Nya planer och lite trädgårdsaktiviteter

Allt ändrar sig snabbt nu. I naturen och i trädgården förändras landskapet hela tiden. För några dagar sedan hade inte äppelträden slagit ut sina knoppar helt, men de var på gång. Jag tog en liten runda runt trädgården, när vädret var skönt och jag inte orkade sitta still.

Mina älsklingsblommor liljekonvaljerna är också på gång på allvar nu. Jag kunde plocka mig en liten bukett att sätta in på bordet och lukta på. Jag älskar den doften.

I fredags var det så dags för återbesök på sjukhuset för som jag trodde den sista sprutan. Men planerna kan ändras snabbt fick vi uppleva. Den här fjärde kuren skulle inte bli den sista innan stamcellstransplantationen. Linköping ville att jag skulle fortsätta med både en femte och en sjätte kur. Alltså blir det ingen transplantation i juni utan tidigast i slutet av juli. Minst sex veckor blir den framflyttat. Det var en stor besvikelse eftersom jag ställlt in mig på juni. Det fanns flera orsaker. Dels behövde nog Linköping mer tid på sig att fixa fram de mediciner jag behöver. Det är väl inga standardmediciner precis de tänker proppa i mig. Dels hade jag tyvärr äggvita i urinen och den behöver jag få bort först. Så det var bara att acceptera det nya läget och göra upp nya planer.

Efter sjukhusbesöket åkte vi till Söderport för att äta lite god mat. Vi hängde på låset tillsammans med de andra pensionärerna som också var hungriga. Här ville nog ögat mer än vad magen klarade av, men jag åt så mycket jag orkade. Tyvärr var det inte allt som smakade så bra, men det beror nog på de mediciner jag äter. Ibland smakar inget och det hjälper inte att krydda mera. Det är den där fylliga smaken som jag saknar på maten. När vi satt oss ner, kom ett bekant par in genom dörren. Det var min gamla läkare Dr Engle som kom och pratade en liten stund. Det är roligt att träffa honom lite då och då. Vi har ju flera gemensamma intressen även om han inte längre har hand om mig på det medicinska planet.

Som vanligt blev det en inköpsrunda innan hemfärden. När vi svängde in vid macken i Forsheda, såg vi att de avverkat en hel del skog bortåt Myggavallen. Det var maskiner och timmerbilar på vägen så vi kunde inte åka fram och kolla om min gömma var kvar. Vi fick vänta till en annan gång. Den gången kom igår på lördagen. Då tog vi en tur till stan för att bl a handla lite växter och uträtta lite andra ärenden. Släpkärran skulle hämtas. Nu var det tomt på vägen så vi kunde köra ända fram.

Nog hade de huggt ut rejält, men de snälla skogshuggarna hade lämnat lite träd. Min gran där Myggans TB-hotell finns hade de kapat ovanför holken så den fanns kvar förhoppningsvis helt intakt. Jag kunde inte ta mig fram ändå till gömman, men på avstånd såg den helt OK ut.  Sen vände vi hemåt mellan timmertravarna längs vägen.

När vi var hemma igen, satte sonen igång med grillningen. Han började med några hamburgare innan de stora bitarna. Jag passade på att fixa en hemmagjord potatissallad med färsk potatis, äpple, gurka och purjo. Det är min specialitet till grillat och brukar uppskattas av alla här hemma. Såsen blandar jag av gräddfil, lite majonär och dijonsenap kryddat med persilliade och lite svartpeppar med kvarnen.

Gandalf kom fram och undrade vad det var som luktade så gott. Han fick chansen att provsmaka en liten bit. Han ser inte helt nöjd ut men han var nog mest lite försiktig. Det kanske var för varmt.

De stora köttbitarna kom på gallret och grillades snabbt av sonen som är en utmärkt kock. Det började lukta gott och nu var jag riktigt hungrig.

Det smakade riktigt gott dessutom. Hungern är ju den bästa kryddan. Sen är det roligt att laga mat tillsammans. Jag satte mig på verandan i min stol och njöt av både mat och utsikt.

