Rutigt

Kungsängsliljorna har visat sig. Jag satte en hel del i höstas. De har inte slagit ut än, men kanske de gör det till helgen som ju ska bli solig och varm. Jag råkade bryta av en när jag luckrade i landet. Den satte jag in i en vas och den har slagit ut. Visst är de vackra med sina rutiga kronblad.

Brukar du helst skriva på rutigt papper eller linjerat? Du kanske hellre vill ha blankt papper utan några ränder alls. Förr använde jag gärna rutigt papper. Det kanske är matematikern i mig som föredrar rutorna, eller korsordslösaren. Jag gillar korsord om de inte är för lätta och inte för svåra. När man löst en hel del korsord av en konstruktör, lär man sig hur han eller hon tänker. Då kan det bli lite tjatigt med ord som ständigt återkommer med samma gamla ledtrådar. Då kan det vara roligt att byta korsordstidning. Jag tycker också om sudoku och det gör en del av mina elever också. Fast ännu roligare tycker jag att kakuro är. Aftonbladet har alla varianter i sin korsordsbilaga på måndagar. Den brukar följa med hem från affären.

Ibland brukar jag säga att jag är rutig i huvudet. Jag vill gärna ha struktur och ordning och letar ständigt efter vilket system som råder i olika situationer. Det kan vara hur man organiserar sina besticklådor eller hur man hänger in sina kläder i garderoben till hur en skola är organiserad eller en text disponerad. Det viktiga är kanske inte att det är ett visst system utan att det finns ett system. Jag har ibland lite svårt att hitta saker, när någon annan plockat ur diskmaskinen. Då kan min ordning i lådor och skåp ha rubbats. Kaoset brer ut sig.

En del organisationer är så oerhört strukturerade och kanske hierarkiskt uppbyggda att det inte finns utrymme för spotanitet och improvisation. Saker måste alltid göras på ett visst sätt. "Så har vi alltid gjort." Det har jag lite svårt för. Jag gillar förändringar bara det finns en mening med dem. I andra organisationer kan det finnas för lite struktur. Man kanske inte har kommit överens om något tillsammans. Var och en gör på sitt sätt. Det blir också oerhört jobbigt. Man vet aldrig vad som gäller. Att organisera bra handlar inte bara om struktur och ordning. Det handlar också om att samarbeta bra.

Det finns ett uttryck som säger att "kaos är granne med Gud". Jag har alltid uppfattat det som att Gud är ordningens gud. Det var Gud som bringade ordning i kaoset. Ibland kan det råda kaos i våra liv, men på något sätt ger gudsmötet ett inre lugn och ro för själen. Den trygghet som finns i Guds kärlek och omsorg ger frid och glädje. Ingmar Johansson har skrivit en sång som jag tycker mycket om. Den finns med i den nya psalmboken.

"Friheten sträcker ut sin hand. Nej, kärleken tvingar ingen till sig. Du är nu fri att säga ja eller nej till detta något som kallar på dig. Se hur gudsvinden bär, hur den lyfter just här. Du får komma precis som du är.

Vägen den börjar där du står, så är det att vara född av Anden. Glädjen du känner är en gåva, en hälsning från en okänd som ville ditt liv. Se hur gudsvinden bär, hur allt vänder just här. Du är älskad precis som du är.

Inget är här förutbestämt. Nej, livet har lagt i dina händer. Myndigförklarad, allt är möjligt, i Andens rike finns inga hopplösa fall. Se hur gudsvinden bär, hur allt stiger just här. Du är väntad precis som du är.

Kommer du tidigt eller sent, till nåden finns inga åldersgränser. Döden är till och med besegrad, ja, även där finns tillitens famn om du vill. Se hur gudsvinden bär, hur den värmer just här. Du får komma precis som du är.

Vad som än händer på din färd, där vandrar uppståndelsen emot dig. Inget kan skilja dig, nej, ingen kan röva bort den kärlek som åtrår ditt "Ja". Se hur gudsvinden bär, hur allt händer just här. Du är älskad precis som du är."

Foto: Inga M Johansson