Kalas och fint besök

Ibland får man oväntat finbesök. Igår morse var maken uppe tidigt som vanligt. Han kom upp med mina tabletter och sen gick han ner igen medan jag slumrade en stund till. Klockan var nog knappt sex och då kan man ju stanna en stund till i sängen. Efter en stund kom han tillbaka med min lilla kamera i högsta hugg och ville att jag skulle kolla vad han hade fotograferat. Det såg ut som två påfåglar, men kunde det verkligen vara det? Det hör inte till vanligheterna att få skåda sådana celebra gäster på vår kulle. De satt i ett träd och flög iväg en liten bit. Själv såg jag dem aldrig. Jag hade inte hunnit stappla ut så jag fick nöja mig med fotona.

Under dagen kollade jag in bilderna lite mer och kunde konstatera att det måste trots allt vara påfåglar. Jag lade ut några bilder på Facebook och alla verkar hålla med. Jag fick ett tips om varifrån de kan ha kommit också. Det har i alla fall funnits påfåglar i Hjälmaryd. De kanske rymt därifrån.

Maken och sonen åkte ganska tidigt ner till Malmö så hunden och jag var ensamma hemma. Det var dags att sälja lägenheten i Malmö och lämna över nycklarna till nästa ägare. De kom hem framåt eftermiddagen igen. Hunden och jag vilade mest hela dagen precis som på söndagen. Ett inbokat besök hade jag. Jag körde själv in till Forsheda för att lämna lite prover på vårdcentralen. Det var tur att det inte var längre att åka för jag var riktigt trött när jag kom hem. Vissa dagar är sådana. Jag kanske förtog mig lite i lördags.

Kalmarsonen kom hem en vända i lördags och åkte tillbaka på söndagen. Det är roligt när pojkarna kommer hem. På lördag eftermiddag var vi bjudna på 60 årskalas. Min svåger hade fyllt år och det var öppet hus i Steningaryd, som ligger på östra sidan av Rusken. Man får åka på en liten smal grusväg längs stranden för att komma dit. Vägen kantades av blommande träd och buskar. Det var gott om hägg som blommade och även vildkörsbär. Det var så vackert, men några bilder på dem blev det inte tyvärr.

Det droppade in gäster hela tiden. Den yngste var förstås Noah, som också ville gratulera morfar. Han höll på att träna. Snart tar han sina första egna steg.

Jag ville gärna vara med och träffa mamma och mina syskon med respektive. Snart är det dags att läggas in på sjukhus och sen vet jag inte när jag kan träffa släkten igen. Jag kommer ju att bli isolerad ett tag. Då får jag passa på medan chansen finns.

Min kusin och hans fru dök också upp från Stenkullen. Det var längesen vi sågs och därför extra roligt att möta dem och uppdatera oss lite om läget.

På kalas brukar man få god mat. En stor bit smörgåstårta lyckades jag få i mig. Min aptit har ju inte varit så god den senaste tiden, men den biten satt fint.

Till kaffet blev det den traditionella marängtårtan. Den brukar förekomma på många av våra släktkalas, men inte när jag ordnar dem. Jag har aldrig lyckats baka den, men det finns andra som kan.

Min yngsta syster höll ett tal till svågern och delade ut presenter. Lite sång blev det också.

Vi andra syskon kunde sjunga med. Det var kul att alla syskon var på plats.

Kalas kan vara lite tröttande så efter ett tag var det dags för mig att åka hemåt. Jag hade inte sovit så bra de två senaste nätterna. Det berodde nog mest på medicinerna. När jag tar kortison har jag svårt att sova ibland. Det får jag igen senare. På söndagen var jag helt utslagen och vilade hela dagen. Det är ingen idé att planera en massa aktiviteter för jag vet aldrig hur mycket jag orkar med. Om jag orkar göra något, får jag se det som bonus. Nu har jag i alla fall några oplanerade dagar framför mig. Jag får ta en dag i taget.