarade av, men jag åt så mycket jag orkade. Tyvärr var det inte allt som smakade så bra, men det beror nog på de mediciner jag äter. Ibland smakar inget och det hjälper inte att krydda mera. Det är den där fylliga smaken som jag saknar på maten. När vi satt oss ner, kom ett bekant par in genom dörren. Det var min gamla läkare Dr Engle som kom och pratade en liten stund. Det är roligt att träffa honom lite då och då. Vi har ju flera gemensamma intressen även om han inte längre har hand om mig på det medicinska planet.

Som vanligt blev det en inköpsrunda innan hemfärden. När vi svängde in vid macken i Forsheda, såg vi att de avverkat en hel del skog bortåt Myggavallen. Det var maskiner och timmerbilar på vägen så vi kunde inte åka fram och kolla om min gömma var kvar. Vi fick vänta till en annan gång. Den gången kom igår på lördagen. Då tog vi en tur till stan för att bl a handla lite växter och uträtta lite andra ärenden. Släpkärran skulle hämtas. Nu var det tomt på vägen så vi kunde köra ända fram.

Nog hade de huggt ut rejält, men de snälla skogshuggarna hade lämnat lite träd. Min gran där Myggans TB-hotell finns hade de kapat ovanför holken så den fanns kvar förhoppningsvis helt intakt. Jag kunde inte ta mig fram ändå till gömman, men på avstånd såg den helt OK ut.  Sen vände vi hemåt mellan timmertravarna längs vägen.

När vi var hemma igen, satte sonen igång med grillningen. Han började med några hamburgare innan de stora bitarna. Jag passade på att fixa en hemmagjord potatissallad med färsk potatis, äpple, gurka och purjo. Det är min specialitet till grillat och brukar uppskattas av alla här hemma. Såsen blandar jag av gräddfil, lite majonär och dijonsenap kryddat med persilliade och lite svartpeppar med kvarnen.

Gandalf kom fram och undrade vad det var som luktade så gott. Han fick chansen att provsmaka en liten bit. Han ser inte helt nöjd ut men han var nog mest lite försiktig. Det kanske var för varmt.

De stora köttbitarna kom på gallret och grillades snabbt av sonen som är en utmärkt kock. Det började lukta gott och nu var jag riktigt hungrig.

Det smakade riktigt gott dessutom. Hungern är ju den bästa kryddan. Sen är det roligt att laga mat tillsammans. Jag satte mig på verandan i min stol och njöt av både mat och utsikt.

På Blomsterlandet hade vi inhandlat en del växter och ny kruka till en av fuchsiorna som stått i potatiskällaren över vintern. Förra helgen plockan maken och sönerna ut dem. Nu var det dags att plantera om den stora fuchsian i den nya krukan. Det blev en i plåt. Sen köpte vi lite kryddväxter att ha i krukor på trappan. Några fröpåsar, tre tomater och några blommor lyckades jag också smuggla ner.

Den här helgen har maken haft ett trädgårdsryck. Han har ju annars noll intresse av trädgårdsarbete. Så det gäller att passa på när han är på det humöret. Jag hade aldrig klarat av allt själv eftersom ryggen protesterar å det vildaste men han fick ta de tunga bitarna. Jag fick det roliga arbetet att jordsätta plantorna och dirigera arbetet med placeringen. Nu börjar det se lite hyfsat ut på växtfronten. Rabatterna kan jag glömma men krukorna på trappan får ersätta dem till viss del.

En runda i trädgården visade att syrenerna också börjar slå ut här och där. Det blir en kort semester mellan hägg och syren, men den är vacker.

På två dagar hade det hänt lite i äppelträdet. Nu var knopparna fullt utslagna och det doftade gott av äppelblom.

Alla fyra äppelträden blommade för fullt. Det kan nog bli en hel del frukt om inget händer som grusar blommornas planer på fruktsättning och mognad.

Vid den gamla gödselstan planterade vi ett syrenskott för många år sedan. Nu blommade det för fullt med fina lila klasar. Det stod så vackert mot den gröna skogen i bakgrunden där björkar och aspar grönskade i olika nyanser av grönt.

Intill husknuten blommade en vit ackleja. De frösår sig lite varstans och verkar vara tåliga trots minimal omvårdnad. De blå och purpursvarta varianterna verkar också vara på gång i halvmånerabatten under rosorna.

Maken hostade igång gräsklipparen på första försöket och drog en repa. Det var verkligen på tiden för gräset hade hunnit växa sig riktigt högt. Vi får väl se hur många gånger det blir klippt den här säsongen. Förra året var det inte många gånger. Men som sagt, intresset är minimalt.

Takko ville också vara med ute i trädgården. Men sen tycker han nog att vi inte uppmärksammar honom tillräckligt. Maken tog med honom på en cykeltur och det mådde han bra av. Jag saknar mina hundrundor, men dem kan jag glömma än på ett tag. Annars är målet att försöka träna upp rörligheten och konditionen under de kommande 6-7 veckorna som jag fick extra så att jag kan ge mig ut lite mer. När jag äter kortison i samband med sprutorna, har jag svårt att sova på nätterna. Så då har jag hunnit fundera en del på vad jag ska fylla de kommande 6-7 veckorna med. Det blir för tråkigt om man inte har lite olika aktiviteter att ta till. Lite måsten som röjning bland kläder och städning, men det behövs även roliga saker att göra.

