Julros och magnolia

Det finns vissa blommor som fångar vår uppmärksamhet mer än andra. För mig är det märkligt nog vita blommor. Jag köper t ex gärna några vita liljor eller en bukett vita tulpaner och sätter in på bordet, när det inte finns några blommor att plocka utomhus.

Tidigt på året, kanske medan snön fortfarande finns kvar på sina ställen, kan man se den slå ut sina vita blommor - julrosen. Jag har flera stycken i rabatten närmast entrén. En av dem har gröna blommor och blir stor som en buske, men de andra är vita och låga. En av dem blommar just nu. Några av dem har jag fått vid jul. När våren kom, planterade jag ut dem och nu blommar de utomhus.

När de soliga dagarna kommer efter vinterns mörka kalla, då titta den fram under buskarna intill huset. Det är förstås nödroppen jag tänker på. Man blir lika glad varje år, när man plötsligt hittar den. När jag bodde i Österrike några år på 70-talet, brukade vi plocka en variant av snödroppe. Den växte vild nere vid floden och så här i april brukade den blomma. Den kallades Schneeglöckchen. Den var något större än vår snödroppe och hade små gröna fläckar längst ut på kronbladen. Jag har sett liknande i plantskolornas kataloger. För mig är de en påminnelse om våren i Alperna.

Så har vi förstås vår kära gamla vitsippa. Den börjar klä in ängar och backar i vitt nu. Om det blir lite varmare och soligare, kommer det att lysa vitt som snödrivor överallt. Vitsippan är makens favoritblomma och jag förstår honom. På några ställen i hagarna runt vår gård finns det vitsippor som är nästan rosaröda eller lila. De brukar återkomma varje år på samma ställe.

En annan vit blomma som fascinerar är magnolian. Jag har mest sett den på bilder, men den har verkat ouppnålig när man bor i lite kallare växtzoner. På senare år har flera som jag känner planterat magnolior och fått dem att överleva. Så i år kunde jag inte motstå den, när jag såg den i plantskolan. Just nu står den i sin kruka på en skyddad plats intill husknuten och väntar på att jag ska gräva en grop åt den. Det känns lite spännande. Tänk om jag kan få den att trivas här hos oss.

Min absoluta favorit bland de vilda blommorna är liljekonvaljen. Snart början den skjuta upp sina spjut ur marken. Då kommer hela kullen bakom vårt hus att påminna om en igelkott med gröna taggar. Efter ett tag kommer de små klockorna, som doftar så underbart. När de blommar som mest, räcker det att gå ut på verandan och andas in, så känner man den underbara doften av liljekonvaljer. Än är vi inte där, men snart.

Det finns fler vita favoriter. De kanske inte kan konkurrera med de mer färgglada blommorna, som lyser i solskenet. Men på de skuggigare ställena och när skymningen kommer, då är det vita som lyser mest.

Den vita färgen står väl för det rena och det sanna. I Uppenbarelseboken är det de som segrar mot det onda som får vita kläder. De ska också få en vit sten. "På stenen skall det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det." (Upp 3:5) Vita stenar brukar också locka mig att plocka dem särskilt om de är släta. Jag undrar vilket namn det kommer att stå på min vita sten.

Foto: Inga M Johansson