Soloutflykt

Idag kommer inlägget mest att handla om geocaching. Det var ett tag sedan jag skrev ett inlägg bara om det. Visserligen började dagens utflykt på egen hand med ett besök på vårdcentralen i Forsheda, men det var bara lite provtagning inför sjukhusbesöket om några dagar. Jag stannade till vid Ässet och handlade lite mat också. Det går det åt även om aptiten inte är så stor. Sen hade jag tänkt att fortsätta ut till Slättö sand i stället för att svänga raka vägen mot Rannäs, om jag var så pigg att orkade det. För säkerhets skull tog jag en extra tablett innan jag gav mig av söderut. Det var vackert i solskenet. Rönnarna blommade för fullt längs vägarna.

Framme vid krysset där man svänger av mot Torskinge förbi naturreservatet parkerade jag först i skuggan på vägkanten. Sen tänkte jag att det går nog att köra lite närmare. Det var fortfarande lite för långt att gå i mitt tillstånd. Jag svängde in på körvägen över ängen och det gick bra ända fram till älgtornet. Där spärrades vägen av taggtråd. Jag hade kunnat öppna och kört igenom nästan ända fram till gömman som jag tänkt besöka. Det var Dyner, en gömma av 1000sjöar, som var den närmaste ologgade jag hade. Men samtidigt tänkte jag att jag behöver träna och motionera så jag orkar lite mera. Det var så där 175 meter kvar och det borde jag klara av både fram och tillbaka.

Jag började traska över ängen lite försiktigt för att inte snubbla på grenar och annat som låg på marken, men annars var det relativt lätt att ta sig fram även för en snubbelfot som jag. På marken blommade teveronikorna. Mormors glasögon kallade vi dem när jag var liten.

Ängen smalnade av alltmer och ån kom allt närmare. Vid åkanten blommade rönnarna. Det var vackert här intill Storån. Solen sken och det var en riktigt fin dag för en utflykt. Jag saknade bara vattenflaskan. Egentligen borde jag tagit med mig lite fika, men det fick jag vänta med tills jag kom hem igen.

På andra sidan ängen bredde sanddynerna ut sig. Nu var jag nästan framme vid gömman. Det blev lite svårare att ta sig fram, men inte omöjligt. Förr var sådan här terräng en baggis men det är det inte idag. Flygsandsfältet och dynerna vid Slättö sand är verkligen en spännande miljö väl värd ett besök.

På marken hade skogsstjärnorna slagit ut sina vita blommor. De lyste som små vita prickar bland stubbar och gräs. Sakta tog jag mig fram mot nollan i GPS:en. Jag hade satt på mig mina 1000sjöarglasögon, när jag spanade runt i omgivningarna. Blicken föll ganska snabbt på en misstänkt plats. Den måste undersökas även om de var lite svårt att ta sig dit, men man kan ju kravla sig fram på alla fyra när det blir jobbigt på två ben.

Visst var det gömman jag spanat in på håll. Där fanns en burk med en logglista att signera. Det blev dagens enda logg men det var jätteroligt att jag klarade av att logga den på egen hand. Efter loggning och återställande av gömman satte jag mig en stund på en stubbe och vilade. Jag var både varm och svettig. Det svåraste var sen att ta sig upp från stubben, men det gick och jag kunde sakta ta mig tillbaka till bilen.

På ängen där jag parkerat bilen har jag tidigare om åren hittat backsippor. Nu trodde jag att de var överblommade, men när jag körde iväg fick jag syn på några fröställningar efter dem. När jag tittade lite noggrannare fanns där även blommande exemplar. Vissa år har det inte varit så många blomstånd, men i år verkade det ha varit en hel del. Det var roligt att se att de finns kvar. De är inte så vanliga här ute i det vilda. Jag hoppas verkligen att ingen plockar dem eller förstör växtplatsen.

Sen åkte jag hemåt via Torskinge. Det blev en trevlig liten soloutflykt den här soliga vackra försommardagen. Trött var jag efter rundan, men efter lite vila i stolen på verandan och lite vätska i form av dricka och vattenmelon, kom krafterna tillbaka. Nu hoppas jag att jag kan göra fler små utflykter, men det är för det mesta roligare om man är flera.