Maken till och med erbjöd sig att följa med ut på geocachingturer som chaufför, men han vägrar hjälpa till att leta. Jag tror jag avstår om inte abstinensen blir för svår. Då följer jag hellre med några andra cachare för det handlar inte bara om att hitta en plastburk. Det handlar faktiskt om mycket mer som naturupplevelserna, gemenskapen i sökandet och de kulturella och historiska platserna man får se. Jag får bita ihop och trotsa smärtorna, träna på motionscykeln och utöka mina vandringar allt efterom. Förhoppningsvis kan de bli lite längre och längre. Då kanske man kunde ge sig på en liten, liten runda. Dessutom har jag några gömmor som måste servas.

Idag på söndagen fortsatte trädgårdsarbetet. Ryggen gjorde mer ont idag efter gårdagens jobbinsats men det var bara att bita ihop. Sonen fixade middagen. Idag blev det regnbåge tillagad i ugnen. En god sås till och lite av gårdagens potatissallad som fanns kvar. Smakade alldeles utmärkt även med mina dåliga smaklökar. Nu är det nog dags att vila en stund.

Kalas och fint besök

Ibland får man oväntat finbesök. Igår morse var maken uppe tidigt som vanligt. Han kom upp med mina tabletter och sen gick han ner igen medan jag slumrade en stund till. Klockan var nog knappt sex och då kan man ju stanna en stund till i sängen. Efter en stund kom han tillbaka med min lilla kamera i högsta hugg och ville att jag skulle kolla vad han hade fotograferat. Det såg ut som två påfåglar, men kunde det verkligen vara det? Det hör inte till vanligheterna att få skåda sådana celebra gäster på vår kulle. De satt i ett träd och flög iväg en liten bit. Själv såg jag dem aldrig. Jag hade inte hunnit stappla ut så jag fick nöja mig med fotona.

Under dagen kollade jag in bilderna lite mer och kunde konstatera att det måste trots allt vara påfåglar. Jag lade ut några bilder på Facebook och alla verkar hålla med. Jag fick ett tips om varifrån de kan ha kommit också. Det har i alla fall funnits påfåglar i Hjälmaryd. De kanske rymt därifrån.

Maken och sonen åkte ganska tidigt ner till Malmö så hunden och jag var ensamma hemma. Det var dags att sälja lägenheten i Malmö och lämna över nycklarna till nästa ägare. De kom hem framåt eftermiddagen igen. Hunden och jag vilade mest hela dagen precis som på söndagen. Ett inbokat besök hade jag. Jag körde själv in till Forsheda för att lämna lite prover på vårdcentralen. Det var tur att det inte var längre att åka för jag var riktigt trött när jag kom hem. Vissa dagar är sådana. Jag kanske förtog mig lite i lördags.

Kalmarsonen kom hem en vända i lördags och åkte tillbaka på söndagen. Det är roligt när pojkarna kommer hem. På lördag eftermiddag var vi bjudna på 60 årskalas. Min svåger hade fyllt år och det var öppet hus i Steningaryd, som ligger på östra sidan av Rusken. Man får åka på en liten smal grusväg längs stranden för att komma dit. Vägen kantades av blommande träd och buskar. Det var gott om hägg som blommade och även vildkörsbär. Det var så vackert, men några bilder på dem blev det inte tyvärr.

Det droppade in gäster hela tiden. Den yngste var förstås Noah, som också ville gratulera morfar. Han höll på att träna. Snart tar han sina första egna steg.

Jag ville gärna vara med och träffa mamma och mina syskon med respektive. Snart är det dags att läggas in på sjukhus och sen vet jag inte när jag kan träffa släkten igen. Jag kommer ju att bli isolerad ett tag. Då får jag passa på medan chansen finns.

Min kusin och hans fru dök också upp från Stenkullen. Det var längesen vi sågs och därför extra roligt att möta dem och uppdatera oss lite om läget.

På kalas brukar man få god mat. En stor bit smörgåstårta lyckades jag få i mig. Min aptit har ju inte varit så god den senaste tiden, men den biten satt fint.

Till kaffet blev det den traditionella marängtårtan. Den brukar förekomma på många av våra släktkalas, men inte när jag ordnar dem. Jag har aldrig lyckats baka den, men det finns andra som kan.

Min yngsta syster höll ett tal till svågern och delade ut presenter. Lite sång blev det också.

Vi andra syskon kunde sjunga med. Det var kul att alla syskon var på plats.

Kalas kan vara lite tröttande så efter ett tag var det dags för mig att åka hemåt. Jag hade inte sovit så bra de två senaste nätterna. Det berodde nog mest på medicinerna. När jag tar kortison har jag svårt att sova ibland. Det får jag igen senare. På söndagen var jag helt utslagen och vilade hela dagen. Det är ingen idé att planera en massa aktiviteter för jag vet aldrig hur mycket jag orkar med. Om jag orkar göra något, får jag se det som bonus. Nu har jag i alla fall några oplanerade dagar framför mig. Jag får ta en dag i taget.