På Blomsterlandet hade vi inhandlat en del växter och ny kruka till en av fuchsiorna som stått i potatiskällaren över vintern. Förra helgen plockan maken och sönerna ut dem. Nu var det dags att plantera om den stora fuchsian i den nya krukan. Det blev en i plåt. Sen köpte vi lite kryddväxter att ha i krukor på trappan. Några fröpåsar, tre tomater och några blommor lyckades jag också smuggla ner.

Den här helgen har maken haft ett trädgårdsryck. Han har ju annars noll intresse av trädgårdsarbete. Så det gäller att passa på när han är på det humöret. Jag hade aldrig klarat av allt själv eftersom ryggen protesterar å det vildaste men han fick ta de tunga bitarna. Jag fick det roliga arbetet att jordsätta plantorna och dirigera arbetet med placeringen. Nu börjar det se lite hyfsat ut på växtfronten. Rabatterna kan jag glömma men krukorna på trappan får ersätta dem till viss del.

En runda i trädgården visade att syrenerna också börjar slå ut här och där. Det blir en kort semester mellan hägg och syren, men den är vacker.

På två dagar hade det hänt lite i äppelträdet. Nu var knopparna fullt utslagna och det doftade gott av äppelblom.

Alla fyra äppelträden blommade för fullt. Det kan nog bli en hel del frukt om inget händer som grusar blommornas planer på fruktsättning och mognad.

Vid den gamla gödselstan planterade vi ett syrenskott för många år sedan. Nu blommade det för fullt med fina lila klasar. Det stod så vackert mot den gröna skogen i bakgrunden där björkar och aspar grönskade i olika nyanser av grönt.

Intill husknuten blommade en vit ackleja. De frösår sig lite varstans och verkar vara tåliga trots minimal omvårdnad. De blå och purpursvarta varianterna verkar också vara på gång i halvmånerabatten under rosorna.

Maken hostade igång gräsklipparen på första försöket och drog en repa. Det var verkligen på tiden för gräset hade hunnit växa sig riktigt högt. Vi får väl se hur många gånger det blir klippt den här säsongen. Förra året var det inte många gånger. Men som sagt, intresset är minimalt.

Takko ville också vara med ute i trädgården. Men sen tycker han nog att vi inte uppmärksammar honom tillräckligt. Maken tog med honom på en cykeltur och det mådde han bra av. Jag saknar mina hundrundor, men dem kan jag glömma än på ett tag. Annars är målet att försöka träna upp rörligheten och konditionen under de kommande 6-7 veckorna som jag fick extra så att jag kan ge mig ut lite mer. När jag äter kortison i samband med sprutorna, har jag svårt att sova på nätterna. Så då har jag hunnit fundera en del på vad jag ska fylla de kommande 6-7 veckorna med. Det blir för tråkigt om man inte har lite olika aktiviteter att ta till. Lite måsten som röjning bland kläder och städning, men det behövs även roliga saker att göra.

Maken till och med erbjöd sig att följa med ut på geocachingturer som chaufför, men han vägrar hjälpa till att leta. Jag tror jag avstår om inte abstinensen blir för svår. Då följer jag hellre med några andra cachare för det handlar inte bara om att hitta en plastburk. Det handlar faktiskt om mycket mer som naturupplevelserna, gemenskapen i sökandet och de kulturella och historiska platserna man får se. Jag får bita ihop och trotsa smärtorna, träna på motionscykeln och utöka mina vandringar allt efterom. Förhoppningsvis kan de bli lite längre och längre. Då kanske man kunde ge sig på en liten, liten runda. Dessutom har jag några gömmor som måste servas.

Idag på söndagen fortsatte trädgårdsarbetet. Ryggen gjorde mer ont idag efter gårdagens jobbinsats men det var bara att bita ihop. Sonen fixade middagen. Idag blev det regnbåge tillagad i ugnen. En god sås till och lite av gårdagens potatissallad som fanns kvar. Smakade alldeles utmärkt även med mina dåliga smaklökar. Nu är det nog dags att vila en stund.