I startgroparna för nummer 5

Den här veckan har höskörden startats i Rannäs. Ja, det inte jag som har jobbat med det, men det finns som tur är andra som kan sådant. Bland andra hittar jag gamla elever och deras föräldrar i den skaran. I det här soliga vädret torkade höet snabbt och kunde balas in. Det blev rosa- och blårandiga balar som ju även bidrar till Cancerfondens insamlingar. Det tackar vi som drabbats särskilt för. Mer medel till forskning om våra sjukdomar är välkomna.

Vårt eget gräs blir inte lika väl omvårdat. Intresset saknas som tidigare sagt, men den här veckan kom maken hem med ett inköp som kanske kan förbättra situationen lite. En robotgräsklippare ska få tjänstgöra på den fronten. Jag efterlyste lika lämpliga namn och har fått ett antal, men det finns plats för fler förslag innan vi bestämmer vad den ska heta.

Syrenerna går mot säsongens avslutning. De har blommat rikligt men blomningen är ganska kort i det här vädret. Nu tar acklejorna vid. De frösår sig själva i rabatten där jag planterade de första. Nu kan jag hitta nya plantor på andra ställen i trädgården också.

Det var en vit och en purpursvart variant jag planterade. Sedan har de korsat sig med varandra. Nu finns många olika färgvarianter. Några påminner mer om de ursprungliga innan förädlingen tagit vid. Andra har bytt färg elle blivit fyllda. Jag tror det var den svarta som var fylld från början.

Det är häftigt med de olika varianterna. Insekterna gillar blommorna och det gör förstås jag också. Jag har fin utsikt mot dem när jag sitter på min verandra.

Oftast är det ju sonen som lagar maten i huset, men jag har försökt hjälpa till mer och mer. I tisdags började jag laga en kålpudding. Maken hade köpt ett kålhuvud och uttryckt vissa önskemål. Sonen fick ta hand om potatisskalningen. Sen hjälpte han mig att bre ut köttfärssmeten på kålen som stått inne i ugnen ett litet tag för att mjukna till. Han hjälpte mig också att reda såsen som jag gjorde på buljong och sky från kålpuddingen. Det blev fantastiskt gott, tyckte alla. Dessutom blev det flera matlådor för vi gjorde en rätt stor långpanna full. Det var inte så dumt eftersom sonen åkte till Karlskrona igår för att vara med på terminsavslutningen och examensredovisningar. Nästa år ska han redovisa sitt examensarbete.

Idag var det så dags att starta den femte kuren med cellgifter. Vi kom i god tid, men fick vårt vanliga rum och snart kom Marie med sprutan och kortisontabletterna. Sen fick vi vänta en stund på läkaren som kom för att prata med oss. Det är nästan alltid lite nya bud, så även idag. Det blir nog inte bara sex kurer utan även en sjunde och transplatationen flyttas fram ytterligare några veckor, troligtvis i augusti. Det berodde mest på att det var svårt att få fram de cellgifter som jag behöver vid behandlingen. Det är inte bara min transplantation som flyttats fram, utan även många andras. Förhoppningsvis löser sig situationen längre fram. Det betyder att jag har tid på mig att förbereda mig. Min kropp verkar svara väldigt bra på behandlingen efter vad de säger och då är det inte helt fel att fortsätta med kurerna ett tag till. Efter sjukhusbesöket åkte vi ganska snart hem och åt en matlåda innan maken åkte iväg för att jobba eftermiddagspasset.

Det var en riktigt varm dag idag. Vi satt länge på verandan där det fläktade lite hela tiden som tur var. Jag gillar ju inte när det går över 25-gradersstrecket. Det fanns ju viss risk för det. På verandan är det soligt på morgonen men skuggigt större delen av dagen. Det passar mig bra. Vill jag sola, så finns en altan på andra sidan också, men i år har den inte nyttjats en enda gång. Kvällssolen lyste desto mer på grannarna. Det var en vacker kväll.

Odlingarna i trädgården frodas. De asiatiska örterna är snabbgroende och snart kan jag plantera om dem. Dillen har också kommit upp nu. Kryddplantorna som jag köpte färdiga kan man äta av när man vill. Fuchsiorna och dahliorna tar tid på sig, men så kom de ju ut väldigt sent från potatiskällaren. Pelargonerna  däremot har fått små söta knoppar. Det finns rätt mycket att glädjas åt bara man upptäcker de små detaljerna i livet.