Härlig försommarhelg

Vilken underbar långhelg vi har haft! På en dag gick vi från vår till försommar. Träd och buskar blir allt grönare. Man kan nästa se hur bladen slår ut. Dert är en underbar tid och i år får jag faktiskt njuta av den i lugn och ro. Hur många agånger har jag inte önskat att kunna ta ledigt i maj och bara vara medan naturen grönskar i stället för att stressa runt med den hektiska avslutningen på vårterminen. Den här våren får jag det. Det är jag tacksam för även om jag gärna varit utan orsaken till ledigheten.

Enn av de bästa platserna här hemma är på verandan där jag kan sitta och njuta av frisk luft, solvärme, fågelkvitter och doften av grönskan. Jag brukar ha en hänggunga att sitta, men i år har jag inte tagit fram den. Jag tror inte det blir så lätt för mig att ta mig upp ur den, så jag får nog nöja mig med en stol i stället. Det går lika bra. Takko lägger sig gärna i solen och njuter av värmen. Det kanske är för honom som för gamla ledbrutna människor. Han är ju en gammal hund nu och har nog lite ont i lederna.

I lördags fanns det inget fikabröd hemma. Till vardags blir det inte så ofta kaffe på förmiddagen, men på helgerna fikar vi gärna ihop. Jag föreslog våfflor till kaffet och det gick personalen med på. En stund senare serverades nygräddade våfflor med grädde och hallon eller jordgubbar. Gott och mättande! Sen stod vi oss ett bra tag.

Vi hade planerat in en liten utflykt. Nästan varje år vid den här tiden brukar vi göra en utflykt till Bestorpasjön. Vi går stigen genom naturreservatet ner till sjön. Sen slår vi oss ned ibland vitsippsdrivorna och har picknick där. Det blev inte riktigt så i år. Jag orkade inte gå så långt, men vi stannade till och njöt av våren, eller ska vi säga försommaren. Jag erbjöd mig att vänta i bilen om de andra ville gå rundan, men de avstod.

Det var fler än vi som besökte Bestorpasjön. Det stod en bil och två cyklar på den lilla parkeringsplatsen. Vi såg inga människor så de hade väl dragit sig ner mot sjön.

Sen fortsatte lite längre bort till bokskogen som skimrade i ljusgrönt. Det är så vackert när bokarna slår ut. I bakgrunden skymtar den gamla muren som sägs vara byggd av ryska krigsfångar.

Solen silade sina strålar genom det skira lövverket. Trädstammarna kastade skuggor på marken. Det var helt underbart att stå där och känna att man levde.

Jag hade ytterligare en anledning att åka åt det här hållet. Bestorpasjön och bokskogen ligger inte så långt från Källunden där jag lägger ut mina månadsmystar. Det är ju dags att försöka få till en myst för maj månad. Dessutom ville jag gärna lägga ut även för juni månad eftersom jag troligtvis är borta då. Om planerna går i lås, är jag nog i Linköping och sedan Jönköping och får inte ge mig ut i skogen för att lägga ut burkar. Det klarar jag ju inte på egen hand heller. De senaste månaderna har Katrin hjälpt mig. Den här gången var det sonen som hjälpte mig att gömma burkarna och ta ut koordinaterna. Vi avslöjar förstås inte var. Det får ni räkna ut när gömmorna publiceras.

Färden fortsatte från bokskogen in till stan för proviantering. Sonen övningskörde så jag fick sitta i baksätet. Det gick bra det med, men jag satt nog och spände mig lite för efteråt hade jag ganska ont i ryggen. Jag ska nog avstå från att vara passagerare vid övningskörningstillfällena. Det är maken som är körlärare.

När vi var hemma i Rannäs igen, var jag ganska trött så det fick bli en liten vilopaus i sängen. Jag kanske slumrade en stund också. Sen hörde jag ett trevligt ljud genom det öppna fönstret i sovrummet. Maken startade upp motorcykeln för säsongen. Tyvärr blir det nog inte många turer för mig i år. Värken i ryggen och stelheten och obalansen gör nog det svårt att följa med. Jag hoppas förstås att det ska försvinna så småningom, men jag är lite orolig för att skadorna är permanenta så att jag får dras med värk resten av livet. Vissa dagar är ju bättre än andra och gradvis har det blivit lindrigare. Vi får hoppas den utvecklingen fortsätter i samma spår.

På kvällen var det grillpremiär i Rannäs Skattegård. Sonen grillade några korvar åt oss och maken fixade en god sallad till.

Visst ser det gott ut! Lite mindre senap bara, men det går ju lätt att peta bort. Trots vilostunden på eftermiddagen var jag rätt trött på kvällen. Så jag kröp till kojs redan vid halv åtta. Jag somnade förstås inte förään senare, men horisontalläge gör oftast mindre ont och jag kan slappna av och läsa lite innan jag somnar.

På söndagen tog vi det väldigt lugnt. Jag gick en liten runda och tittade på tulpanerna och andra blommor som slagit ut. Mina rabatter växer igen men än finns det lökar som tittar upp mellan ogräs och det invaderande gräset. Eftersom dt inte finns någon mer i familjen som är intresserad av trädgårdsarbete så får det bli somm det blir.

Man får njuta av blomstren så länge det varar. I gräsmattan växer blåsugan. Den ser inte så mycket ut för världen, men är en ganska häftig växt. Nu blommade med sina oansenliga små blå blommor.

Söndagsmiddagen fixade sonen och jag. Han bakade potatis till oss och jag rörde ihop en tonfiskröra till den. Det var gott med lite mat. Skönt att kunna fixa lite själv också. Det behöver jag kunna eftersom sonen ska åka till Stockholm några dagar den här veckan.

PÅ söndagskvällen var det premiär på sommarhemmet. Det var vår värdgrupp som hade hand om det praktiska. Vi gjorde väl inte så mycket, men det var roligt att få vara med och träffa alla igen. Det måste vara en månad sen sist. Nu lär det dröja innan jag kan vara.

Efter gudstjänsten serverades korv med bröd och kaffe till dem som ville ha. Det var trevligt att sitta ned en stund och prata med alla. Sen var jag ganska trött och det var dags att åka hemåt igen.

Den här veckan är det en hel del på gång. Idag på måndagen skulle jag in till Forsheda och lämna prover inför läkarbesöket på torsdag. Anna-Lena B cyklade ut till oss och skjutsade in mig till vårdcentralen. Efteråt ville jag besöka skolan och hämta mina sandaler och lite annat som kan behövas. Jag tittade också in på personalrummet och pratade med en del kollegor. Det var roligt att se dem igen. Men jag orkade inte gå bort till klassrummen så jag träffade inte eleverna. Sen åkte vi hem och nu fick det vara nog med aktiviteter den här dagen. Jag var rätt trött och behövde vila en bra stund. När jag kom hem hade posten levererat ett brev med en kallelse till Länssjukhuset i Jönköping. Den 20 maj skajag läggas in där. Då börjar väl nästa behandlingsperiod.